En dag på Södersjukhuset psyke som dagpatient januari-juni 1978:
Den djupa psykos jag drivit ned i genom deltagande i en New Age-kurs över nyår 1978 blev bra igen på en månad och bodde hemma därefter men vistades som dagpatient mellan kl 8 - 16 på avdelningen, en öppen psykvårdsmottagning på Södersjukhuset. Här är mitt dagsschema:
vid 7.30 samling på avdelningen och hade kul i rökrummet ibland promenad bland alla kolonistugor i Tantolundens berg med någon sjuk socialarbetare.
Frukost på avdelningen och sedan upp till översta våningen där sjukgymnasten tog emot oss för avslappningsövningar och gymnastik. Ibland somnade jag av dessa avslappningsövningar och ledde själv övningen Doktor Kropp jag lärt i terapisammanhang. Som god vän under denna tid fick jag en ny bekantskap, en läkare som var patient, som lärde mej psykvårdssnacket och kunde tala om diagnos för olika tillstånd. Denne fick sovmornar och skötarna kom med frukostbricka in på hans rum vid 10-tiden, så snacka om att vara previligierad. Jag kom att ta kontakt med en terapeut på stan, som senare kom att bli min ordinarie doktor men jag fick inte gå privat hos en terapeut vilket emellertid denna läkarpatient fick. Han fick gå hos Craaford, samtidigt som han var inlagd.
På översta våningen låg också arbetsterapin där jag vid 9.30 till 12-tiden satt och vävde trasmatta i regnbågens färger . Då, vid 12-tiden gick jag ner på avdelningen och intog lunch och så rökrummet för en stunds social samvaro. Sedan promenad till Eriksdalsbadet där jag simmade en halvtimme och gick tillbaka till SÖS där jag satte mej i biblioteket och lyssnade på klassisk musik på skivor jag själv valt ut... lyssnade i hörlurar sedan gick jag upp på avdelningen vid 16-tiden och intog middag och sedan hem till Bergsunds Strand där mitt hem låg i Frälsningsarméns hus, där Frälsis 4:e kår låg. Då umgicks jag med mina vänner på kvällarna och också gick på gymnasiekurs i skapande dramatik och danskurs ibland någon kväll i veckan på något studieförbund. Tyvärr så ordinerade överläkaren dr Lojowicz och doktor Herman Dreier Hibernal och jag var under en tid uppe i 600 mg per dygn, det var inte alls bra men jag kunde sköta mitt egenhändigt uppsatta dagsschema.
Summa summarum om denna tid: det var fint med en så strukturerad tid med skapande aktiviteter och att röra på kroppen. Men vad som hände sedan, då jag inte klarade att gå tillbaka till jobbet som forskningsassistent hos Bertil Gardell, Jonas Gardells pappa, inte ens en gång på halvtid som var den arbetstid jag hade då jag kom in på avdelning, så jag blev dumpad på Långbro men det är en annan historia.
måndag 28 mars 2011
lördag 5 mars 2011
ATT LÄRA AV HISTORIEN - text från 90-talet i repris!
Nedanstående är punktions- och bokstavsgrannlaga avskrift av en samhällsideologisk text jag skrev nån gång 1993-94, som jag nu har tagit fram men som kanske luktar lite damm men icke desto mindre nog har sin poäng. Här kommer min text:
"""""""""ATT LÄRA AV HISTORIEN.
Vi kan visst lära oss av historien, särskilt nu när världen står inför hotet av industrisamhällets kollaps. Precis som den gamla samhällsordningen, jordbrukarsamhället, bröts sönder under 1700- och 1800-talen och ersattes av just industrisamhället, byggt på tre produktionsfaktorer: råvaror, arbete och kapital. Informationssamhället står inför dörren och innebär en mental snarare än en teknologisk förändring.
Detta med anledning av inlägg på SvD:s ledarsida, nu senast den 4/9 av fil.kand Rutger Palmstierna, vilket reagerat på ett brev från Svenska Kyrkans biskopar om rättfärdighet och moral i global ekonomi, stadfäst av Biskopsmötet 1993.
I tider av förändring möts det nya och det gamla, historien ses i ett nytt ljus. Nya identiteter skapas i det mötet. Men Sveriges biskopar vill rädda det som räddas kan. Kristendomens stora tragedi är att den separerade "kyrkan" från "världen", troslivets område från vetandets, det sakrala från det profana. Därför stöter det på patrull så snart kyrkans män uttalar sig i världsliga frågor. Brevet från Sveriges biskopar kan ses som utslag av den från ett antal år sedan gamla tanken på en ny ekonomisk världsordning och global medvetenhet, vilken kommit i skymundan sedan socialismen visat sig vara en felaktig samhällsväg att beträda. Socialismens tankegods lever dock kvar och är inspirerat av den kristna barmhärtighetsmoral det gamla patriarkala jordbrukarsamhället vilade på, en moral som Sveriges biskopar ger uttryck för i sitt brev. Denna moral är f ö en av grundpelarna för den moderna välfärdsstaten, ett samhällssystem som alltmera kommit att ifrågasättas, då det bygger på tanken om ett ojämlikt förhållande mellan människor, nämligen mellan förmånsgivare och förmånstagare, mellan stat och arbetsgivare å ena sidan och understödstagare och löntagare å den andra sidan. Denna världsbild måste förändras och biskoparnas brev anger ingen lösning på denna för både rika och fattiga länder så grundläggande fråga.
Ad fontes - till källorna - tycks biskoparna utbrista och letar i historiens skattkammare. Detta kan vara nyttigt för att finna gamla lösningar på nya problem. Som lösning på problemen med de fattigas monetära skuld till de rika länderna och de senares samvetsskuld till de förra, anger de skuldavskrivning och fasthållande av enprocentsmålet för svenskt bistånd. Förhoppningsvis avser de inte bara "att betala sig fri", utan också en mentalitetsförändring.
Biskoparna bör inrikta sig på sitt eget område, religionens, blicka både inåt och utåt för att finna lösningen på sina problem, nämligen hur dagens globala människor som lever i en mångkulturell värld, skall kunna förverkliga sig själva och sitt öde, finna förtroende för de eviga värdena, finna Gud. Gud är kanske inte god, men Gud är gott! Skapelsen, bunden av former, av tid och rum, av kulturella och individuella skillnader, är ofullkomlig, men dock en spegelbild av den gudomliga närvaron, ett kosmos vars jämvikt måste återställas för att finna nya former för mänskligt liv. På så sätt kan både tradition och framtid mötas!
Margareta Gustafsson
fil.kand. Stockholm""""""
"""""""""ATT LÄRA AV HISTORIEN.
Vi kan visst lära oss av historien, särskilt nu när världen står inför hotet av industrisamhällets kollaps. Precis som den gamla samhällsordningen, jordbrukarsamhället, bröts sönder under 1700- och 1800-talen och ersattes av just industrisamhället, byggt på tre produktionsfaktorer: råvaror, arbete och kapital. Informationssamhället står inför dörren och innebär en mental snarare än en teknologisk förändring.
Detta med anledning av inlägg på SvD:s ledarsida, nu senast den 4/9 av fil.kand Rutger Palmstierna, vilket reagerat på ett brev från Svenska Kyrkans biskopar om rättfärdighet och moral i global ekonomi, stadfäst av Biskopsmötet 1993.
I tider av förändring möts det nya och det gamla, historien ses i ett nytt ljus. Nya identiteter skapas i det mötet. Men Sveriges biskopar vill rädda det som räddas kan. Kristendomens stora tragedi är att den separerade "kyrkan" från "världen", troslivets område från vetandets, det sakrala från det profana. Därför stöter det på patrull så snart kyrkans män uttalar sig i världsliga frågor. Brevet från Sveriges biskopar kan ses som utslag av den från ett antal år sedan gamla tanken på en ny ekonomisk världsordning och global medvetenhet, vilken kommit i skymundan sedan socialismen visat sig vara en felaktig samhällsväg att beträda. Socialismens tankegods lever dock kvar och är inspirerat av den kristna barmhärtighetsmoral det gamla patriarkala jordbrukarsamhället vilade på, en moral som Sveriges biskopar ger uttryck för i sitt brev. Denna moral är f ö en av grundpelarna för den moderna välfärdsstaten, ett samhällssystem som alltmera kommit att ifrågasättas, då det bygger på tanken om ett ojämlikt förhållande mellan människor, nämligen mellan förmånsgivare och förmånstagare, mellan stat och arbetsgivare å ena sidan och understödstagare och löntagare å den andra sidan. Denna världsbild måste förändras och biskoparnas brev anger ingen lösning på denna för både rika och fattiga länder så grundläggande fråga.
Ad fontes - till källorna - tycks biskoparna utbrista och letar i historiens skattkammare. Detta kan vara nyttigt för att finna gamla lösningar på nya problem. Som lösning på problemen med de fattigas monetära skuld till de rika länderna och de senares samvetsskuld till de förra, anger de skuldavskrivning och fasthållande av enprocentsmålet för svenskt bistånd. Förhoppningsvis avser de inte bara "att betala sig fri", utan också en mentalitetsförändring.
Biskoparna bör inrikta sig på sitt eget område, religionens, blicka både inåt och utåt för att finna lösningen på sina problem, nämligen hur dagens globala människor som lever i en mångkulturell värld, skall kunna förverkliga sig själva och sitt öde, finna förtroende för de eviga värdena, finna Gud. Gud är kanske inte god, men Gud är gott! Skapelsen, bunden av former, av tid och rum, av kulturella och individuella skillnader, är ofullkomlig, men dock en spegelbild av den gudomliga närvaron, ett kosmos vars jämvikt måste återställas för att finna nya former för mänskligt liv. På så sätt kan både tradition och framtid mötas!
Margareta Gustafsson
fil.kand. Stockholm""""""
torsdag 3 mars 2011
"Är bilen nödvändig?"- Min refräng från december 2009
Denna "lilla refräng" skrevs som ett tidstypiskt tecken i december 2009, då braskande rubriker i medierna sköljde över oss om neddragningar och sammanslagningar inom bilindustrin globalt sett. Har vi lärt oss något av bilindustrins kris?
- har vi tagit kritiken ad notam eller lever vi som om inget hänt mitt i allt vårt överflöd. Och vad är det i våra livsvanor som förändras? ..... vem kan skåda förändringarna i vår ekonomi som effekt av förändrade levnadsvanor?
LÄS MIN INDIGNERADE ARTIKEL FRÅN 8 DECEMBER 2009 OM BILEN, OCH BILISMEN??!!
Jag citerar idag 4 mars 2011 mej själv från december 2009:
""""ÄR BILEN NÖDVÄNDIG?
Vad är det för värld vi lever i? Samtidigt som nyhetsmedierna portionerar dagligen nyheter om Väst-världens kris i bilindustrin, får vi också veta att merpartens av jordens befolkning lever utan tillgång till rent vatten och lever med sanitärt oacceptabelt. Situationen och dualiteten mellan den rika och fattiga världen blir mera iögonfallande när den konkursdrabbade bilindustrin, på grund att hitintills vanligtvis köpstarka där bilen har ingått som en nödvändig vara inte längre byter bil och köper nytt,... ja, denna industri lever nu en osäker tillvaro. Bilindustrin har varit inne i koncentrationssvängen under flera decennier och denna utveckling fortsätter. De statliga regeringarna har inte kunnat och velat? hejda denna utveckling trots ledda av politiker som enligt retoriken velat satsa på gemensamma färdmedel. Frågan är om inte sådana uppköp leder till skarpare motsättningar i världen? En fråga kan vara om tillverkningen av miljöbilar gynnas? Men koncentrationen av de monetära medlen koncentreras ännu mer? Min fråga och hypotes är: Hur mycket av vårt välstånd i Väst beror på att våra ekonomiska system har byggts upp kring tillverkningen av fortskaffningsmedel, där bilen har för gemene man i Väst kommit att ingå som nödvändig i den dagliga livsföringen och ekonomiskt har bilen blivit en stark bärare av vårt ekonomiska system. Min argumentering här i denna text leder till frågan: hur minska beroendet av bilen? En svar kan vara folkupplysning och att kommunala politiker backas upp att satsa på gemensamma sociala åtgärder i sina hemkommuner. Kanske att man inte kan tro på en förändring nerifrån, men det händer att så sker. Hur mycket kan de politiska "över-strukturerna" de centrala regeringarna och Bryssel göra? Enligt min mening är dessa försvagade i att påverka krisen, i och med att ekonomiernas fungerande bl.a. i stort beror på miljontals beslut på mikronivå. Min diskussion här utmynnar i det faktum, som många av oss i Väst vet och känner på sig, men som vi försummar, nämligen att vi alla till vardags måste .lära oss att leva enklare.
Det som sköljer över oss i Väst är vår alltför bekväma tillvaro som den ena nyheten efter den andra visar på att den varuproduktion våra ekonomiska system bygger har kommit att förtunna inte bara vår hälsa utan också våra samhällen, våran natur och vår urbana miljö och hur vi ä'r lamslagna i att göra nåt för vår hälsa, vår miljö utan också tänka på i vår globala tid att bygga upp hälsosamma marknader i andra delar av världen vars inköp och ekonomisk-fungerande marknader vi i Väst är beroende av.
Med detta inlägg vill jag bidra med en diskussion av omställningar och förändringar i levnadsvanor som vi gemene man upplever.
Margareta Gustafsson
Norrköping 8/12-09"""""
onsdag 23 februari 2011
Trons, ja Logoskraften och Själens dunkla natt!
TRÄNING I METAFYSIK OCH TRONS PRÖVNINGAR
Den store tyske medeltida mystikern och teologen Mäster Eckhardt som levde på 1400-talet...... säger i en av sina predikningar översatta till svenska att....... själen är hos Gud, ........ och han älskar oss som vi älskar varandra bara vi finner glädje i att vara hos varann på ett naturligt och behagfullt sätt........men otron finns där och med den avundsjuka och hat..... men kom ihåg att själen sättes i rörelse förmedlat av den Helige Ande.....
....... och den helige Ande är i Bibelns gamla testamente ett femininum och så får det förbli även i Nya testamentet ty ingen kommer till Fadern utom genom Jesus Kristus och Den heliga Livgiverskan är hans helga moder utom vilket inget annat har blivit till... den helga livgiverskan är ordet utan vilken ingenting kan ha blivit till.... ty säger inte Moseböckerna i Början var ordet och ingen finns till utom Ordet......LOGOS
Och.........Gud älskar sig själv genom själens dunkla natt och att ingen natt finns utom den heliges Andes Kraft, och själens dunkla natt är det korta jordeliv vi människor lever och verkar genom men vi måste erkänna Guds existens och Jesus som hans Helga Botgörare genom Golgatha Kors.,men vi människor älskar våra kära ting mer än Gud, men detta är blott en parentes om fundamentalismen, ty endast den som gör sig tom invärtes och väntar på att tomrummet i själen skall fyllas av Alltets existens.... endast lever i sin fullkomlighet oberoende av tid och rum... ty rum-tiden är begränsad av materiella former av tid- och rumsbundens varaktighet och själen, våra personligheter, våra psyken, våra Krafters Ande, är det sanna paradiset obundet av den fria viljan, men vill själen till Gud gör den sig oberoende av rum-tiden och på så sätt blir paradiset till......
På vår planet finns andra folkslag som vi måste respektera.... och de har olika vägar att nå det oändliga... ty Ordet verkar även i dessareligioner.... och den helga Modern och Fadern manifesteras i deras olika gudomsväsenden....
men de olika folkslagens livgivare och livgiverska och hur de korresponderar med vår kristna tro är en källa till konflikter som utmynnar i kriser i olika geografiska områden. Låt oss i stillhet be för det arv vi i vår nutid ärvt från generationer före oss att vi kan uppleva en enhet i tro och kyrka, trots mångfald.... att denna mångfald kan befruktas med oliktänkande och andra folkslags religioner
En mycket vis och all-klok schweizare som avled för en del år sedan, Frithjof Schuon, levde med indianerna på indiansed och var upptagen i en av deras stammar och som också upplevde sig nära alla religioner inklusive islam som han var medlem av som sufist, men trots detta var han först och främst en all-seende man som upplevde sig stå nära allt levande....... Schuon upplevde naturen inkl. växter, djur, stenar, moln himmel ja allt levande fanns både utom och mest av allt inom honom så att..... i slutet av sin levnad fanns kvinnan där som en fläkt av det utomjordiska......som själ och själfull... mer än bara psykisk.... utan som varm och tillitsfull.... ja just som "en fläkt av Paradiset"
FRÅN "DEN VÄLSIGNADE JUNGFRUN" av Frithjof Schuon
"Du är mer än symbol; Du finns mig nära
liksom blod och hjärta; Du är luften
som jag lever av, som renar mig och gör mig vis;
en mild, behaglig fläkt från Paradiset.
Du är bortom de namn som berättar om Dig
och bortom alla de heliga sånger som
helgar Ditt namn; mitt rus var Ditt innan Gud frambringade vinet."
(Dessa verser troligen från Frithof Schuon själv)
Är inte den mest uråldriga gamla visdomen taoismen från det gamla Kina, mer än 6 000 år gammal visdom och den kinesiska traditionen så hårt präglad av patriarkatet och storgodsägarmakten i det gamla slavsamhället måste ha föregåtts av en mer kvinnlig ja matriarkalisk religion som den som taoismen visar på.....
ty enligt taoismen är den Vägen---- livet som ett spel som till himla bär för att tala med vad de ärkesvenska dalmasarnas skådespel lär........ Ett kinesiskt ordspråk jag lärde i gymnasiet på 60-talet lär ju att den som tar till våld är utan argument.... och våldet kan aldrig försvaras.... och himlen väntar alltid bakom hörnet--- alltid en ny dag en ny himmel öppnar sig för den med öppet sinne... det är bara när vi lever med det timliga för ögonen och struntar i det smärtfyllda.. det sorgsna, det lidande som vi inser att vi inte kan strunta i allting
..... ----ty Ordet är till för oss Alla, vägen vägen oss alla i jordelivet är kort och kvinnodomen lär ut mjukhet, vänlighet ett öppet sinne mot envar som har förmåga att vara receptiv....så.... "är världen ur led.... reformera först dej själv"" som en litterär gestalt så fyndigt skriver i en tankebok från 1966
Den helige aposteln och Jesu efterföljare skriver enligt mystikern Mäster Eckhardt att den som lämnar Gud för Guds skull finner sitt sanna väsen, ty Gud finns invärtes i oss och ingen ting i oss kan skilja oss från honom eller henne vad vi nu vill kalla Gud för pronomen, så är han eller hon Ett Enda Sant Gudomsväsende....
Och allt som utgår från Gud och det Sanna Enda gudosmväsendet är ett och lika värt... ty allt är skapat av det Enda gudomsväsendet... allt som övergår vårt förstånd, ty förståndet sitter i människors hjärnor medan det intellektiva finns i enthvart levande ting... som har livskraft nog att växa... även stenar och metaller är levande ty de åldras och vittrar sönder med tiden... allting är form, tids- och rumsbestämt utom det levande invärtes hjärtat ty där finns själens dunkla natt som Johannes av korset talar om......
och vad mera är skriver Mäster Eckhardt att den som söker gud och endast Gud finner allt annat ..... vad mera är... han finner icke allenast Gud..... han eller hon finner sig själv och allt vad livet har att ge..... så är det med oss människor i vår stora fördragsamhet mot tillvaron... ty med sorg och glädje fördrages allt lika .....alla dagar.......och den stora trösten finns invärtes i oss och i musiken som hjälper oss förstå närmast det osynliga och musik är ju något osynligt högst påtagligt.......
Angående den vuxna människan och hennes lärande som människa och själ skriver Eckehardt i ett annat kapitel av sina Predikningar:
Liksom det är främmande som är på andra sidan havet så är andra förutvarande dagar lika främmande..... och själen är lika ung i nuet ja lika ung som då hon första skapades ja mycket yngre än då den första människan skapades
Margareta "Maya" Gustafsson
Norrköping november 2008-februari+juni 2009+februari 2011
Den store tyske medeltida mystikern och teologen Mäster Eckhardt som levde på 1400-talet...... säger i en av sina predikningar översatta till svenska att....... själen är hos Gud, ........ och han älskar oss som vi älskar varandra bara vi finner glädje i att vara hos varann på ett naturligt och behagfullt sätt........men otron finns där och med den avundsjuka och hat..... men kom ihåg att själen sättes i rörelse förmedlat av den Helige Ande.....
....... och den helige Ande är i Bibelns gamla testamente ett femininum och så får det förbli även i Nya testamentet ty ingen kommer till Fadern utom genom Jesus Kristus och Den heliga Livgiverskan är hans helga moder utom vilket inget annat har blivit till... den helga livgiverskan är ordet utan vilken ingenting kan ha blivit till.... ty säger inte Moseböckerna i Början var ordet och ingen finns till utom Ordet......LOGOS
Och.........Gud älskar sig själv genom själens dunkla natt och att ingen natt finns utom den heliges Andes Kraft, och själens dunkla natt är det korta jordeliv vi människor lever och verkar genom men vi måste erkänna Guds existens och Jesus som hans Helga Botgörare genom Golgatha Kors.,men vi människor älskar våra kära ting mer än Gud, men detta är blott en parentes om fundamentalismen, ty endast den som gör sig tom invärtes och väntar på att tomrummet i själen skall fyllas av Alltets existens.... endast lever i sin fullkomlighet oberoende av tid och rum... ty rum-tiden är begränsad av materiella former av tid- och rumsbundens varaktighet och själen, våra personligheter, våra psyken, våra Krafters Ande, är det sanna paradiset obundet av den fria viljan, men vill själen till Gud gör den sig oberoende av rum-tiden och på så sätt blir paradiset till......
På vår planet finns andra folkslag som vi måste respektera.... och de har olika vägar att nå det oändliga... ty Ordet verkar även i dessareligioner.... och den helga Modern och Fadern manifesteras i deras olika gudomsväsenden....
men de olika folkslagens livgivare och livgiverska och hur de korresponderar med vår kristna tro är en källa till konflikter som utmynnar i kriser i olika geografiska områden. Låt oss i stillhet be för det arv vi i vår nutid ärvt från generationer före oss att vi kan uppleva en enhet i tro och kyrka, trots mångfald.... att denna mångfald kan befruktas med oliktänkande och andra folkslags religioner
En mycket vis och all-klok schweizare som avled för en del år sedan, Frithjof Schuon, levde med indianerna på indiansed och var upptagen i en av deras stammar och som också upplevde sig nära alla religioner inklusive islam som han var medlem av som sufist, men trots detta var han först och främst en all-seende man som upplevde sig stå nära allt levande....... Schuon upplevde naturen inkl. växter, djur, stenar, moln himmel ja allt levande fanns både utom och mest av allt inom honom så att..... i slutet av sin levnad fanns kvinnan där som en fläkt av det utomjordiska......som själ och själfull... mer än bara psykisk.... utan som varm och tillitsfull.... ja just som "en fläkt av Paradiset"
FRÅN "DEN VÄLSIGNADE JUNGFRUN" av Frithjof Schuon
"Du är mer än symbol; Du finns mig nära
liksom blod och hjärta; Du är luften
som jag lever av, som renar mig och gör mig vis;
en mild, behaglig fläkt från Paradiset.
Du är bortom de namn som berättar om Dig
och bortom alla de heliga sånger som
helgar Ditt namn; mitt rus var Ditt innan Gud frambringade vinet."
(Dessa verser troligen från Frithof Schuon själv)
Är inte den mest uråldriga gamla visdomen taoismen från det gamla Kina, mer än 6 000 år gammal visdom och den kinesiska traditionen så hårt präglad av patriarkatet och storgodsägarmakten i det gamla slavsamhället måste ha föregåtts av en mer kvinnlig ja matriarkalisk religion som den som taoismen visar på.....
ty enligt taoismen är den Vägen---- livet som ett spel som till himla bär för att tala med vad de ärkesvenska dalmasarnas skådespel lär........ Ett kinesiskt ordspråk jag lärde i gymnasiet på 60-talet lär ju att den som tar till våld är utan argument.... och våldet kan aldrig försvaras.... och himlen väntar alltid bakom hörnet--- alltid en ny dag en ny himmel öppnar sig för den med öppet sinne... det är bara när vi lever med det timliga för ögonen och struntar i det smärtfyllda.. det sorgsna, det lidande som vi inser att vi inte kan strunta i allting
..... ----ty Ordet är till för oss Alla, vägen vägen oss alla i jordelivet är kort och kvinnodomen lär ut mjukhet, vänlighet ett öppet sinne mot envar som har förmåga att vara receptiv....så.... "är världen ur led.... reformera först dej själv"" som en litterär gestalt så fyndigt skriver i en tankebok från 1966
Den helige aposteln och Jesu efterföljare skriver enligt mystikern Mäster Eckhardt att den som lämnar Gud för Guds skull finner sitt sanna väsen, ty Gud finns invärtes i oss och ingen ting i oss kan skilja oss från honom eller henne vad vi nu vill kalla Gud för pronomen, så är han eller hon Ett Enda Sant Gudomsväsende....
Och allt som utgår från Gud och det Sanna Enda gudosmväsendet är ett och lika värt... ty allt är skapat av det Enda gudomsväsendet... allt som övergår vårt förstånd, ty förståndet sitter i människors hjärnor medan det intellektiva finns i enthvart levande ting... som har livskraft nog att växa... även stenar och metaller är levande ty de åldras och vittrar sönder med tiden... allting är form, tids- och rumsbestämt utom det levande invärtes hjärtat ty där finns själens dunkla natt som Johannes av korset talar om......
och vad mera är skriver Mäster Eckhardt att den som söker gud och endast Gud finner allt annat ..... vad mera är... han finner icke allenast Gud..... han eller hon finner sig själv och allt vad livet har att ge..... så är det med oss människor i vår stora fördragsamhet mot tillvaron... ty med sorg och glädje fördrages allt lika .....alla dagar.......och den stora trösten finns invärtes i oss och i musiken som hjälper oss förstå närmast det osynliga och musik är ju något osynligt högst påtagligt.......
Angående den vuxna människan och hennes lärande som människa och själ skriver Eckehardt i ett annat kapitel av sina Predikningar:
Liksom det är främmande som är på andra sidan havet så är andra förutvarande dagar lika främmande..... och själen är lika ung i nuet ja lika ung som då hon första skapades ja mycket yngre än då den första människan skapades
Margareta "Maya" Gustafsson
Norrköping november 2008-februari+juni 2009+februari 2011
torsdag 10 februari 2011
Den androgyna människan? Är hon ett ideal - ett led i självförverkligandet?
Om att komma till skott har jag försökt i nedanstående rader om manligt och kvinnligt inspirerad av konstnären Stefan Telemans två senaste bloggar på sin bloggplats "med mera", som handlar om uppfattar jag hur modevärlden är med på att befästa de rikas lyxkonsumtion av t.ex. lyxbilar, en konsumtion som som är med på att klara av Västvärldens hegemoni nationalekonomiskt.- Men frågan är: lever inte lyxbilskonsumtionen på lånade pengar och undergräver Västs särställning? --- Men nu till mitt eget ämne:
Hur vila och förberedelse omsätts till aktivitet om manligt och kvinnligt!
Hela livet som skola! Om passiv aktivitet, om aktiv passivitet!
Blanda yin och yang, aktivitet och vila i rörelse och stillastående men inte hur som hellst utan med ett väl avvägt omdöme, som man tillgodoser sig själv med först hjälpt i sin uppväxt och så genom de skolor man får gå i som blivande vuxen och som man skall klara hela livet med meddelst!
Hur går det med de invanda, segregerande könsrollerna! Vi som var unga på 60-70-talet talade om den framtida androgyna människan: den människan som hade bejakat, oavsett om man var man eller kvinna hade bejakat både sin manliga och kvinnliga sida i sin personlighet. Vi i Sverige vill gärna framstå som föregångare för ett ideal där kvinnan fått spela andra fiol sedan länge, men inte nu längre, uppmärksammad av Satres vän Simon de Beauvoir, som skrev sin epokgörande "Den andra könet". Hon hävdade där att "man föds inte till kvinna, man blir det"... Hon menade att samhället påverkar oss med sin inlärning i skola och senare implementeras dessa traditionella val i det yrke vi lär oss. Men männen är inte sena att ta efter: jag lägger märke till nu när mina syskonbarn börjar få små bebisar hur ivriga papporna är att ta en rejäl pappaledighet och hur de förverkligar vad våra pappor och män inte kunnat: att ta hand om sina barn och nu när de fysiska ansträngande bitarna av jobbet inte tilltalar oss längre hur de nya papporna är stolta av sin roll.
Tillbaka till androgyniteten som motarbetas av alla sociala medierna som vi är så stolta över att de lär oss vara sociala, men kvinnan markeras där som mer eller mindre "våp" och hur går det för de tonåringar och 20-åringar som inte kan eller vill plugga... de får ett traditionsbundet jobbval. Jag vill slå ett slag för att gångna tiders pluggskola var bra när det gällde att pränta in hugade elever det klassiska grekiska bildningsidealet, Jag tror lite på att Platon talade om androgynitet för mer än 2 000 år sedan och som framstår som tidernas största filosof. Det krävs mer av politikerna än utbildningsinsatser, vi bör ifrågasätta vad det är i innehållet i utbildningen som konserverar gamla mönster. Vad mera är vi får ifrågasätta lärarna som förebilder på daghem, skola, högskola. VI får se oss om efter potenta politiker som kan införskaffa utbildningsinsatser för en androgyn människa samt försöker trevande hjälpa unga till en ny socialitet. Det räcker inte med att kvinnor slussas över i genusforskningens snårskog. När det gäller det rent psykologiska så måste kvinnor och män över lag lära sig att omsätta sin energi inte i agressivitet och våld utan i positiv energi och i aktivitetslusta..Den generella frågan är: vad gör vi av med all vår energi, hur omsätter vi vår energi i social handling? VI behöver människor som går före och lär oss omsätta oss själva i "social action".
Simone Weil skriver, tror jag något om att prästerna slutade vara vardagsmänniskornas vägvisare i livet på 1700-talet då upplysningstiden nådde Västeuropa och då vetenskapsmännen, filosoferna och forskarna blev våra vägvisare, men nu har vägvisarna försvunnit. De har blivit statistiker och empiriker, där man bollar med siffror och procenttal, kvar är diktarna och skalderna från förr når oss fortfarande de få individer som förmår att ta lärdom av de gamla skalderna och genierna från gångna sekel. Diktarmaterialet är fortfarande levande för dem som förmår inhämta stoffet och smälta det och omsätta det till nutidens ideal. T.ex. tänker jag på det epos som den nu för tidigt bortgångne Göran Tunström jobbade med då han gick bort, nämligen "Försök med ett århundrade".
Margareta Maya Gustafsson
Norrköping den 10 februari 2011
Hur vila och förberedelse omsätts till aktivitet om manligt och kvinnligt!
Hela livet som skola! Om passiv aktivitet, om aktiv passivitet!
Blanda yin och yang, aktivitet och vila i rörelse och stillastående men inte hur som hellst utan med ett väl avvägt omdöme, som man tillgodoser sig själv med först hjälpt i sin uppväxt och så genom de skolor man får gå i som blivande vuxen och som man skall klara hela livet med meddelst!
Hur går det med de invanda, segregerande könsrollerna! Vi som var unga på 60-70-talet talade om den framtida androgyna människan: den människan som hade bejakat, oavsett om man var man eller kvinna hade bejakat både sin manliga och kvinnliga sida i sin personlighet. Vi i Sverige vill gärna framstå som föregångare för ett ideal där kvinnan fått spela andra fiol sedan länge, men inte nu längre, uppmärksammad av Satres vän Simon de Beauvoir, som skrev sin epokgörande "Den andra könet". Hon hävdade där att "man föds inte till kvinna, man blir det"... Hon menade att samhället påverkar oss med sin inlärning i skola och senare implementeras dessa traditionella val i det yrke vi lär oss. Men männen är inte sena att ta efter: jag lägger märke till nu när mina syskonbarn börjar få små bebisar hur ivriga papporna är att ta en rejäl pappaledighet och hur de förverkligar vad våra pappor och män inte kunnat: att ta hand om sina barn och nu när de fysiska ansträngande bitarna av jobbet inte tilltalar oss längre hur de nya papporna är stolta av sin roll.
Tillbaka till androgyniteten som motarbetas av alla sociala medierna som vi är så stolta över att de lär oss vara sociala, men kvinnan markeras där som mer eller mindre "våp" och hur går det för de tonåringar och 20-åringar som inte kan eller vill plugga... de får ett traditionsbundet jobbval. Jag vill slå ett slag för att gångna tiders pluggskola var bra när det gällde att pränta in hugade elever det klassiska grekiska bildningsidealet, Jag tror lite på att Platon talade om androgynitet för mer än 2 000 år sedan och som framstår som tidernas största filosof. Det krävs mer av politikerna än utbildningsinsatser, vi bör ifrågasätta vad det är i innehållet i utbildningen som konserverar gamla mönster. Vad mera är vi får ifrågasätta lärarna som förebilder på daghem, skola, högskola. VI får se oss om efter potenta politiker som kan införskaffa utbildningsinsatser för en androgyn människa samt försöker trevande hjälpa unga till en ny socialitet. Det räcker inte med att kvinnor slussas över i genusforskningens snårskog. När det gäller det rent psykologiska så måste kvinnor och män över lag lära sig att omsätta sin energi inte i agressivitet och våld utan i positiv energi och i aktivitetslusta..Den generella frågan är: vad gör vi av med all vår energi, hur omsätter vi vår energi i social handling? VI behöver människor som går före och lär oss omsätta oss själva i "social action".
Simone Weil skriver, tror jag något om att prästerna slutade vara vardagsmänniskornas vägvisare i livet på 1700-talet då upplysningstiden nådde Västeuropa och då vetenskapsmännen, filosoferna och forskarna blev våra vägvisare, men nu har vägvisarna försvunnit. De har blivit statistiker och empiriker, där man bollar med siffror och procenttal, kvar är diktarna och skalderna från förr når oss fortfarande de få individer som förmår att ta lärdom av de gamla skalderna och genierna från gångna sekel. Diktarmaterialet är fortfarande levande för dem som förmår inhämta stoffet och smälta det och omsätta det till nutidens ideal. T.ex. tänker jag på det epos som den nu för tidigt bortgångne Göran Tunström jobbade med då han gick bort, nämligen "Försök med ett århundrade".
Margareta Maya Gustafsson
Norrköping den 10 februari 2011
fredag 28 januari 2011
Hallå, Hallå -- Att förena nytta och nöje- ATT LÄRA FÖR LIVET - Om utlandspraktik och synen på hemlandet.
För många år sedan, då jag var 16 år gammal, arbetade jag en sommar i stadsdelen Upper
Clapton i östra London på ett av Fräslningsarméns inackorderingshem för flickor. I närheten fanns också
Frälsningsarméns stora sjukhus "Mother' s hospital" och armékåren Upper Clapton med dess stora,
pampiga lokal, som emellertid i sekulariseringens fotspår och därmed svårigheter att locka folk till
gudtjänster hade blivit för stor. - Flickhemmet, som jag kom att jobba på under sommaren, ett hospits,
sorterade under Frälsningsarméns kvinnliga sociala arbete. Flickorna, som var jämnåriga med mig, var i
tonåren ("Mods- resp. Rockers-modet var aktuellt då under tidig Beatle' s tid) och hade sin bostad på
hemmet, men arbetade ute i samhället. På hemmet bodde även många kvinnliga officerare som arbetade
för Frälsningsarméns socialtjänst.
Där lärde jag känna en kvinnlig frälsningsofficer, överste Julia Tickner. Hon kom genom sitt sätt att vara
och arbeta att påverka mig en hel del under lång tid framöver. Jag fick följa med henne på några
inspektionsresor, bland annat till Guildford, där Armén hade ett ålderdomshem för kvinnor. Jag var då
soldat i Armén och bar under dessa resor min svenska strängmusikantuniform. F ö verkade jag bl.a. som
söndagsskolelärare på kåren i Stoke Newington, en stadsdel med många barnrika invandrarfamiljer, på
min lediga tid på flickhemmet och deltog i friluftsmöten och gudtjänster.
Jag fick också följa med överste Tickner till en stor social institution i London, Hope Town, som
uppfördes kring sekelskiftet 1900 och åren därefter blev en fristad för hemlösa och prostituterade. Nu hade
dessa kvinnor blivit gamla och bodde kvar i huset. De betraktade Hope Town som sitt enda hem.
Vid den här tiden var jag, mina fyra bröder och min lillasyster bosatta i Kristinehamn, där mina
föräldrar var kårledare. Vi bodde i kårens hus, ett numera kulturminnesmärkt hus, som mest av allt liknade
ett stort och imponerande leksaksfort.
Två år senare, år 1966, då jag var 18 år gammal, fick jag åter en möjlighet att arbeta i England för
Frälsningsarmén, då tre månader under sommaren, innan jag började studera sociologi vid Lunds
universitet. Den här gången gällde det ett barnhem, "Marschfield", som Armén drev i Southport, en stad
med stor segelhamn, norr om Wales, inte långt från Liverpool. "Den vita staden" som jag kallar den, pga
färgen på dess mest främträdande byggnader utmed strandpromenaden. Och på inbjudan av överste
Tickner, som nu var ansvarig för Arméns kvinnliga sociala arbete i Skottland, fick jag möjlighet att resa till
Edinburgh för att på nära håll betrakta arbetet på ett mödrahem och flera andra sociala institutioner. - Nu
så här nästan 35 år efteråt är det värt att påpeka om just mödrahemmen, att de tillhör en epok inom både
Frälsningsarméns och filantropins historia. Mödrahemmen fanns ju innan p-pillret kom att revolutionera
situationen för många kvinnor världen över samt också förhållandet mellan kvinnor och män. Dessa
mödrahem fungerade så att en kvinna, som blev gravid utan att vara gift t. ex., kunde komma till dessa
hem, föda sitt barn för att sedan efter de att de lämnat bort barnet kunde resa hem till sin hemort och
kanske t o m säga att de varit på semester ett tag, för att dölja företaget. - Jag imponerades
emellertid mycket av det gedigna arbete som Frälsningsarméns folk utförde och gladdes över att få se
Arméns socialtjänst på nära håll i England och Skottland.
Själv valde jag att, efter dessa personliga och avgörande erfarenheter, utbilda mig till sociolog
samtidigt som jag bedrev forskarutbildning och under ett par år fungerade som universitetslärare i sociologi.
Det jag ville veta och var nyfiken på, när jag bestämt mig för sociologisk utbildning, var den samhälleliga
bakgrunden till människors fattigdom och sociala problem, vilka befunnits mer eller mindre konstanta
genom hela den moderna civilisationens historia, men blivit särskilt akuta i England under tidig
industrialisering, då William Booth grundade "Kristna Missionen", sedermera Frälsningsarmén, som nu
under mer än ett sekel vuxit sig till en världsomspännande, kristen rörelse. Mitt studie- och därmed
yrkesval var alltså intimt förknippat med mina erfarenheter av Frälsningsarméns arbete från det jag växte
upp. Mitt yrkes- och studieval präglades av 1968-generationens, 40-talisternas, sätt att se på samhället.
Min då, som jag nu anser omogna syn på Frälsningsarmén var den att den tjänade som "städgumma" för
samhällets fattiga och gick statens ärenden. Det gällde att hålla de fattiga och underpreviligierade i schack
och fogliga. Jag ville ändra om i samhället och avskaffa fattigdomen. Därför valde jag att studera samhället
teoretiskt för att analysera dess struktur och funktionssätt för att få reda på hur man skulle förändra.
Nu, i mogen ålder, stannar jag upp för eftertanke och finner, att jag nästan står på samma punkt
som då jag efter de båda sommarferiernas arbete inom Frälsningsarméns socialtjänst i England påbörjade
mina universitetsstudier, fastän dock många erfarenheter och insikter rikare förhoppningsvis. Ett bibelord
slår mig nu, där Jesus själv säger till sina lärjungar, då de förebrår honom för att en kvinna kommer fram till
honom och smörjer hans fötter med dyrbar nardus-balsam, köpt för pengar, som i stället kunde gått till de
fattiga: "De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid." (Joh. 12:8; jmf också med Mark. 14:7). Detta är och kan innebära inkörsporten till kärleken till nästan. - Jag menar nu i mogen ålder att nästkärleken kan drivas för långt och bli en ytlig
nyttighetslära, en ren materialism om den inte får bottna i kontemplationen, i bönen.
Detta bör Fräslningsarméns folk tänka på, i synnerhet som, åtminstone i Sverige det andliga arbetet är
organisatoriskt och institutionellt skillt från det sociala. Men Armén behövs idag, just därför att i dess artiklar
grundas det sociala arbetet i försöket leva upp till kärlekens målsättning; vilket jag nu efter alla dessa år som gått sedan ungdomens strapatser ser som kärleken till allt levande.
Genom Frälsningsarméns arbete har många människor med
exempelvis missbruksproblem eller problem med att inte vara accepterade i samhället utan med s k
avvikande beteende blivit återupprättade.
"Frälsningsarmén är den enda armé vi behöver...", just så löd ropen bland folkmassorna då det dök upp
frälsningssoldater i full uniform i folkvimlets glädjeyra på Kungsgatan i Stockholm efter andra världskrigets slut. Och detta gäller än idag!
Tack Frälsningsarmén i Sverige för att jag fick arbeta som skribent och illustratör på Stridsropet och i William under mina första 14 år som förtidspensionerad och på så sätt känna att jag behövdes och kunna göra en arbetsinsats som både utvecklade mej och attraherade min livvsstil samt gjorda nytta för Frälsningsarmén!
Margareta Gustafsson
Stockholm november 1993
Norrköping 000730 - 030415 - 110128
(Omarbetad artikel som i ursprungligt skick publicerades i "Stridsropet" i nov. år 1993.)
Clapton i östra London på ett av Fräslningsarméns inackorderingshem för flickor. I närheten fanns också
Frälsningsarméns stora sjukhus "Mother' s hospital" och armékåren Upper Clapton med dess stora,
pampiga lokal, som emellertid i sekulariseringens fotspår och därmed svårigheter att locka folk till
gudtjänster hade blivit för stor. - Flickhemmet, som jag kom att jobba på under sommaren, ett hospits,
sorterade under Frälsningsarméns kvinnliga sociala arbete. Flickorna, som var jämnåriga med mig, var i
tonåren ("Mods- resp. Rockers-modet var aktuellt då under tidig Beatle' s tid) och hade sin bostad på
hemmet, men arbetade ute i samhället. På hemmet bodde även många kvinnliga officerare som arbetade
för Frälsningsarméns socialtjänst.
Där lärde jag känna en kvinnlig frälsningsofficer, överste Julia Tickner. Hon kom genom sitt sätt att vara
och arbeta att påverka mig en hel del under lång tid framöver. Jag fick följa med henne på några
inspektionsresor, bland annat till Guildford, där Armén hade ett ålderdomshem för kvinnor. Jag var då
soldat i Armén och bar under dessa resor min svenska strängmusikantuniform. F ö verkade jag bl.a. som
söndagsskolelärare på kåren i Stoke Newington, en stadsdel med många barnrika invandrarfamiljer, på
min lediga tid på flickhemmet och deltog i friluftsmöten och gudtjänster.
Jag fick också följa med överste Tickner till en stor social institution i London, Hope Town, som
uppfördes kring sekelskiftet 1900 och åren därefter blev en fristad för hemlösa och prostituterade. Nu hade
dessa kvinnor blivit gamla och bodde kvar i huset. De betraktade Hope Town som sitt enda hem.
Vid den här tiden var jag, mina fyra bröder och min lillasyster bosatta i Kristinehamn, där mina
föräldrar var kårledare. Vi bodde i kårens hus, ett numera kulturminnesmärkt hus, som mest av allt liknade
ett stort och imponerande leksaksfort.
Två år senare, år 1966, då jag var 18 år gammal, fick jag åter en möjlighet att arbeta i England för
Frälsningsarmén, då tre månader under sommaren, innan jag började studera sociologi vid Lunds
universitet. Den här gången gällde det ett barnhem, "Marschfield", som Armén drev i Southport, en stad
med stor segelhamn, norr om Wales, inte långt från Liverpool. "Den vita staden" som jag kallar den, pga
färgen på dess mest främträdande byggnader utmed strandpromenaden. Och på inbjudan av överste
Tickner, som nu var ansvarig för Arméns kvinnliga sociala arbete i Skottland, fick jag möjlighet att resa till
Edinburgh för att på nära håll betrakta arbetet på ett mödrahem och flera andra sociala institutioner. - Nu
så här nästan 35 år efteråt är det värt att påpeka om just mödrahemmen, att de tillhör en epok inom både
Frälsningsarméns och filantropins historia. Mödrahemmen fanns ju innan p-pillret kom att revolutionera
situationen för många kvinnor världen över samt också förhållandet mellan kvinnor och män. Dessa
mödrahem fungerade så att en kvinna, som blev gravid utan att vara gift t. ex., kunde komma till dessa
hem, föda sitt barn för att sedan efter de att de lämnat bort barnet kunde resa hem till sin hemort och
kanske t o m säga att de varit på semester ett tag, för att dölja företaget. - Jag imponerades
emellertid mycket av det gedigna arbete som Frälsningsarméns folk utförde och gladdes över att få se
Arméns socialtjänst på nära håll i England och Skottland.
Själv valde jag att, efter dessa personliga och avgörande erfarenheter, utbilda mig till sociolog
samtidigt som jag bedrev forskarutbildning och under ett par år fungerade som universitetslärare i sociologi.
Det jag ville veta och var nyfiken på, när jag bestämt mig för sociologisk utbildning, var den samhälleliga
bakgrunden till människors fattigdom och sociala problem, vilka befunnits mer eller mindre konstanta
genom hela den moderna civilisationens historia, men blivit särskilt akuta i England under tidig
industrialisering, då William Booth grundade "Kristna Missionen", sedermera Frälsningsarmén, som nu
under mer än ett sekel vuxit sig till en världsomspännande, kristen rörelse. Mitt studie- och därmed
yrkesval var alltså intimt förknippat med mina erfarenheter av Frälsningsarméns arbete från det jag växte
upp. Mitt yrkes- och studieval präglades av 1968-generationens, 40-talisternas, sätt att se på samhället.
Min då, som jag nu anser omogna syn på Frälsningsarmén var den att den tjänade som "städgumma" för
samhällets fattiga och gick statens ärenden. Det gällde att hålla de fattiga och underpreviligierade i schack
och fogliga. Jag ville ändra om i samhället och avskaffa fattigdomen. Därför valde jag att studera samhället
teoretiskt för att analysera dess struktur och funktionssätt för att få reda på hur man skulle förändra.
Nu, i mogen ålder, stannar jag upp för eftertanke och finner, att jag nästan står på samma punkt
som då jag efter de båda sommarferiernas arbete inom Frälsningsarméns socialtjänst i England påbörjade
mina universitetsstudier, fastän dock många erfarenheter och insikter rikare förhoppningsvis. Ett bibelord
slår mig nu, där Jesus själv säger till sina lärjungar, då de förebrår honom för att en kvinna kommer fram till
honom och smörjer hans fötter med dyrbar nardus-balsam, köpt för pengar, som i stället kunde gått till de
fattiga: "De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid." (Joh. 12:8; jmf också med Mark. 14:7). Detta är och kan innebära inkörsporten till kärleken till nästan. - Jag menar nu i mogen ålder att nästkärleken kan drivas för långt och bli en ytlig
nyttighetslära, en ren materialism om den inte får bottna i kontemplationen, i bönen.
Detta bör Fräslningsarméns folk tänka på, i synnerhet som, åtminstone i Sverige det andliga arbetet är
organisatoriskt och institutionellt skillt från det sociala. Men Armén behövs idag, just därför att i dess artiklar
grundas det sociala arbetet i försöket leva upp till kärlekens målsättning; vilket jag nu efter alla dessa år som gått sedan ungdomens strapatser ser som kärleken till allt levande.
Genom Frälsningsarméns arbete har många människor med
exempelvis missbruksproblem eller problem med att inte vara accepterade i samhället utan med s k
avvikande beteende blivit återupprättade.
"Frälsningsarmén är den enda armé vi behöver...", just så löd ropen bland folkmassorna då det dök upp
frälsningssoldater i full uniform i folkvimlets glädjeyra på Kungsgatan i Stockholm efter andra världskrigets slut. Och detta gäller än idag!
Tack Frälsningsarmén i Sverige för att jag fick arbeta som skribent och illustratör på Stridsropet och i William under mina första 14 år som förtidspensionerad och på så sätt känna att jag behövdes och kunna göra en arbetsinsats som både utvecklade mej och attraherade min livvsstil samt gjorda nytta för Frälsningsarmén!
Margareta Gustafsson
Stockholm november 1993
Norrköping 000730 - 030415 - 110128
(Omarbetad artikel som i ursprungligt skick publicerades i "Stridsropet" i nov. år 1993.)
torsdag 20 januari 2011
Hur andas Du? 30 sekunders övning för välbefinnande!
30 sekunders lugn, återhållsam djup och koncentrerad andning förbättrar hälsan och ger ett häftigt välbefinnande åt hela kroppen.
Ifrågasätt hur och ge akt på din andning om den är grund med enbart bröstkorgen ytligt eller om du andas tungt med magen och under diafragman, som du allra hellst skall göra;
magen skall kunna skjuta på andningsrörelsen i bålen uppåt och vidga sej åt lemmarna
men allra hellst skall en känsla av lätthet och rymd förbättra dina koncentrationsmöjligheter på det du har för handen och vad som händer i hjärnan;
Det skall vara fråga om en luftpelare från din, från det understa chakrat, sexchakrat till det översta mitt på hjässan; om man nu skall tala med hinduerna; utan att jag är så välbevandrad i just chakra-teorin. Det kommer att kännas kanske, om Du är på rätt väg, precis som en blivande sopran gör sina sångövningar så att luftpelaren cirkulerar i resonnansbottnarna på toppen av hjässan för att få den höga höjden på sången sin.
Om Du tror att mina tankar har med Ditt sexliv att göra enbart, så är Du fel ute och bör hålla Dej till din vanliga motion och göromål, men om Du är eftertänksam och inte har för vana att stressa så är detta en övning som bär.
Norrköping den 20 januari 2011
Margareta Maya Gustafsson
Ifrågasätt hur och ge akt på din andning om den är grund med enbart bröstkorgen ytligt eller om du andas tungt med magen och under diafragman, som du allra hellst skall göra;
magen skall kunna skjuta på andningsrörelsen i bålen uppåt och vidga sej åt lemmarna
men allra hellst skall en känsla av lätthet och rymd förbättra dina koncentrationsmöjligheter på det du har för handen och vad som händer i hjärnan;
Det skall vara fråga om en luftpelare från din, från det understa chakrat, sexchakrat till det översta mitt på hjässan; om man nu skall tala med hinduerna; utan att jag är så välbevandrad i just chakra-teorin. Det kommer att kännas kanske, om Du är på rätt väg, precis som en blivande sopran gör sina sångövningar så att luftpelaren cirkulerar i resonnansbottnarna på toppen av hjässan för att få den höga höjden på sången sin.
Om Du tror att mina tankar har med Ditt sexliv att göra enbart, så är Du fel ute och bör hålla Dej till din vanliga motion och göromål, men om Du är eftertänksam och inte har för vana att stressa så är detta en övning som bär.
Norrköping den 20 januari 2011
Margareta Maya Gustafsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)