Vakan
livet bemantlas
hemvist åt en obotlig
hemlängtan fryser
puppans talande tystnad
sprängs med bön i full blom
det purpurröda sänker sig
över okända vatten
fridsögonblick stelnar
sökandet far vill - men den som söker får
fast det man får är det man minst anar
gudomsrysningarna
stelnar till klenod som mat åt själen
_____________
maya
Norrköping 3.7.03 - 27.1.04 - 26.6.11
söndag 26 juni 2011
fredag 3 juni 2011
plus minus noll - dikt från slutet av 90-talet
tiden mot den definitiva vändpunkten
slutet på Vadan och Varthän?
alla mål uppfylls
och inget alls -
- nollställd -
bara det uppenbarade vet
förståndet ingenting alls
bara tomma relationer mellan det chimära
det imaginära - Illusionen -
relationer mellan döda ting
Ska vi få gå in genom porten?
Gå på gator av Guld?
ingen vet
utom Gnosis
- under tiden
verkar den uppenbara och underbara aktiva och passiva Röraren
- utan att vi vet om det!
________________________
Stockholm 970713
Norrköping 990227
maya
slutet på Vadan och Varthän?
alla mål uppfylls
och inget alls -
- nollställd -
bara det uppenbarade vet
förståndet ingenting alls
bara tomma relationer mellan det chimära
det imaginära - Illusionen -
relationer mellan döda ting
Ska vi få gå in genom porten?
Gå på gator av Guld?
ingen vet
utom Gnosis
- under tiden
verkar den uppenbara och underbara aktiva och passiva Röraren
- utan att vi vet om det!
________________________
Stockholm 970713
Norrköping 990227
maya
onsdag 4 maj 2011
ANGÅENDE DEN SVENSKA FOLKSJÄLEN - mobilens betydelse
Angående allt förkättrat tal om psykisk ohälsa bland svenskarna och även (det framgår ej) invandrarna? Har den svenska folksjälen blivit sjuk? Det är nära en fascistoid hållning hos beteendevetare och själsspecialisater och även myndighetsbyråkrater som lyssnar på detta tal för det är till deras eget fromma att sitta kvar i makten.. det är att bua ut och bunta ihop visst beteende som har moment av psykisk ohälsa hos sej. Länge har vi specialister och det är det gängse talet bland oss att varje människa som utsätter sig för en psykiatriker får en psykiatrisk diagnos av ohälsa över sej. Nu har det återigen varit på löpsedlarna om att psykisk ohälsa är vanlig, att var fjärde svensk lider av psykisk ohälsa!
Min tes för att förklara det fascistoida är normalitetens svaga och smala gränser för acceptans hos varandra i Sverige liksom när vi gömmer oss bakom fagert tal som vi hoppas går hem hos varandra när vi gömmer oss och bara visar fram vad vi tror är normalt.
Vissa sidor som vi har och vet om vill vi inte visa upp. Vi vill bara visa oss åtråvärda och legitimerade och gömmer undan det mindre värda.
När myndigheterna introducerade psykopatbegreppet, jag tror det var på 60-talet ville man gå ett steg längre och Folkhälsokampanjen fick avbrytas pga den storm som det att introducera "sociopat-begreppet" vållade i svensk opinion. Detta gick inte an, som tur var. Nåväl, det ingår i myndighetsutövningen att bunda ihop medborgarna och få oss att känna oss underlägsna.
Nu vill jag avsluta detta inlägg med att påtala mobil-telefonens stora betydelse för folkhälsan... då vi svenskar på några år allt lever med mobilen påslagen och pratar och pratar i denna mojäng... jag tro detta är uppfriskande för folksjälen.rätta mej om Du tycker annorlunda!.... men när man går två och två på gatan och båda pratar i var sin mobil kan man börja undra och ifrågasätta även mobilens betydelse!
Min tes för att förklara det fascistoida är normalitetens svaga och smala gränser för acceptans hos varandra i Sverige liksom när vi gömmer oss bakom fagert tal som vi hoppas går hem hos varandra när vi gömmer oss och bara visar fram vad vi tror är normalt.
Vissa sidor som vi har och vet om vill vi inte visa upp. Vi vill bara visa oss åtråvärda och legitimerade och gömmer undan det mindre värda.
När myndigheterna introducerade psykopatbegreppet, jag tror det var på 60-talet ville man gå ett steg längre och Folkhälsokampanjen fick avbrytas pga den storm som det att introducera "sociopat-begreppet" vållade i svensk opinion. Detta gick inte an, som tur var. Nåväl, det ingår i myndighetsutövningen att bunda ihop medborgarna och få oss att känna oss underlägsna.
Nu vill jag avsluta detta inlägg med att påtala mobil-telefonens stora betydelse för folkhälsan... då vi svenskar på några år allt lever med mobilen påslagen och pratar och pratar i denna mojäng... jag tro detta är uppfriskande för folksjälen.rätta mej om Du tycker annorlunda!.... men när man går två och två på gatan och båda pratar i var sin mobil kan man börja undra och ifrågasätta även mobilens betydelse!
lördag 9 april 2011
Till multikulturens krisförståelse
Inspirerat från René Gu´enon: The crisis of the modern world.
Dedicerat till en multikonfessionell förståelse.
Jag ser ovan nämnda bok av Guénon som jag läste vid 1984 omkring vid sidan av Kurt Almqvists föredömliga översättning av Guénon-texter i hans "I tjänst hos Det Enda", jag ser Guénons verk som förmedlande ett slags krisberedskap för världen och som ett berättigande av sufismen vid sidan av andra stora uppenbarelsereligioner på jämngod fot med alla andra seriösa konfessioner. Också med en fördel för sufismen i dess metaboliska och metafysiska djup, hos filosofer så långt bort i tiden som till Medeltiden, ett djup i denna sufism som bör tillgodogöras världen och förkunnas, till vilket dessa rader är ett småskaligt försök.
Den moderna världens genomlever flera kriser, en krisprocess är ett slags reningsbad i bästa fall, att befria sig från det negativa och destruktiva, det som förlorar i humanitärt värde och spill av mänskligt liv i onödan, i den form den civilisatoriska processen tar sig. Vi ser nu på skilda håll och mitt ibland oss fastän vi inte är medvetna om den form dessa tar sig sådana kriser. Guénon skriver på sitt bästa sätt: att en sådan kris som man kan rädda sig ut ur bara genom en katastrof.. Vad han syftade på tror jag var nog hur det romerska väldet bröts isönder och räddningen kom genom kristendomens införande som statsreligion och Jesusdyrkan hos de enskilda i massorna, en process som tog några århundranden, vilket inte motsäger att den nuvaranade krisen kommer att gå snabbare, men den moderna världen är på väg att tippa över pga alla tusentals katastrofer på lokalt håll runt om i världen av idag beroende, tror jag, på den hybris den miljöförstörande teknologismen tar sig vägar ut ur och ersätter traditionella och skonsammare produktionsmetoder....F ö övrigt säger inte Darwin själv att det är konkurrens om subsistensmedlen för vår art på jorden. Och det är en hård kamp för att rädda sig undan dessa katastrofer, det är en kamp om dessa överlevnadsmedlen osv. Frågan om inte de jätte-skaliga vinnarna på kort sikt de multinationella koncernerna orsakar och är upphov till många konflikter mellan dom styrande och de styrda, arbetarna och tjänstemännen, de politiska dragkamperna som segar sig igenom de nuvarande decennierna senast måste som ekonomen Schumpeter utbrister i en av sina böcker: "Small is beautiful" där han hävdar bla. att det är bättre att bygga 10 lokala tegelbruk för byarnas behov inom ett närområde än ett jätte-skaligt för hela landets behov. Men dessa argument har varit kända nu länge, man kan bara hoppas att den rörelse vinner flest pengar som kan visa upp bäst resultat för invånarna på en lokal nivå. För Mammon är stark, och har Mammon någon barmhärtighetslängtan och medlidande för de lidande människomassorna? Och att denna längtan inte blott är ett medialt och virtuellt jippo utan kan bli verklighet. Många bäckar små gör en stor å!
Det som är här i denna text är tala om är en tvåfaldig syn på "kris" och "katastrof"; dels en positiv, en rening för kropp, själ och själv när man utvecklas som människa och gör sig av med slagg men den andra synen är att resultatet av krisen blir negativt och förstörande för all framtid, här har vi redan kunnat se hur natur blir till oigenkännligt fördärvande, något som naturvännerna kan dokumentera tror jag bestämt. På 70-talet sa man: Tänk globalt, handla lokalt!
För att säga det kort: kärleksbudet som Jesus ger oss: DU skall älska Din Gud och Din nästa såsom Dej själv.... samt "Gör inte mot andra det Du inte vill de skall göra mot Dej" --- det är min övertygelse att dessa bud är det som ligger i kärnan till varje äkta konfession: buddismen, sufismen, hinduismen, taoismen, kristendomen och shamanreligioner bland jordens ursprungbefolkningar.
Norrköping 5-6 augusti 2010
Margareta Gustafs
Dedicerat till en multikonfessionell förståelse.
Jag ser ovan nämnda bok av Guénon som jag läste vid 1984 omkring vid sidan av Kurt Almqvists föredömliga översättning av Guénon-texter i hans "I tjänst hos Det Enda", jag ser Guénons verk som förmedlande ett slags krisberedskap för världen och som ett berättigande av sufismen vid sidan av andra stora uppenbarelsereligioner på jämngod fot med alla andra seriösa konfessioner. Också med en fördel för sufismen i dess metaboliska och metafysiska djup, hos filosofer så långt bort i tiden som till Medeltiden, ett djup i denna sufism som bör tillgodogöras världen och förkunnas, till vilket dessa rader är ett småskaligt försök.
Den moderna världens genomlever flera kriser, en krisprocess är ett slags reningsbad i bästa fall, att befria sig från det negativa och destruktiva, det som förlorar i humanitärt värde och spill av mänskligt liv i onödan, i den form den civilisatoriska processen tar sig. Vi ser nu på skilda håll och mitt ibland oss fastän vi inte är medvetna om den form dessa tar sig sådana kriser. Guénon skriver på sitt bästa sätt: att en sådan kris som man kan rädda sig ut ur bara genom en katastrof.. Vad han syftade på tror jag var nog hur det romerska väldet bröts isönder och räddningen kom genom kristendomens införande som statsreligion och Jesusdyrkan hos de enskilda i massorna, en process som tog några århundranden, vilket inte motsäger att den nuvaranade krisen kommer att gå snabbare, men den moderna världen är på väg att tippa över pga alla tusentals katastrofer på lokalt håll runt om i världen av idag beroende, tror jag, på den hybris den miljöförstörande teknologismen tar sig vägar ut ur och ersätter traditionella och skonsammare produktionsmetoder....F ö övrigt säger inte Darwin själv att det är konkurrens om subsistensmedlen för vår art på jorden. Och det är en hård kamp för att rädda sig undan dessa katastrofer, det är en kamp om dessa överlevnadsmedlen osv. Frågan om inte de jätte-skaliga vinnarna på kort sikt de multinationella koncernerna orsakar och är upphov till många konflikter mellan dom styrande och de styrda, arbetarna och tjänstemännen, de politiska dragkamperna som segar sig igenom de nuvarande decennierna senast måste som ekonomen Schumpeter utbrister i en av sina böcker: "Small is beautiful" där han hävdar bla. att det är bättre att bygga 10 lokala tegelbruk för byarnas behov inom ett närområde än ett jätte-skaligt för hela landets behov. Men dessa argument har varit kända nu länge, man kan bara hoppas att den rörelse vinner flest pengar som kan visa upp bäst resultat för invånarna på en lokal nivå. För Mammon är stark, och har Mammon någon barmhärtighetslängtan och medlidande för de lidande människomassorna? Och att denna längtan inte blott är ett medialt och virtuellt jippo utan kan bli verklighet. Många bäckar små gör en stor å!
Det som är här i denna text är tala om är en tvåfaldig syn på "kris" och "katastrof"; dels en positiv, en rening för kropp, själ och själv när man utvecklas som människa och gör sig av med slagg men den andra synen är att resultatet av krisen blir negativt och förstörande för all framtid, här har vi redan kunnat se hur natur blir till oigenkännligt fördärvande, något som naturvännerna kan dokumentera tror jag bestämt. På 70-talet sa man: Tänk globalt, handla lokalt!
För att säga det kort: kärleksbudet som Jesus ger oss: DU skall älska Din Gud och Din nästa såsom Dej själv.... samt "Gör inte mot andra det Du inte vill de skall göra mot Dej" --- det är min övertygelse att dessa bud är det som ligger i kärnan till varje äkta konfession: buddismen, sufismen, hinduismen, taoismen, kristendomen och shamanreligioner bland jordens ursprungbefolkningar.
Norrköping 5-6 augusti 2010
Margareta Gustafs
måndag 28 mars 2011
Så giuck det till på Psyket 1978 - var det bättre förr med psykvården? Både Ja och Nej!
En dag på Södersjukhuset psyke som dagpatient januari-juni 1978:
Den djupa psykos jag drivit ned i genom deltagande i en New Age-kurs över nyår 1978 blev bra igen på en månad och bodde hemma därefter men vistades som dagpatient mellan kl 8 - 16 på avdelningen, en öppen psykvårdsmottagning på Södersjukhuset. Här är mitt dagsschema:
vid 7.30 samling på avdelningen och hade kul i rökrummet ibland promenad bland alla kolonistugor i Tantolundens berg med någon sjuk socialarbetare.
Frukost på avdelningen och sedan upp till översta våningen där sjukgymnasten tog emot oss för avslappningsövningar och gymnastik. Ibland somnade jag av dessa avslappningsövningar och ledde själv övningen Doktor Kropp jag lärt i terapisammanhang. Som god vän under denna tid fick jag en ny bekantskap, en läkare som var patient, som lärde mej psykvårdssnacket och kunde tala om diagnos för olika tillstånd. Denne fick sovmornar och skötarna kom med frukostbricka in på hans rum vid 10-tiden, så snacka om att vara previligierad. Jag kom att ta kontakt med en terapeut på stan, som senare kom att bli min ordinarie doktor men jag fick inte gå privat hos en terapeut vilket emellertid denna läkarpatient fick. Han fick gå hos Craaford, samtidigt som han var inlagd.
På översta våningen låg också arbetsterapin där jag vid 9.30 till 12-tiden satt och vävde trasmatta i regnbågens färger . Då, vid 12-tiden gick jag ner på avdelningen och intog lunch och så rökrummet för en stunds social samvaro. Sedan promenad till Eriksdalsbadet där jag simmade en halvtimme och gick tillbaka till SÖS där jag satte mej i biblioteket och lyssnade på klassisk musik på skivor jag själv valt ut... lyssnade i hörlurar sedan gick jag upp på avdelningen vid 16-tiden och intog middag och sedan hem till Bergsunds Strand där mitt hem låg i Frälsningsarméns hus, där Frälsis 4:e kår låg. Då umgicks jag med mina vänner på kvällarna och också gick på gymnasiekurs i skapande dramatik och danskurs ibland någon kväll i veckan på något studieförbund. Tyvärr så ordinerade överläkaren dr Lojowicz och doktor Herman Dreier Hibernal och jag var under en tid uppe i 600 mg per dygn, det var inte alls bra men jag kunde sköta mitt egenhändigt uppsatta dagsschema.
Summa summarum om denna tid: det var fint med en så strukturerad tid med skapande aktiviteter och att röra på kroppen. Men vad som hände sedan, då jag inte klarade att gå tillbaka till jobbet som forskningsassistent hos Bertil Gardell, Jonas Gardells pappa, inte ens en gång på halvtid som var den arbetstid jag hade då jag kom in på avdelning, så jag blev dumpad på Långbro men det är en annan historia.
Den djupa psykos jag drivit ned i genom deltagande i en New Age-kurs över nyår 1978 blev bra igen på en månad och bodde hemma därefter men vistades som dagpatient mellan kl 8 - 16 på avdelningen, en öppen psykvårdsmottagning på Södersjukhuset. Här är mitt dagsschema:
vid 7.30 samling på avdelningen och hade kul i rökrummet ibland promenad bland alla kolonistugor i Tantolundens berg med någon sjuk socialarbetare.
Frukost på avdelningen och sedan upp till översta våningen där sjukgymnasten tog emot oss för avslappningsövningar och gymnastik. Ibland somnade jag av dessa avslappningsövningar och ledde själv övningen Doktor Kropp jag lärt i terapisammanhang. Som god vän under denna tid fick jag en ny bekantskap, en läkare som var patient, som lärde mej psykvårdssnacket och kunde tala om diagnos för olika tillstånd. Denne fick sovmornar och skötarna kom med frukostbricka in på hans rum vid 10-tiden, så snacka om att vara previligierad. Jag kom att ta kontakt med en terapeut på stan, som senare kom att bli min ordinarie doktor men jag fick inte gå privat hos en terapeut vilket emellertid denna läkarpatient fick. Han fick gå hos Craaford, samtidigt som han var inlagd.
På översta våningen låg också arbetsterapin där jag vid 9.30 till 12-tiden satt och vävde trasmatta i regnbågens färger . Då, vid 12-tiden gick jag ner på avdelningen och intog lunch och så rökrummet för en stunds social samvaro. Sedan promenad till Eriksdalsbadet där jag simmade en halvtimme och gick tillbaka till SÖS där jag satte mej i biblioteket och lyssnade på klassisk musik på skivor jag själv valt ut... lyssnade i hörlurar sedan gick jag upp på avdelningen vid 16-tiden och intog middag och sedan hem till Bergsunds Strand där mitt hem låg i Frälsningsarméns hus, där Frälsis 4:e kår låg. Då umgicks jag med mina vänner på kvällarna och också gick på gymnasiekurs i skapande dramatik och danskurs ibland någon kväll i veckan på något studieförbund. Tyvärr så ordinerade överläkaren dr Lojowicz och doktor Herman Dreier Hibernal och jag var under en tid uppe i 600 mg per dygn, det var inte alls bra men jag kunde sköta mitt egenhändigt uppsatta dagsschema.
Summa summarum om denna tid: det var fint med en så strukturerad tid med skapande aktiviteter och att röra på kroppen. Men vad som hände sedan, då jag inte klarade att gå tillbaka till jobbet som forskningsassistent hos Bertil Gardell, Jonas Gardells pappa, inte ens en gång på halvtid som var den arbetstid jag hade då jag kom in på avdelning, så jag blev dumpad på Långbro men det är en annan historia.
lördag 5 mars 2011
ATT LÄRA AV HISTORIEN - text från 90-talet i repris!
Nedanstående är punktions- och bokstavsgrannlaga avskrift av en samhällsideologisk text jag skrev nån gång 1993-94, som jag nu har tagit fram men som kanske luktar lite damm men icke desto mindre nog har sin poäng. Här kommer min text:
"""""""""ATT LÄRA AV HISTORIEN.
Vi kan visst lära oss av historien, särskilt nu när världen står inför hotet av industrisamhällets kollaps. Precis som den gamla samhällsordningen, jordbrukarsamhället, bröts sönder under 1700- och 1800-talen och ersattes av just industrisamhället, byggt på tre produktionsfaktorer: råvaror, arbete och kapital. Informationssamhället står inför dörren och innebär en mental snarare än en teknologisk förändring.
Detta med anledning av inlägg på SvD:s ledarsida, nu senast den 4/9 av fil.kand Rutger Palmstierna, vilket reagerat på ett brev från Svenska Kyrkans biskopar om rättfärdighet och moral i global ekonomi, stadfäst av Biskopsmötet 1993.
I tider av förändring möts det nya och det gamla, historien ses i ett nytt ljus. Nya identiteter skapas i det mötet. Men Sveriges biskopar vill rädda det som räddas kan. Kristendomens stora tragedi är att den separerade "kyrkan" från "världen", troslivets område från vetandets, det sakrala från det profana. Därför stöter det på patrull så snart kyrkans män uttalar sig i världsliga frågor. Brevet från Sveriges biskopar kan ses som utslag av den från ett antal år sedan gamla tanken på en ny ekonomisk världsordning och global medvetenhet, vilken kommit i skymundan sedan socialismen visat sig vara en felaktig samhällsväg att beträda. Socialismens tankegods lever dock kvar och är inspirerat av den kristna barmhärtighetsmoral det gamla patriarkala jordbrukarsamhället vilade på, en moral som Sveriges biskopar ger uttryck för i sitt brev. Denna moral är f ö en av grundpelarna för den moderna välfärdsstaten, ett samhällssystem som alltmera kommit att ifrågasättas, då det bygger på tanken om ett ojämlikt förhållande mellan människor, nämligen mellan förmånsgivare och förmånstagare, mellan stat och arbetsgivare å ena sidan och understödstagare och löntagare å den andra sidan. Denna världsbild måste förändras och biskoparnas brev anger ingen lösning på denna för både rika och fattiga länder så grundläggande fråga.
Ad fontes - till källorna - tycks biskoparna utbrista och letar i historiens skattkammare. Detta kan vara nyttigt för att finna gamla lösningar på nya problem. Som lösning på problemen med de fattigas monetära skuld till de rika länderna och de senares samvetsskuld till de förra, anger de skuldavskrivning och fasthållande av enprocentsmålet för svenskt bistånd. Förhoppningsvis avser de inte bara "att betala sig fri", utan också en mentalitetsförändring.
Biskoparna bör inrikta sig på sitt eget område, religionens, blicka både inåt och utåt för att finna lösningen på sina problem, nämligen hur dagens globala människor som lever i en mångkulturell värld, skall kunna förverkliga sig själva och sitt öde, finna förtroende för de eviga värdena, finna Gud. Gud är kanske inte god, men Gud är gott! Skapelsen, bunden av former, av tid och rum, av kulturella och individuella skillnader, är ofullkomlig, men dock en spegelbild av den gudomliga närvaron, ett kosmos vars jämvikt måste återställas för att finna nya former för mänskligt liv. På så sätt kan både tradition och framtid mötas!
Margareta Gustafsson
fil.kand. Stockholm""""""
"""""""""ATT LÄRA AV HISTORIEN.
Vi kan visst lära oss av historien, särskilt nu när världen står inför hotet av industrisamhällets kollaps. Precis som den gamla samhällsordningen, jordbrukarsamhället, bröts sönder under 1700- och 1800-talen och ersattes av just industrisamhället, byggt på tre produktionsfaktorer: råvaror, arbete och kapital. Informationssamhället står inför dörren och innebär en mental snarare än en teknologisk förändring.
Detta med anledning av inlägg på SvD:s ledarsida, nu senast den 4/9 av fil.kand Rutger Palmstierna, vilket reagerat på ett brev från Svenska Kyrkans biskopar om rättfärdighet och moral i global ekonomi, stadfäst av Biskopsmötet 1993.
I tider av förändring möts det nya och det gamla, historien ses i ett nytt ljus. Nya identiteter skapas i det mötet. Men Sveriges biskopar vill rädda det som räddas kan. Kristendomens stora tragedi är att den separerade "kyrkan" från "världen", troslivets område från vetandets, det sakrala från det profana. Därför stöter det på patrull så snart kyrkans män uttalar sig i världsliga frågor. Brevet från Sveriges biskopar kan ses som utslag av den från ett antal år sedan gamla tanken på en ny ekonomisk världsordning och global medvetenhet, vilken kommit i skymundan sedan socialismen visat sig vara en felaktig samhällsväg att beträda. Socialismens tankegods lever dock kvar och är inspirerat av den kristna barmhärtighetsmoral det gamla patriarkala jordbrukarsamhället vilade på, en moral som Sveriges biskopar ger uttryck för i sitt brev. Denna moral är f ö en av grundpelarna för den moderna välfärdsstaten, ett samhällssystem som alltmera kommit att ifrågasättas, då det bygger på tanken om ett ojämlikt förhållande mellan människor, nämligen mellan förmånsgivare och förmånstagare, mellan stat och arbetsgivare å ena sidan och understödstagare och löntagare å den andra sidan. Denna världsbild måste förändras och biskoparnas brev anger ingen lösning på denna för både rika och fattiga länder så grundläggande fråga.
Ad fontes - till källorna - tycks biskoparna utbrista och letar i historiens skattkammare. Detta kan vara nyttigt för att finna gamla lösningar på nya problem. Som lösning på problemen med de fattigas monetära skuld till de rika länderna och de senares samvetsskuld till de förra, anger de skuldavskrivning och fasthållande av enprocentsmålet för svenskt bistånd. Förhoppningsvis avser de inte bara "att betala sig fri", utan också en mentalitetsförändring.
Biskoparna bör inrikta sig på sitt eget område, religionens, blicka både inåt och utåt för att finna lösningen på sina problem, nämligen hur dagens globala människor som lever i en mångkulturell värld, skall kunna förverkliga sig själva och sitt öde, finna förtroende för de eviga värdena, finna Gud. Gud är kanske inte god, men Gud är gott! Skapelsen, bunden av former, av tid och rum, av kulturella och individuella skillnader, är ofullkomlig, men dock en spegelbild av den gudomliga närvaron, ett kosmos vars jämvikt måste återställas för att finna nya former för mänskligt liv. På så sätt kan både tradition och framtid mötas!
Margareta Gustafsson
fil.kand. Stockholm""""""
torsdag 3 mars 2011
"Är bilen nödvändig?"- Min refräng från december 2009
Denna "lilla refräng" skrevs som ett tidstypiskt tecken i december 2009, då braskande rubriker i medierna sköljde över oss om neddragningar och sammanslagningar inom bilindustrin globalt sett. Har vi lärt oss något av bilindustrins kris?
- har vi tagit kritiken ad notam eller lever vi som om inget hänt mitt i allt vårt överflöd. Och vad är det i våra livsvanor som förändras? ..... vem kan skåda förändringarna i vår ekonomi som effekt av förändrade levnadsvanor?
LÄS MIN INDIGNERADE ARTIKEL FRÅN 8 DECEMBER 2009 OM BILEN, OCH BILISMEN??!!
Jag citerar idag 4 mars 2011 mej själv från december 2009:
""""ÄR BILEN NÖDVÄNDIG?
Vad är det för värld vi lever i? Samtidigt som nyhetsmedierna portionerar dagligen nyheter om Väst-världens kris i bilindustrin, får vi också veta att merpartens av jordens befolkning lever utan tillgång till rent vatten och lever med sanitärt oacceptabelt. Situationen och dualiteten mellan den rika och fattiga världen blir mera iögonfallande när den konkursdrabbade bilindustrin, på grund att hitintills vanligtvis köpstarka där bilen har ingått som en nödvändig vara inte längre byter bil och köper nytt,... ja, denna industri lever nu en osäker tillvaro. Bilindustrin har varit inne i koncentrationssvängen under flera decennier och denna utveckling fortsätter. De statliga regeringarna har inte kunnat och velat? hejda denna utveckling trots ledda av politiker som enligt retoriken velat satsa på gemensamma färdmedel. Frågan är om inte sådana uppköp leder till skarpare motsättningar i världen? En fråga kan vara om tillverkningen av miljöbilar gynnas? Men koncentrationen av de monetära medlen koncentreras ännu mer? Min fråga och hypotes är: Hur mycket av vårt välstånd i Väst beror på att våra ekonomiska system har byggts upp kring tillverkningen av fortskaffningsmedel, där bilen har för gemene man i Väst kommit att ingå som nödvändig i den dagliga livsföringen och ekonomiskt har bilen blivit en stark bärare av vårt ekonomiska system. Min argumentering här i denna text leder till frågan: hur minska beroendet av bilen? En svar kan vara folkupplysning och att kommunala politiker backas upp att satsa på gemensamma sociala åtgärder i sina hemkommuner. Kanske att man inte kan tro på en förändring nerifrån, men det händer att så sker. Hur mycket kan de politiska "över-strukturerna" de centrala regeringarna och Bryssel göra? Enligt min mening är dessa försvagade i att påverka krisen, i och med att ekonomiernas fungerande bl.a. i stort beror på miljontals beslut på mikronivå. Min diskussion här utmynnar i det faktum, som många av oss i Väst vet och känner på sig, men som vi försummar, nämligen att vi alla till vardags måste .lära oss att leva enklare.
Det som sköljer över oss i Väst är vår alltför bekväma tillvaro som den ena nyheten efter den andra visar på att den varuproduktion våra ekonomiska system bygger har kommit att förtunna inte bara vår hälsa utan också våra samhällen, våran natur och vår urbana miljö och hur vi ä'r lamslagna i att göra nåt för vår hälsa, vår miljö utan också tänka på i vår globala tid att bygga upp hälsosamma marknader i andra delar av världen vars inköp och ekonomisk-fungerande marknader vi i Väst är beroende av.
Med detta inlägg vill jag bidra med en diskussion av omställningar och förändringar i levnadsvanor som vi gemene man upplever.
Margareta Gustafsson
Norrköping 8/12-09"""""
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)