När jag talar om- det jordiska sett - och inte det "bortomjordiska" (vilken
verklighetsstatus det än må ha) - vi är ju numera i vårt genomkommersialiserade mediesamhälle så kortsynta, så korttänkta, att det vi i dagligt liv räknar med är ju bara de från köttet kommande, materiella förmågorna - så talar jag om denna - för att tala med Bonhoeffer: "dennasidighet". Som en människa som söker "något mer" än denna rent sinnligt, mera psykiskt lägre stående, nästan rent vegeterande upplevda tillvaro - men det är min uppfattning att - för att uppfatta "något mera" redan i denna jordiska existens måste det ligga nedlagt i människokroppen något redan bortomjordiskt - kanske såsom en "fröexistens" i latent tillstånd. Men det kan uppövas och tränas till liv hos vakna och alerta männislkor med sinne för det hinsidiga. Vi kallar det dröm, fantasi, intuition, tankeflykt, barnens lek i dagligt tal när vi talar om företeelsen hos "vanliga" mänskor, men om meditation, kontemplation, bön, gudstjänst när vi talar om andliga erfarna människor.
För att tala med esoterikern Frithof Schuon kan man vidga hela detta perspektiv till att omfatta livet i sin fulla omfattning - när det vill det som är bra ur överlevnadssynpunkt, nämligen att bara "det att finnas till, är en bön". Varje andetag, varje suck är en bön till gudomen, till de högre instanserna. fast, som Marx säger, "vi gör det, men vi vet inte om det" - Så gör djuren, så gör stenarna, så gör växterna -- men - och det är det som är stötestenen - måste inte detta att uppleva något utöver - detta det jordiska - vara en kvalificerad upplevelse några få förunnat?
En invängning finns där i Harry Martinssons ord om att "det luktar lite vargpäls om människan", men i detta sammanhang så gör vi bäst i att höja oss över "djungelns lag" och bli mänskliga, humana, vad det nu än är? Inte ens i vår erfarna tid vet vi säkert vad mänskan är innerst inne.... men en förtröstansfull förhoppning är att livet vill kärlek - att det ultimata i tillvaron .... med Tillichs ord "the ultimate concern" är just kärlek, även om detta begrepp i sammanhanget inte är tillräckligt specificerat och känns lite vidlyftigt och flummigt, så kan kärleken kännas igen på lusten att omfamna, att förlika sig med, att förena sig med både sin like och sin "olike", både de som är "ens nära o kära" och de som är "främlingar"... Vi kan med lite träning se också på "främlingen inom oss själva"... det vi inte förstår oss på.... det oförklarliga... både på gott och ont........ Paulus säger i de kristnas bibel: "Det goda som jag vill, det gör jag inte, det onda som jag inte vill, det gör jag....." ---- Det spelar ingen roll --- hur frälst man än påstår sig vara, så ju närmare "det heliga" man är, ju mer frestas man att begå misstag"::: just det bara att tro att man är något......det spelar ingen roll: människan måste överlämna sig och sitt ego och sin kropp varje ny dag, överlämna sig till den övermäktiga skaparkraften och varje kväll be om förlåtelse för begångna misstag och felsteg........ Den rediga mänskan måste sålunda leva i gudsnärvaron -skaparkraften ständigt och besinna sig, så att "livet, varje suck, varje andetag... blir en bön till gudomen"...
Norrköping nån gång 2006-2008
Margareta Maya Gustafsson
