Dokumentation av ett skrivförsök - Försök till nyorientering bland kvävande dogmer!

om den triviala lyckan ...............


....och om hur frid vinnes...........


............. en betraktelse



Tänk dig ögonblickets dotter, ren och bar, vilande bakom en av de himmelska slöjorna, den som heter genomskinlig illusion. Denna illusion avgör för samhällets olycksbarn var de kan hitta lyckan. Så som en dessa ögonblickets döttrar hittar en bit toast från en McDonaldshamburgare finner den landsförvista vägen hem till sitt brinnande hus. Vad fann hon där? En hög aska och en förlorad kärlek. Åter stod hon på minus i lycka, men på plus i den innerligare välgång som vinner allt och kanske inte endast en välmåga. Märk väl: det är mer en fråga om välmågans skuggspel, där fantasin tas för det verkligt verkliga. Ett glas vatten och en bit torrt bröd kan avstås idag, men ej imorgon. Kanske också då.

Hon måste hitta hem. Från askan till en stege bakom husknuten. Var på stegen stod hon? Hon visste inte om någon illusion, bara att någon fanns där. Hungerkänslor som det vi kallar den personen kunde avhjälpa och törsten släcka. Hon kunde nämligen visa på att det som brukade vara välgång inte är hela verkligheten. Den är mer än så.

Hon talade: "Vi måste levandegöra oss och då inte levandegöra kroppen blott och bart, för då lever vi för stunden. Medvetandet kommer ej från det kroppsliga, utan är förmer. Men det vi kallar den personen finns inte där heller, ej som en förlängning av vårt medvetande."

. Öppet och rakt, högt och myndigt, hörs rösten av en som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten. Den som vinner ...... han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son." (Upp 21:6-7)

Jag svarade illusionslöst: "Vadå vinner?" - "Jo", svarade sonen, "då det vi kallar den personen, då min fader och min moder, får bli både mål och medel, både väg och vägs ände, både A och O."

Han fortsatte: " Är du rotlös? Hugg av trädet, och gör av dess itudelade stam ett kors att bära på." Sonen sa då utan åthävor: " Följ mig." " NI är kallade att bli mina vittnen, mina sanningsvittnen. Detta är både början och slut, både A och O."

En liten folkspillra, en minoritet, ropade unisont (det var eleverna): "Meningen med livet är mer än enbart detta livet. Det handlar om att bejaka kärleken; att säga ett tveklöst Ja: ."...ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given."" (Rom 5:5)

Dottern vittnade: _ " I trettio år sökte jag Gud. Men när jag såg mig noga om, fann jag att Gud var sökaren och jag själv det eftersökta. Jag hade kommit
hem."

"Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son...." för den.
"Den som tror på honom, han bliver icke dömd......." (Joh. 3:16, 18) Målet och vägen dit innebär förening och återförening med Fadern och Modern i deras rike, nämligen i det osynliga men dock så för känslorna och det sanna intellektet så påtagliga hjärtats, vårt centras rike. Vi kanske inte vet om det direkt, men vi handlar därefter, därför att det känns rätt! - Vart litet barn känner det. Det är livets allvar och livet i gudomen.

Amen


Norrköping 011126-020630

Margareta Gustafsson

Reinkarnation, reminiscens, predestination - Tankar för dagen!

Vad har reinkarnation, reminiscens plus predestination och så tillägg: vad har drömmarna med återfödelse och liv före och efter detta att göra

samt vad vi är menade att bli: dagdrömmar, sanndrömmar, vakendrömmar och djupsömnsdrömmar i dessa enarmade ledgångsreumatism-tider, då jorden har ont

i skorpan, då den glödgade elden inuti oss och inuti jorden tenderar att förkväva oss medan vi byter livsstil då vi inte hinner med alla de sociala möjligheterna.

Frågan är om vi med dessa möjligheter kohererar med de tekniska framstegen som är förknippade med denna revolution. Ordnung ond Rede muss sein?

Ordning och reda på jorden, så att de redan besuttna inte förlorar fattningen för alla unga och gamla som inser sin historiska mission: att civilisera jorden. Sålunda förknippas Moses stentavlor och Hammurabi lagar med Helsingsfors-doktrinen om de mänskliga rättigheterna. Allvarligt talat! Ligger det något i det?

Margareta Maya Gustafsson

Norrköping 17 december 2010

Försök till exposé över ett jag - som led i en utveckling

MODERÅLDERN


vid ditt tunga modersbröst

vilade jag vid Ârtusendenas början

du har livnärt mig genom tidevarv

kamp och svek har du genomlidit

himmelska uppenbarelser och mysterier

ur ditt sköte brann en eld

kan inte förkvävas

ränker och list till trots


du det första fotstegets moder

över glödgade stenar går min väg

låt mig se ljuset, tro

skaparens kraft

det är mörker omkring

av vårt sinnes lust

låt mig förbli i din tjänst

du det Enda

genom seklerna börja från början

låt oss förbli som barnet leka


______________________



maya


Stockholm 881030

Norrköping 990427
010707

Efterord den 11.12.10
Sedan denna dikt skrevs har en utveckling fortsatt i progression, kanske att jag idag inte ville
formulera mej just på detta vis, men grunden är lagd, och justeringar i jag-bilden sker varje ny dag, därför ser jag denna dikt som ett Försök till exposé över ett jag.

Till Minnet av Mor Gun och min far Bengt nu 94 år - Till den levande föräldrarespekten!

BRÖLLOPSKLOCKOR

Till brudparet Gun & Bengt Gustafsson skriven till och sjungen på bröllopet av strängmusikanterna på Frälsningsarmén i Västervik den 8 januari 1947.

Melodi: "Violer till mor" Text av Tora Malmström
(frälsningsofficer utgången från Västervik;
c:a 10 år äldre än Gun)

Snökristaller vackert skiner uti kylig vinterkväll
Stjärnor så vänligt tindra över nybyggt tjäll
Nu har tvenne unga hjärtan ingått med varann förbund,
att i både glädjen, smärtan älska varje stund.

Bröllopsklockor ringa sin ljusa, vackra sång,
ringer nu för brudgum och för brud
Ringa in en levnad så lyckosam och lång,
ringa in så många löften av er barndoms Gud
Liten kärleksgnista tänd i hjärtan två,
är idag en eld som flammar mot det blå.
Bröllopsklockor ringa sin ljusa, vackra sång.
Nu vi önska er en framtid lycklig, ljus och lång.


Gun och Bengt ni båda kära, tag emot vår hyllning här
Herren skall var börda bära. Han är alltid när.
Se, från himlens rymder svingar vita, vackra änglar ner
De ett budskap till er bringar: "Gud välsigner er".


Bröllopshymner sakta brusa. Minne av en kärlek sann
Framför ligger dagar ljusa. Allt med Gud ni fann.
Se, Guds löftesstjärnor klara, lysa vänligt på vår jord
Som din dag skall kraften vara, Underfulla ord.



( Nedtecknat i anledning av Gun o Bengts 59-åriga bröllopsdagsfirande på
Stadsmuséets restaurant Knäppingen. Norrköping 8.1.06. m.g.)

Fredliga modergudinnor tar upp sederna från mannens fysiska styrka inspirerad av Elin Wägners: "Väckarklocka"

PATRIARKATETS FöDELSE





Gudinnor som mödrar goda

försnillade sitt arv

aggression och våld mannens styrka

modergudinnor blev krigsgudinnor till häst

nomader bofasta

Berätterskan Elin Wägner ser oraklet i Delphi

fångas av skulpturfragmentets budskap:

gudinna och hjältegud i envig

hjälteguden vinner kampen och ger henne nådastöten


En blick, ett leende hade kunnat rädda henne

i ett kärlekens famntag

s hade man och kvinna kunnat förenas

Men hjälteguden förgjorde hon som inte var sig själv

krigsgudinna

Patriarkatets föddes


______________



maya

Stockholm 1988 oktober

Norrköping 990426

Inspirerad av Walter Schubart: Religion og erotik

Monoteismens föråldrade kvinnosyn.

Det jag nu skriver är inspirerat av läsning av Walter Schubart insiktsfulla bok, som jag hade med mej i bagaget när jag flyttade från Århus till Stockholm 1975-76: "Religion og erotik" som ju finns i dansk översättning. Schubart var en polsk, tror jag, sociologiprofessor som under andra världskriget blev lovad en ställning vid något universitet i Moskva, men han försvann spårlöst där.
Det jag tagit intryck av i "Religion og erotik" är Schubart beskriver att de tre monoteisktiska religionerna: judendomen, kristendomen och islam med dessa introducerades jungfruidealet fram som kvinnoideal, i stället för stenåldersfolkens mera reella kvinnosyn då de drog fram den havande den mogna och fruktbara kvinnan som skaffade mat till familjen och som födde ny avkomma till släktets fortbestånd. Så avlöstes matriarkatet av patriarkatet.
Detta är mycket kortfattat beskrivet men sens moralen är klar. Synen på kvinnan ändrades i och med patriarkatet: hon var som också patriarkatet såg på naturen som en källa till hänsynslös, den rena fruktbara naturen skulle exploateras som råvara.
Norrköping fritt skrivet ur minnet 2 december 2010
Margareta Gustafsson

Vakan

Vakan




livet bemantlas

hemvist åt en obotlig

hemlängtan fryser

puppans talande tystnad

sprängs med bön i full blom

det purpurröda sänker sig

över okända vatten

fridsögonblick stelnar

sökandet far vill - men den som söker får




_____________



maya


Norrköping 3.7.03 - 27.1.04

Vård och vanvård - "Vem ska ta hand om Mamma"

Dåvarande och också nuvarande Expressenjournalisten Anna Bäsén skrev den bok som utgavs på DN förlag 2004 om vård och vanvård inom demens-och äldrevården, som jag här nedan ger ut på bloggen som rescension som trycktes i Frälsningsarméns tidningar 2004, men då frågan är i fokus nu också återkommer jag med denna rescension. Det tycks som om inget görs på myndighetshåll? Vem håller koll på vad som händer med Lex Sarah-anmälningar? Och vem kontrollerar de stora vårdjättarna som tar över vården. EN av dessa skall ju enligt hörsägen ta över psykiatrisk vård här i Norrköping, och jag t-r-o-.r att det är samma som analyserades i nedanstående bok, som är källan för rescensionen.
Sägas kan också med tacksamhet över den vård min mor fick i sin sista tid här i detta jordelivet föregående vinter på ett vårdhem här i Norrköping. Och nu tar också Dagens Nyheter upp sättet att kontrollera vården i form av oanmälda besök av kontrollanter. Vi behöver vakna upp o reagera. Ovanstående skrivet som ingress 18 november 2010 till nedanstående rescension.




FRIHETSBERÖVANDE eller VÅRD????

Vem ska ta hand om Mamma?

Rescension av Anna Bäsén: "Vem ska ta hand om Mamma?
- Min dagbok inifrån äldrevården"-
Bokförlaget DN - 2004 - 244 sidor.

Ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka och gamla värdigt, med respekt är
inte mänskligt och humant. - Det är ett stående skämt yngre och medelålders emellan
att man inte vill hamna på långvården. Man skrattar cyniskt och uppgivet åt eländet, så
uppfattar moderna människor saken i sin fixering av ungdomen och dess aktiviteter,
(precis som om inte ålderdomen kan utgöra en härlig tid att leva gudabenådat). - En som
tar de gamlas och sjukas problem på allvar är undersköterskan och medicinreportern
Anna Bäsén som walraffade inom äldrevården sommaren 2003 och som nu utkommit
med "Min dagbok inifrån äldrevården": "Vem ska ta hand om Mamma?"
Anna Bäsén rapporterar bl.a. från en geriatrisk klinik, från hemsjukvården, från ett
vårdhem ägt av en börsnoterad vårdjätte samtidigt som hon berättar om svårigheterna med
sin diabetessjuka mor som bollas mellan sjukhus och hemmet, att få någon läkare att ta ett
helhetsansvar och göra en samlad utredning om den gamla.
Anna Bäséns bild av verkligheten för gamla och sjuka, senila och dementa är
kanske inte rättvis representativt helhetsmässigt, men kanske är sann när ekonomiska
lönsamhetskrav och kvantitativ effektivitet får råda. Det värsta exemplet i hennes bok är
från ett privat vårdbolag när det skulle börsintroduceras med påföljande kostnadsjakt och
vanvården och brist på mänsklig värme och omtanke är solklar. Många gamla på
Fridbohemmet som det kallas i boken, var undernärda och levde på svältgränsen. Jag vill
återberätta mera om vad vanvården konkret gäller, för att bryta mot den stolta
okänsligheten och för att göra oss yngre mer ödmjuka samt att det ska bli påtagligt för
läsaren vad vanvården innebär: - att ligga timtals i nerkissade blöjor, att vara utan mat i
16 timmar, att spännas fast i rullstol och säng, att få 1/2 köttbulle till middag, att inte få gå
ut mer än en gång var 3:e månad, att få medicintabletterna söndersmulade i vätska,
tvångsmedicinering; att bara få duscha var fjortonde dag fast man gör på på sig ofta;
Jurdiskt sett råder det anmälningsplikt enligt "Lex Sarah",en anställd är skyldig att
anmäla uppenbara brister i vården, men hon skall göra det inför sina överordnade, sin
närmaste chef. Och tänk då fack och arbetsgivare har inrättat lojalitetsklausuler, som var
fallet på Fridbohemmet i boken, för de anställda. Handlar dessa lagenligt betraktas de som
illojala mot arbetsgivaren och facket är bundet av sitt avtal med arbetsgivaren och kan inte
agera.
Anna Bäsén kommer oxå med en hel del förslag på åtgärder och förändringar inom
äldrevården, så att man kan kontrollera att de gamla och sjuka får den vård som krävs.
Läs denna angelägna bok, bli upprörd och våndas, bli ödmjuk och varm!

Norrköping den 7 september 2004 Margareta Gustafsson

Känd och okänd - ett meditationsexperimenterande i textform - ett möte med Gudamannen och Gudakvinnan!

Känd och okänd - ett möte inifrån.

Jag blev till, men var långt ifrån själv och självtillräcklig. Jag upplevde intigheten, men

också någon annan bredvid. Någon var med mig i detta företag, och var i alla rum, i alla

väderstreck, på alla tider samtidigt. Det var själva centrum och periferi i ett. Jag drömde om

det förlorade paradiset och ville vinna det igen. Paradiset, där alla ting var genomskinliga, klart

lysande och inte som nu tröga och massiva, gråa och trista.

Rum-tiden och det vi kallade intet, det vi inte kunde förnimma med våra känslor

eller med hjärnans förnuft och logik, var fullt av någonting. Någon som kunde se allt och alla

och räkna alla hårstråna på ens huvud och läsa alla ens innersta tankar. Detta var min första

rediga tanke varje ny morgon, en tanke som bara visade på gåtfullheten i min färd mot ett

okänt mål. - Allt och i alla, och jag kände detta med en subtil och hjärtevarm livskänsla.

Gränsen mellan mig och någon fanns i samtliga ting samtidigt, i rum-tiden och dess motsats,

något som jag ibland ville tränga undan. Ett men som irriterade, men som ingav hopp och

jag drömde. Jag fanns i centrum av detta, och jag upplevde mening. Det som jag skenbart

upplevde som tomrum, fastän detta tog tid att lära sig genomskåda och inse. Tom-rummet var

ju ett intet: till brädden och över det och omkring och under det fyllt av detta varande någon.

Någon som var tillfyllest för allt och alla, ett omnipotent. - Och Han ville bli känd, dyrkad och

älskad.

Någon hade ett namn, som aldrig lämnade mina läppar. Någon kunde vara en den eller

det, en hon eller han, allt: en fast klippa med många källsprång som flödande fram till en hel

ocean. Vid flodmynningarna bodde många olika folkslag som vart och ett hade sitt namn för

detta någon. Men upplevelsen och förvandlingen vid mötet med någon innebar ett och

detsamma: hopp och befrielse från fruktan och rädsla.

Vilken lycka att ha någon som välkomnar en i tillvaron och ger goda råd och gör

kraftgärningar varje dag. Utan detta någon kunde jag intet. Intet kunde bli till och existera. Om

man frågar vem som helst om detta någon och dess betydelse får man ett svävande och vagt

svar. - Så fördolt sitter insikten. Men alla skapade väsen har denna insikt innerst inne

outtalat. En i min familj förnekar detta stora någon, andra är likgiltiga, någon lovprisar men har

stenhjärta, en annan åter kan i bön vända förtvivlan till hopp och stilla förundran, en sällsam

lyckokänsla. Att varje dag, varje stund få upprepa detta någons namn medan man samtidigt

sköter sina sysslor, ger en djup mening åt detta liv.

Jag kallar detta någon Herren Gud. Det kan lika gärna vara en Hon, Magna Mater,

den stora jordagudinnan eller Maria Himladrottningen, som fyller hela tillvaron båda inom och

utom just denna, den fysiska världens gränser. Hon och Han ensam tillfaller godheten och

skönheten i alla ting och i alla väsen. Lycklig den som ser detta någon, kanske i spektrat av

hur solljuset faller på det späda, knoppande lövverket en ljus vårmorgon eller i den varma

höstglöden, då man skördar frukterna av det man sått. Säll är den som har insikt och ber till

detta någon, och åkallar detta sitt gudsnamn, - även då han eller hon har det svårt. Särskilt

då. Då blir hon välsignad och Gud ser till henne och hennes väl.

Låt oss be för varandra och lysa frid:

Herren bevarar dig och välsignar dig

Herren vänder sitt ansikte till dig

Herren låter sitt ljus lysa över dig på din väg

Herren välsignar din utgång och din ingång

från nu och all-tid!

Amen.

______________________________________________

Norrköping söndag 10 november 2002

Margareta Gustafsson

Suckan till vardags - BÖN OM HJÄLP

Jag känner mej sårad och försvarlös.......
Om Du vill, Gud, kan Du lära mej se Din väg i mitt liv!
Upplys mej och värm mej med Ditt levande ljus.
Om jag är ur stånd att själv tro och tro på Din väg i mitt eget liv,
visa mej då Din väg i andras liv!
Gör mej till ett verksamt medel för att underlätta livet för andra.
Tack, Gud, för ljuset och värmen som Du dagligen
och om natten omsluter mej med.
Lär mej mogna utan rädsla!
Hjälp mej bidra till att lätta andras bördor och
bära mina egna med glädje!
Din tillgivne! Amen.

Margareta
Norrköping 6 januari - Trettondag Jul 2004
Skrivet av Margareta "Maya" Gustafsson
och hittat i pappershög på skrivbordet och skrivit in på min iMac 2/6-09

"Den som tappar sig själv, överges av alla"

I anledningen av att Allhelgonaveckan börjar i vårt land, och vi minns våra bortgångna både nära och kanske också mera avlägsna vänner och familjebekanta och släktingar och också människor som gjort extraordinära insatser för samhällets fortlevnad i olika yrkesområden

så vill jag påminna om de ensamma lidande, som i vårt som vi tror vårt välfärdsland finns mitt ibland oss......Att det finns en misär här också med vårt s k sociala ambitiösa bostadsbyggande, där det gäller bara att inhysa människor i bostadsceller men inte verkar för människors gemenskap.... Var finns de sociala insatserna... har de bantats bort i budgeten??? _______________________________________

"Den som tappar sig själv, överges av alla"

Rescension av: Tina Enghoff: "Possible relatives -- Eventuella anhöriga"

Text: Georg Klein; Journal Förlag Stockholm 2004;

På Journal Förlag i Stockholm kom det hösten 2004 ut en fotobok nominerad till "Bästa fotobok 2004" av

den år 1957 födda danska fotografen Tina Enghoff, som studerat fotografi i New York vid "The International

Centre of Photography". Hon visar med sin bok ett starkt engagemang för de avsidestagna i samhället.

Bilderna i boken är nämligen från avlidnas lägenheter, såsom de såg ut när de lämnade dem. Och det är

avlidna i Köpenhamn, som saknade anhöriga, vilka det offentliga ombesörjde annonsering efter och som

det Sociala ordnade begravning för. Bilderna är försedda med uppgifter om kön, födelsedatum samt

dödsår och boken har en efterskrift av författaren och professorn i tumörbiologi vid Karolinska Sjukhuset i

Stockholm Georg Klein.

Klein skriver om dessa de avsidestagna i sitt efterord, de som slutat delta i det sociala samspelet,

de som slutat helt med roll-spelandet, med de sociala maskerna att t.ex. väcka behag, att de har det

svårare att överleva än många bostadslösa och uteliggare, som ju har sitt sociala nätverk och sina

kontakter utåt . Det finns en isolerande misär i välfärdsbygget, hos de människor som blir satta på

undantag i sina bostadsceller, som ingen bryr sig om. Man har svårt att tro att de valt ett sådant liv själva.

En del av bilderna, inte alla, vittnar om ett lidande inom bostadens 4 väggar - sparsamt, kanske inte

alls möblerade, i något fall bara en luftmadrass på golvet, en filt, några tomma Fanta-flaskor ..... - ett

lidande inte bara i minuter och timmar, utan i dagar, veckor, månader och t.o.m. år. De visar i sina bara,

nakna vyer på den lilla människan som i sin utsatthet bara kan anropa försynen i hjälp mot ödet. För

dessa människor verkar ha vänt sig bort från allt eller vänts bort ifrån......! För inte har de väl valt fritt.....?

Som Klein skriver i efterordet: "underskatta aldrig positiva, bekräftande signaler du kan ge åt

andra.- Fortsätt med det!"

Norrköping den 20 januari 2005 - 31 oktober 2010

Margareta Gustafsson

Om att bekämpa krigshets och terrorism - ang. författaren Göran Tunströms "Juloratpriet"

- JULORATORIET - om kärlekens evangelium, krigshets och julhysteri ---
- Tankar kring ett författarskap, en roman, en film.....
Kan vi i Väst få fira en glad och god och stämningsfull jul och inbilla oss idyllen? Eller tar
krigshetsen och jul-kommersens hysteri kål på oss? Ett av kanske många svar på dessa frågor har getts
mig i botaniserandet bland böcker och i att jag stiftat bekantskap med ett egensinnigt och ett i sin tidlöshet
unikt författarskap. Det är den nu sedan år 2000 bortgångne Göran Tunström (född år 1937), som sedan
debuten i slutet av 50-talet har författat c:a 28 böcker. Han har jämförts med svenska tunga författarnamn
som Sara Lidman, Sven Delblanc och Kerstin Ekman. Han har i sitt skrivande fokuserat på sin hembygd i
Värmland. Och därför har hans stil fått benämningar som t.ex. "nostalgisk provinsialism".
Hans mest kända roman har filmatiserats med samma titel som boken (som kom 1983),
nämligenn "JULORATORIET" och handlar om livet för 3 generationer i Sunne, Tunströms uppväxtort, men
utspelar sig oxå på Nya Zeeland. Folkkära skådespelare som Sif Ruud, Per Oscarsson, Thomas von
Brömsen m.fl. gestaltar olika personer i filmen som är sevärd därför att den tar upp existentiella frågor
med ett oanat och oväntat djup, som vittnar om och bottnar i Tunströms egen brottning med livsgåtan och
tankeströmningar på modet i samtiden. Aron i filmen, bonde i Sunne, saknar sin genom en olycka så tidigt
bortgångna hänförande hustru att han genom syner och hallucinationer av henne blir vansinnig och tar
livet av sig. Så kan man älska kärleken mer än livet, så att kärleken blir destruktiv. Men mitt i olyckan, mitt
i eländet går det att greppa kärlekens kraft, vars alltövervinnande styrka nog är Tunströms eget budskap.
Både Tunström själv och hans hustru, den kända bildkonstnären Lena Cronqvist hade och har ju
egna erfarenheter av psykos och mentalvård i Sverige tidigt i sina liv, och Tunström skildrar psykosen med
mycken insiktsfullhet och klokhet utifrån existentiella värderingsperspektiv. Tunström har inte någon enkel
och "lätt-köpt" tro, utan är mera en existentiellt nyfiken sökare, och som sådan mycket mänsklig. Men han
kan sin Bibel, som han citerar ur i sina böcker. Det är inga fyrkantiga, svart-vita svar man får när man läser
eller ser Tunström, utan människans livsproblem görs komplexa, så att det vävs såsom livets egna
gåtfulla trådar.
Kärleken till t.ex. bildkonsten och musiken hyllas, och i "Juloratoriet" är det Johan Sebastians
Bachs musik som lyfter skådespelet: att Solveig, Arons hustru, får kyrkokören i Sunne att börja öva på
framförandet av den hart när omöjliga uppgiften att ta sig an Bachs jublande, fröjdfulla "Juloratorium" ,
vars inledningskör ackompanjerad av drillande trumpetfanfarer och med pukslag, börjar ( i min egen
översättning från tyskan):

Jubla, Var glada och glättiga; Upp!
Prisa dagen; Prisa och beröm
vad den Högste har gjort;
Lämna ängslan; förbanna klagandet;
Stäm upp jubel och fröjderop!

Efter detta börjar julevangeliet: "Och det hände sig vid den tiden..." från Bibelns Nya Testamente,
sjungas genom hela Bachs Juloratorium i recitativ, arior, körpartier, koraler och psalmer och vi får alla del
av det glada julbudskapet, som är en stor del av boken och utgör dess sammanbindande kraft..
Förhoppningsvis är det "Julevangeliets" tidlösa budskap vad Göran Tunström ville förmedla med sin
roman, eller är det inte så att tiden hunnit ifatt boken, som ju kom ut 1984. Då hade världen inte upplevt
eskaleringen av och hetsen från både terrorismen och kriget mot densamma. Frågan är om inte allt
mänskligt lidande i denna eskalerings spår - och denna eskalering och krigshets själv --- gjort att Väst
förlorat i trovärdighet, och med den dess kristendom.-- Det krävs därför barnslig enfald och rädsla för det
oerhörda för att ånyo hävda detta glada julevangeliums budskap -- detta kärlekens evangelium - och göra
det universellt och tillgängligt för var människa oavsett konfession - något kanske också oerhört men
som jag tror Tunström skulle ha gillat, om han fått leva och höra denna tolkning till vår tid av hans
budskapet med "Juloratoriet".
Norrköping den 3/11 2004 - 21/12 2006 Margareta Gustafsson
"maya"
Efterskrift 23 oktober 2010
För att ånyo predika ett julevangelium krävs en aldrig förr skådad tolerans och ett multikonfessionellt gillande från de kristnas sida.
De måste disciplineras till att leva som de lär.
Vi får akta oss så att den eskalering jag talar om 2004-2006 i denna artikel om Göran Tunströms Juloratoriet inte
blir till en polarisering: å ena sidan: demokrati, hög levnadsstandard och kristendom
och å andra sidan: alla andra religioner, fattigdom och misär och auktoritäret styre
Därför är jag emot den ensidighet när kristna samfund organiserar sig i en enda evangelisk församlingskyrka.
Den frikostighet och generositet som präglar idealkristendomen måste innebära tolerans och omtycke av alla andra religioner också.
(Denna artikel ej tidigare publicerad.)

Idealism och realism af Fröding

Vår svenske nationalskald August Strindberg var visst nog under sin levnad aldrig hos en doktor. Strindberg visste att om han uppsökte en läkare skulle loppet vara kört för hans del och hans framgångar inom litteraturen som prosaförfattare och dramatiker skulle gå upp i rök.
Den värmländske nationalpoeten Gustaf Fröding däremot plågades av sina nervsinnen, och var troligtvis inlagd på mentalsjukhus; (en fråga?) men detta hindrade honom inte från att komponera underbara dikter, såsom t.ex. denna:

Idealism och realism


Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor

Det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strund är strunt och snus är snus
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus, är ändå alltid rosor.

Gustaf Fröding 1894


Inlagt av Maya den 21 oktober 2010

Ekumenik i världens ögon - v ad är det?

Med anledning av en kongress i Kapstaden som pågår nu 16-25 oktober 2010 där 4 000 evangelister från alla möjliga olika länder träffas för att diskutera världens evangelisering skrev jag ett svar på frågan om: ... vad skall man tro på? Som kommentar till kort artikel i Kyrkans Tidning.
Skrivet av Margareta Maya Gustafsson
Hade det kanske inte varit bättre om dessa evangelister hade gemenskap med företrädare för andra religioner i sina hemländer, bättre än en enbart fokusering på kristendomens budskap. I grund och botten har varje uppenbarad religion samma kärna, nämligen älska Din Gud och Din nästa såsom Dej själv samt Gör inte mot Din nästa vad Du inte vill att hon eller han skall göra Dej. Detta lärde mej på 80-talet Kurt Almqvist och Tage Lindbom båda svenska kristna sufiker. och all-troende.
Den stora frågan för hela världen nu är om vi kan leva sida vid sida olika religionsutövare, kan vi alla inleda en process mot att bli hängivna ekumeniker eller åtminstone toleranta konfessiosntroende. VI här på jorden står inte längre ut med att tro: bara den egna religionen är värd uppmärksamhet och skit i alla andra religioner::. vi måste kunna lära oss att leva humant och mänskligt sida vid sida och se ännu längre än till det yttre och exoteriska. TILl det yttre skiljer sig religionerna åt men till det inre har de samma kärna för inte har väl Gud innan han uppträdde på de kristnas scen lämnat människorna i sticket flera tusen år utan uppenbarat sig i andra religiosnformer först t.e.x taoismen, hinduismen och buddismen. Mitt budskap är idag: Tänk på Din inre människa och vad har Du idag gjort för Din nästa, Dina närstående och dem Du idag mött på livets väg?

UPPROP TILL BÖN

Jag inbjuder Dej att be med mej för fred i världen, att alla uppblossande krigshandlingar må upphöra.

Att människor i täten i olika länder och massorna av folk som kämpar för upprätthållelse av livet måtte lära sig fredliga medel till konfliktlösning.

Nedanstående "Upprop till bön" publicerades för några veckor sedan på Frälsis-sajten www.bootheum.se

Låt bönen bilda en harmoni-kedja runt i kring oss och alla andra!



Margareta Gustafsson said:

Vi beder idag: låt oss få uppleva en ny morgon för hela vår värld att vi inte måtte fastna i pengaberoende inom länder och mellan länder; låt oss ge upp vapenhandeln som lösning på ekonomiska problem och jag beder för att vi nationer emellan inte tro att vi kan lösa mänsklighetens problem genom vapen.
Låt oss få uppleva att människor känner sig glada och nödgade att be för varandra till allas vår Gud; låt oss få uppleva att olika religionstroende kan leva sida vid sida och att vi kan bära varandras bördor —–med Guds hjälp!
Särskilt ber vi för den miljard människor på vår planet som inte har mat och skydd för dagen. Låt oss öppna upp till en aldrig skådad generositet med de fattiga, som kan hjälpa oss till en barmhärtighet som får våldet att upphöra! I Guds namn ber vi! Öppna vägen Du helige Ande att öppna människors hjärtan! Amen

Musikens betydelse - ett ess i leken!

Tillåt mej att berätta en liten "story" jag brydde mej om att lyssna på, på 70-talet, kanske kom den från Hasse o Tage, kanske nånannanstans ifrån... här är den:

En filosof, en författare och en byggherre stod och diskuterade hur stor deras betydelse var i samhället: Författaren poängterade det lästa ordets verkan, Byggherran kanske sa något i den stilen som den danske arkitekten Rasmussen sa: "det gäller att forma livets kanaler sålunda så att människornas liv fritt kan flyta däruti" och Filosofen resonerade om att förnuftet med säte i hjärnan spelade stor roll för samhällets rationalitet... de fortsatte diskutera sins emellan... ett stycke bort stod musikern kanske klarinettisten... som inte brydde sig om experternas diskuterande, deras diskuterande var honom främmande ... han bara blev ved att spela och spela på sitt instrument.... och jag tror att den verkan musiken från honom spelandes hade den största rollen på människornas sinnen......

"Det var en gång en flicka....som lärde sig tidigt av far o mor se sig för var hon trampade, det blev hennes livs lott... att jobba med arvet!

Prayer to Dad

I don' t know what to say

I can' t pray

Why surrender?

Does it lie in my gender?

In my own flesh and blood?

I want dearly to be understood

by someone who cares

someone who doesn' t count my shares

who will take me as I am

in my mess and jam

Those are the words I say to you

I hope you won' t foolish me

I hope you have time too

I hope you will see to me

Give to me a drop of your holy fluid,

your fllesh and your blood

so that I no more be sad

and I will always call you my heavenly Dad.

___________________

Stockholm 970402 - Norrköping 990220

maya

En lust väcks till liv om att vara litterär! Mer än bara sanning och att vara sociologisk!

Kärleksbesmittelse - Tidsdokument!

En känslosmitta från honom får mej ur gängorna och gör mej på dåligt humör.

Begäret ar mer än blott och bart ett ha-begär. Det är att ätas eller äta upp.

Att ständigt älska är att irra omkring som i ett töcken för älskandets egen skull,

och därmed upphöra att existera som autonom person.

Det är att vara upphängd på en annan person, nämligen den älskade.

Norrköping 1 september 2001

Margareta Maya Gustafsson

_______________________________________________________________

I en liten skrivarlåda för lösa lappar köpt i en period då jag var 29-30 år och romantiskt t.ex. kunde sätta mej på restaurant Kristina på Västerlånggatan i Stockholm och leka diktare med denna lapp-låda och formulera mej.

Denna låda tog jag tydligen fram, då jag kände mej litterär och det är den känslan som får mej fram med denna text just idag. Den dök upp här då chefredaktörsposten bytte ägare på Frälsis tidningar i början av 2000-talet och det därmed blev en paus i mitt skrivande för Frälsis, då kunde jag i stället pränta ned ovanstående som är hämtad ur denna min skrivklåda.

Dikt till läsaren och för egen uppbyggelse- att tolka efter egen tolkning - skrivit efter fritt sinne!

The Pearl




Heavenly shade of pearl

came into my soul

when my soul was still out there

belonging to you only

before it came into my body and flesh



Now I can try to sense that bit of precious pearl

as a sigh deep inside my being

a sigh, a sorrow after you


I pray:

keep my pearl shining

everywhere and nowhere



I pray to you,:

feed my pearl, my soul

Let your light into my heart



______________________



Stockholm 960722 - Norrköping 990220
2010 27 februari redigerat något på en mästrande punkt!

Margareta Maya Gustafsson

ANDE och LIV

När jag talar om- det jordiska sett - och inte det "bortomjordiska" (vilken
verklighetsstatus det än må ha) - vi är ju numera i vårt genomkommersialiserade mediesamhälle så kortsynta, så korttänkta, att det vi i dagligt liv räknar med är ju bara de från köttet kommande, materiella förmågorna - så talar jag om denna - för att tala med Bonhoeffer: "dennasidighet". Som en människa som söker "något mer" än denna rent sinnligt, mera psykiskt lägre stående, nästan rent vegeterande upplevda tillvaro - men det är min uppfattning att - för att uppfatta "något mera" redan i denna jordiska existens måste det ligga nedlagt i människokroppen något redan bortomjordiskt - kanske såsom en "fröexistens" i latent tillstånd. Men det kan uppövas och tränas till liv hos vakna och alerta männislkor med sinne för det hinsidiga. Vi kallar det dröm, fantasi, intuition, tankeflykt, barnens lek i dagligt tal när vi talar om företeelsen hos "vanliga" mänskor, men om meditation, kontemplation, bön, gudstjänst när vi talar om andliga erfarna människor.
För att tala med esoterikern Frithof Schuon kan man vidga hela detta perspektiv till att omfatta livet i sin fulla omfattning - när det vill det som är bra ur överlevnadssynpunkt, nämligen att bara "det att finnas till, är en bön". Varje andetag, varje suck är en bön till gudomen, till de högre instanserna. fast, som Marx säger, "vi gör det, men vi vet inte om det" - Så gör djuren, så gör stenarna, så gör växterna -- men - och det är det som är stötestenen - måste inte detta att uppleva något utöver - detta det jordiska - vara en kvalificerad upplevelse några få förunnat?
En invängning finns där i Harry Martinssons ord om att "det luktar lite vargpäls om människan", men i detta sammanhang så gör vi bäst i att höja oss över "djungelns lag" och bli mänskliga, humana, vad det nu än är? Inte ens i vår erfarna tid vet vi säkert vad mänskan är innerst inne.... men en förtröstansfull förhoppning är att livet vill kärlek - att det ultimata i tillvaron .... med Tillichs ord "the ultimate concern" är just kärlek, även om detta begrepp i sammanhanget inte är tillräckligt specificerat och känns lite vidlyftigt och flummigt, så kan kärleken kännas igen på lusten att omfamna, att förlika sig med, att förena sig med både sin like och sin "olike", både de som är "ens nära o kära" och de som är "främlingar"... Vi kan med lite träning se också på "främlingen inom oss själva"... det vi inte förstår oss på.... det oförklarliga... både på gott och ont........ Paulus säger i de kristnas bibel: "Det goda som jag vill, det gör jag inte, det onda som jag inte vill, det gör jag....." ---- Det spelar ingen roll --- hur frälst man än påstår sig vara, så ju närmare "det heliga" man är, ju mer frestas man att begå misstag"::: just det bara att tro att man är något......det spelar ingen roll: människan måste överlämna sig och sitt ego och sin kropp varje ny dag, överlämna sig till den övermäktiga skaparkraften och varje kväll be om förlåtelse för begångna misstag och felsteg........ Den rediga mänskan måste sålunda leva i gudsnärvaron -skaparkraften ständigt och besinna sig, så att "livet, varje suck, varje andetag... blir en bön till gudomen"...

Norrköping nån gång 2006-2008
Margareta Maya Gustafsson

Vegetarisk husmanskost - lite exempel!

Broccoligratin m smält smör, kokt potatis och en sallad - det gröna tipset . vegetarisk husmanskost

Här hemma äter vi nog en 3-4 gröna middagar i veckan, T.ex. spenat i pannan 350 gram för 2 personer med 1/2 buljongtärning och salt o peppar och en hackad lök och lite småskuren vitlök i spenaten, som får småputtra medan potatisen kokar med täcke av riven ost, 1 1/2 dl -2 dl som läggs ovanpå spenaten någon minut före serveringen och så en sallad och kokt potatis.
Men nu vill jag presentera en broccoligratin gjord på förvällda bitar av broccoli, stammen går bra att skära i centimetertjocka bitar och dessa broiccolibitar får förvällas i kokande vatten i 3 minuter cirka och när det runnit av vattnet i ett durkslag så lägger man det i botten i en lagom stor, smord form och så gör man ett täcke av 100 gram naturelle keso, 1 ägg och så 1 1/2 till 2 dl riven ost blandas och läggs på ett litet lager ovanpå broccolin och så in i 175-200 graders ugnsvärme och på spisen smälter man lite smör i en panna och serverar gratängen efter 20-25 minuter i ugnen samtidigt som man gör det smälta smöret för sig och kokar potatis i en annan gryta.

Och så kan man varva middarna o variera med morotspaté, rödbetsgryta, purjolöksgratäng, men det tar vi en annan gång. Smaklig spis!

Utdrag ur blivande bok: "Icke för ty, men alltså emedan"

Det var något egendomligt med vårsolen, vårens ljus och den klara, rena luften, ett tryck
som efter en åsk-skur.
Jag simmade rytmiskt och rakt. Det tycktes mig enkelt egentligen. Vägen syntes bara gå
rakt fram genom vattnet. Enbart min egen väg. Denna bildade med horisontens lätt böjda linje ett
svängt T-kors, som ett ankare. Horisontens böjda linje formade sig med och en himmelsvalvet till en
sfär. Himmelssfären som formade sig med vattenmassorna runt mig tycktes stå i harmoni med
T-korset.
Jag fäste blicken på den klarlysande stjärnan. Jag såg alltsomoftast på den. Den lyste
rosmaringyllengul med en ring av lysande eldslågor runt sig. Mitt univers började ta form. Jag kände
hur pulsen inom mig ökade påtagligt och jag blev varm ända ut i fingerspetsarna.
Jag tänkte i ljus, färg och bilder. Det var Ordet för mig. Logos, som sökte förening
mellan ande och materia. Som betydde något varaktigt och rikt. Bilderna talade till mig, som
upplösning av partiella bilder i en stor totalbild. Bilden jag såg strax ovanför himmelshorisonten rakt
framför mig hade sin parallell inom mig. Något högst påtagligt och sinnligt. Det var den stjärnan. Som
toppen på T-korset och som en kristallpunkt på himlasfären såg jag stjärnan. Det var den. Något
mycket magiskt vilade på denna stjärna.
Det blev en konstig och kvav känsla i luften att andas i. Blixtar. Solen förmörkades. Himlen
blev allt gråare och mer gråtjocka. Ljungande eldssken lyste upp himlen och det skummande,
brännande heta vattnet. En blågrå rök som doftade av fuktig och salt växtlighet bolmade sig över
mig. Jag slungades med i de höga vågkammarna och de djupa vågdalarna. Allt var pissgrönt vatten.
Jag höll mig flytande. Som tur var hade jag gummidräkten. Jag slet och kämpade för att komma i
gummibåten, som var min säkraste plats.
Över mig vatten. Under mig vatten. På alla sidor vatten, vilket kändes som eld. Jag
slungades än åt vänster, än åt höger. Jag slungades upp, kastades ned och blinkade förtvivlat för att
hinna se något och reagera. Det var skum överallt. Då kände jag något fast. Krampaktigt grep jag tag
i det hårda vad det nu var. Jag kunde inte se. Vattnet måste vara förorenat.
Den förmörkade solen hade en ring av ljust orange sken runt sig. Jag såg ett ansikte med
klarblå ögon och lockigt hår av koppar. - "Inte se! Inte se mig!, var allt jag hörde.Så minns jag inte
mer mer än att jag vaknade liggande krum i gummibåtens botten. Gossarna i följebåten ropade tätt
intill: "Bästa vägen är sjövägen". Ljudet av deras röster hördes gällt och stumt. Det liknade inte mitt
eget ljud. Eller mina olika ljudformationer. Jag sjöng, gnolade, visslade och gick upp i falsett. Jag
lyckades med både ett högt diskantljud och ett lågt i basregisret på samma gång. Ett minne från
gångna tider dök upp då. Jag blev glad. Jag försökte härma sirenerna. Gossarna i följebåten var av
en annan sort. Deras kroppar var runda och knubbiga. Starka armar som jag hade de dock. De hade
halat in livlinan i vars ände de fäst en livboj. Det var den jag hållit fast vid. Min glädje fanns bara där,
var intuitiv och spontan, jag tänkte inte då.

Om vad Kurt Almqvist betytt vid sidan av alla Frälsistanter i barnaåren

Ur det som blivit till en serie, mött män i vuxen ålder som betytt mycket men Frälsiskvinnor, pensionerade kvinnliga officerare i Frälsis och söndagsskolelärare och ibland s k slumsystrar blev redan tidigt mina förebilder, men nu skall denna text handla om en man som betytt mycket i min medelålder påverkar mej fortsatt att studera hans böcker närmare.

Kurt Almqvist som föddes 1912 och gift med Tilsi sedan 1958 och har bakom sig ett långt författarskap vid sidan av sin lärartjänst. Han gick bort 2001, och vid sidan av Tage Lindbom också han en kristen sufiker och esoteriker, som dock jag finner tungsintare och fyrkantigare och mer konservativt patriarkaliserande än Kurt Almqvist som var mjukare, Tage Lindbom som gick också¨bort omkring 2000-talets början. Men jag sänder en välsignelse också över Tage Lindboms verk och författarskap här i detta livet.

Kurt doktorerade 1951 på en avhandling på franska som handlade om en fransk trubadur-Guilhem Adémar ...... Almqvist var redan tidigt hängiven mystiker, som jag vill kalla kärleksd:o och följde en bana där det gällde att visa intresse för de varma inåtvända sidorna av personligheten. som kan genom disciplin och vana och övning och erhållen som nåd från ovan den kan läras att utvändiggöras... det är en konst .....få förunnad... men Kurt Almqvisat ägde denna konst och bar den i sin personlighet, något som jag la märke till och kände då vi möttes hemma hos oss vid Hornstull i Stockholm på en enkel strömmingsmiddag en gång i slutet av 80-talet. Och vi brevväxlade på den tid däromkring då man inte mejlade.

Kurt Almqvist bosatte sig efter att ha varit docent i romanska språk vid Uppsala universitet i Strängnäs, där han bodde och verkade fram till sin död 2001. Han var lärare i franska, spanska, ryska, tyska, och engelska vid gymnasiet i Strängnäs, där han bodde fram till sin död 2001.Vid sidan om arbetet som gymnasielärare började han skriva innerliga dikter om naturmystik och han följde naturkrafternas spel i varje form han såg på sina dagliga promenader i Strängnäs och var hellst han bevistade naturen....... han var en mycket lärd man.... och det bokliga låg honom närmast så han var nog mest av allt försjunken i att studera djupsinninga, religionsfilosofiska texter bl.a. på arabiska som han lärde känna. Efter hans död begåvades han med ett speciellt forskar- och Minnesrum med alla hans brev och hans bibliotek på Sigtunastiftelsen i Uppland. Så Svenska Kyrkan har uppmärksammat honom.

En av hans mest kända sentenser jag lärt av honom är att hellre vara "....en hängiven konfessiontroende än en ljum ekumen...." så betoningen skall läggas på hängiven....... och hängiven var Almqvist mest den egna kristna konfessionen även om hans studier medförde kontakter med olika religioner.....allt som allt buddism, hindusim, islam, taoism, folktraditioner m.m. ...... så innebar dessa kontakter bl.a.. att han invigdes i sufismen men detta betydde inte att han övergav sin kristna tro och övertygelse...... Tvärtom så innebar kontakten med sufismen att det kristna traditionen i hans tänkande berikades och blev ännu mer djupgående ......så att vid sin död var han i färd med att översätta till franska sin bok från 1984: "Människan det glömda templet"....Denna bok som jag läste redan 1985 när det kom ut lärde mig det tystlåtnas väg och som jag aldrig övergivit..,,,,, och innebär att det egna hjärtats väg.... den eviga inåtvända inre är det alltöverskuggande viktiga i tillvaron samt att yttre krafter påverkar oss också...... därför vill jag predika tystlåtenhetens kärleksbudskap i det att jag vill försöka gottgöra de misstag som den svenska kristenheten gör.... men de svenska frikyrkorna dör ju ut ganska snabbt.... detta från min egen mun inspirerad av Kurts bekännelser.

och Sv. Kyrkan har inte anammat denna den djupsinniga vägen, en ren esoterism anses för intellektuell och alltför djupgående, men det jag mest av allt vill predika för kommande generationer inklusive det folk, nämligen Frälsningsarméns folk jag genom födsel och ungdom tillhört är att låta musik musik musik ta plats i kyrkan, i gudstjänsten och lära barn och ungdomar muscisera muscisera lära sig spela och sjunga i stället för knark droger och mediciner. Men gör frälsisfolket frimodigt så vi vågar musicera mera och lära de unga böckernas väg.... den svenska proletärdiktningen t.ex. men lär lär de unga om andra kontinenters folk med utbytesvistelser med kyrkor och strömningar i andra länder.

"Om du tror att du inte behöver göra någonting åt jordens problem, då är du ett av dem."

Lite om kontakter till fördel för Frälsis och Miraklet i San Zai

För att komma till en nästa punkt vill jag dra historien om min bitr.professor när jag studerade till tre betyg i sociologi i Lund. Det var Harald Swedner som var en "vänster-sosse" som forskade i segregation på skolorna i Malmö, och segregation i boendet. Jag gick emmellertid inte på den niten att jag började som biträde i hans forskning utan valde att under det jag studerade två och tre betyg i sociologi arbeta på Stadsarkitektkontoret allt medan mitt trebygsarbete satte fart under 1968 där vi var 4 studenter som skulle konstruera ett "Region-spel"... projektet hette "Hybridsimulering av en metropol tillväxtprocess" och vi hade hjälp av programmerare från LTH och professor Åke Andersson från Stockholm. Under detta år lärde jag känna Harald Swedner och han berättade om sin uppväxt som lantarbetare på Österlen då han fått gå den långa vägen med vuxenstudier. Vad som gjorde att jag gillade kontakten med Harald var att hans föräldrar liksom mina var frälsningsofficerare men han fick växa upp hos sina mor-eller farföräldrar för hans föräldrar var missionärer för Frälsis i Kina detta måste ha varit på 20-och 30-talet.

Med denna berättelse i bakhuvudet läser jag om "Miraklet i San Zai" för ett par år sedan i en avlägsen krets av byar i Yunnan-provinsen i KIna där de boende i dessa byar fick hjälp att leda vattnet i vattenledningar från vattenkällan några kilometer längre bort och de boende hade fått svårt att hämta vatten varje dag.
Med hjälp av Frälsningsarmén byggdes dessa vattenledningar, så att de boende i dessa avlägsna byar kunde få kranvatten i sitt eget hus och de fick själva hjälpa till med arbetstid och en liten summa pengar. Att bara vrida på kranen för att få rent vatten - detta var miraklet. Källan till denna Kina-historia har jag fått på fralsningsarmen.se

Himlen öppnar sig! - arv från exalterad, och härlig tro från då det var högt i taket hos Frälsis!

Listen to the Word of God.


You, - You, -
you troubled man,
listen to the Word;
the Word of God:


Let there be light
to shine for every creature.

You, - You, -
you troubled man,
you hardened man:


loose up in the light;
loose up, - loose up;


do good,
do good,
do good things in the light of God.


Sweet words of Joy,
sweeter than candy-cream;
quiet words of peace:

make your neighbour your friend,
whisper in his ear:

See the light!

Comment fais-tu?
Wie geht es dir?
Hvordan går det?



Heaven clears,
for me and you to see and realise;

brightness comes into your mind.

Once you opens up for the light
the more you long for it to come;

It will come in multitude:

Listen to the spoken Word:

let there be Light
day by day

Halelujah!
Glory to the Only One,
whose mouth spoke the Word:

let there be Light;
the Light of the Holy Spirit,
to overthrow you and me,
to penetrate your body and soul,
to make us whole.



Stockholm 951220 - Norrköping 2010-07-30



Margareta Gustafsson

Himlen öppnar sig! - arv från exalterad, och härlig tro! ögonblink och ögonblick i tranferering

Att leva och överleva med det onda!

de kristna har missat vad verklig mission är: det är inte att omvända utan det är att omfamna... en tråd jag funderar o mediterar över idag... vad innbär Kristi missionsbefallning?


Idag så hände något sällsynt och extra levande vi handlade; en äldre dam visade oss var citronerna låg i grönsaksdisken och vi kom i samspråk om att hon var 92 och hade "gula fläcken" på ögonen, men tro det eller ej.... hon visade oss sitt tatuerade nummer på ena armen , Hon hade varit 6 år i förintelseläger och blev befriad 1945 och kom med de vita bussarna till Sverige och hon vägde bara 34 kg när hon kördes hit...tårarna rann när hon berättade och vi turades om att krama om henne.... men hennes man hade inte varit snäll mot henne när de hade levt ihop länge här i stan...jag tror att hon var ensamstående --- en enastående varelse men vi blev intresserade av att besöka synagogan som ligger här runt hörnet i en av parallellgatorna... där jag f ö var med min mor o hörde Tobias Ringborg spela: länge sedan nu....efter en sådan stund på Netto förändras den ljusa sommardagen och man ser på de grå molnen och undrar över människans ondska men också den starka förmågan hos utvalda att visa styrka och kämpa!

Om resor i livet: lite ur "Icke för ty, men alltså emedan"

Ett text-flak ur mitt epos: "Icke för ty, men alltså emedan..."

""""Morgonrodnaden luftade sig i turkos och purpur på vattenytan framför mig. Jag fick kisa
med båda ögonen för att kunna se. Solreflexerna på vågränderna lekte som yra snöflingor.
Startmotorn krånglade och jag fick dra ut choken. Jag gjorde det med ett ovarsamt ryck. Det funkade ändå. Maskinen hackade igång. Jag var ingen maskin- eller för den delen bildstormare. Den tiden hade passerats. Hur lång var tiden och dess gång egentligen?
Jag kände mig tom inombords. Inga tankar. Inga känslor. Inga dagdrömmar och jag bet
ihop. Det handlade bara om målet. Hinder som man måste passera naturligtvis. Sidospår och
bivägar som man måste veta eller om inte direkt veta så åtminstone känna, vad det var fråga om,
låta passera och följa huvudspåret. Jag måste få göra mina egna erfarenheter och mina egna
misstag, fastän det visste jag inte då. För mig gällde det att hålla tungan rätt i mun när jag körde och inte komma snett. Simmandets kräft-och spolformade rörelser upptog hela mitt vakna jag, något som inte stod i min föreställningsförmåga att utröna närmare. Ett visste jag: jag simmade och höll ångan uppe. Man fick aldrig tappa modet och vissna ned. En lång resas väntan förestod mig. Ett hårt och outtröttligt arbete. Jag simmade medan jag väntade. Jag väntade medan jag simmade. Jag var trött................""""""
Maya skriver så här i Stockholm och Norrköping i slutet av 90-talet början på 2000-talet

Demons

DEMONS in everyday looking

A sudden look on my face into the looking-glass

I see a myriad of demons

Your bright blue eyes reflexes the sky

makes the demon heaven

Will there be an end?

The peace lily on my eating-table eternal

full of empty piety

"I am the One who am"

We will always be present

a present longer than always

Thoughts are not enough

let me drink your water

that' s enough

_______________________

Norrköping 990226

010110

Maya Gustafs

Törnrosen-dikt från Sthlm 1997-Norrköp. 1999-2001

TÖRNROSEN

man säger vanvårdad

man säger lat

man säger navelskådande

jag lyssnar till hjärtats inre

mitt härtas egen röst

jag lyss till andra sånger

oraklet i Delphi sa

känn dig själv

Vägen går genom självet

Vägen till gudomen

vägen till helighet

jag lyss till Paulus

gudsriket inombords

skönare klinga ingen annan sång

av längtan - bortom - de är närd

av ingen eld fötärd

bortom finns en värld

________________

vanvård blott skenbar i skapelsens ordning är

lathet längtan

navelskåderi delad glädje

jag hör till de fattiga

en torr buske på den vindpinade heden

men bredvid den torra busken växer en blomma röd

purpur lyser den ren

dess namn är törneros

dess ljus skingrar mörkret

att växa i detta ljus min belöning.

______________________

margareta gustafsson Stockholm 971005

Norrköping 990426-010110

Tankar om bön och hur jag formulerar en bön.

Vår kyrka, allas våra världsmedborgares kyrka kan låta tala om sig hur den spridits från det gamla Palestina till en universell kyrka, men vi har andra uppenbarelser att ta hänsyn till men denna hänsyn får inte låta förhindra oss att bedja till vår Treenighet och i denna fundamentala iver att bedja till vår Gud också inkludera att Gud, Fadern och Sonen och den helige Ande har andra namn hos andra folkslag och länder och deras trosutövande varierar kulturellt. Gemensamt för alla nuvarande religioner är att vi kvinnor också fått av Gud heliga identifikationsgudomsliga element,

som vi nu under jämlikhetsiver försöker plantera varhellst män och kvinnor som predikar en ny rättfärdighetsordning på vår jord i varje hörna, var hellst det kosmiska medvetandet växer fram och sås för vidare skördar i en överlevnadsinstinkt som vi nu kämpar med. Bort med alla militärstyren och diktaturer... men även en urvattnad tom kommersiell livsstil behöver bytas ut och detta är det arv jag ger vidare till kommande generationer att mina medpassagerare för denna resa som Du är som läser dessa rader, min bön skall gå i uppfyllelse och att vi är många som tycker som jag???

Låt oss i denna härliga sommar be enkelt en bön jag skrev för några år sedan och inkludera ovanstående synpunkter..

Norrköping 5 juli 2010

Margareta Gustafsson

En ordnande bön skriven nån gång 2008-2009:

Himmelske Fader, utgjut din Ande över hela din Kyrka. Ge oss en ny vision av din härlighet, en ny upplevelse av din makt, en ny trohet mot ditt Ord, en nu hägivenhet i din tjänst så att genom vårt förnyade vittnesbörd Ditt heliga namn blir ärat och Ditt rike främjat genom Jesus Kristus vår Herre. Amen

Humanisering av tillvaron för en majoritet av jordens befolkning och även oss i den rika världen möjlig?

Den mörka sidan av ens karaktär måste inkorporeras för att humanisera vår civilisation - en möjlig utväg?

Vad är det som lockar unga av idag att sitta vid sin dator minst 5 timmar om dagen. Vi vuxna har inte satt oss in i karaktäristiken på denna fascination, på lektionerna i skolan ingår ej inhämtandet av en sådan kunskap, ty vi vuxna har inte forskat om en sådan kunskap, därav det djupa glappet mellan unga och vuxna, som att framväxandet av it-sektorn i samhället okritiskt vuxit fram.

Det som utmärker it-ålderns psykolgi är en brist på humanitet, där brutalitet och grymhet gynnas, där man lär sig att skada andra. Det är inte underligt att människor idag, främst då killar och män upplever kluvenhet och då också tjejer och kvinnor

inte längre bidrar med omsorg och omtanke, då tjejer och kvinnor i dagens samhälle reducerats i sin samhällsfunktion och inte ser utöver längre än privatlivet. Men vi är alla resultat av en utveckling av vår civilisation som hitintills har verkat blint och frågan om destruktion av mänskliga värden i vår tid kan besvaras handlingspotent av att kvinnor inser sin historiska mission.

Det mörker och den destruktvitet som den teknologiska processen gynnat, att it-ålderns psykologi byggts upp kring mannens fantasier om våld och sex, att konstruktionen av krigsspel under andra världskriget och utvecklingen i progression därefter och som accelererat de senaste två årtiondena som att våld och sex inflaterat vårt vardagsliv, denna process kan i bästa fall om den leds och kanaliseras av vidsynta ledare i näringsliv och i olika samhällsarenor bidra till att inkorporera och harmonisera detta mörker i människors självkännedom, men det kommer att ta tid för en ny humaniora i samklang med en sådan självkännedom att växa fram. Vi kommer att uppleva sociala kollapser, då nya generationer måste åter erövra i humanitet vad it-ålders vuxna missat.

Den korrektion i civilisationens utveckling när det gäller att forma nya släkten som i gångna tider tillföll fadern och modern i barnens uppfostran, ser ut att ha gått förlorad i igonerandet av förståelsen av humanitet och mänskliga värden i ett samhälle som premierar framgång och karriär i yrkeslivet på bekostnad av familjelivet, en konflikt där barnen och framtiden ser ut att vara förlorarna.

I förståelsen av den moderna världen räcker det inte med att räkna upp dess materiella framgång i den rika delen av världen. Denna ensidiga materiella framgång hotar att undergräva livet på vår planet så att merparten av jordens befolkning lever i misär, om vi får tro larmrapporterna och att det mänskliga hoppet om upplysning och ett intelligent liv lever ett blygsamt liv på sparlåga och är en källa till ständig kamp och kulturell återerövring. I den moderna tiden måste människor bli medvetna om den djungelns lag som motverkar en civilisering, att motverka primitiva sidor i sin personlighet, som utövandet av konkurrens innebär och att människor inte våldför sig på svaghet: med andra ord måste det manliga lära sig styra sin inbördes konkurrens...och nu talar jag om både individuella processer och förändringar i nationers och länders agerande....och att vi lär oss

förstå att människan fortfarande lever i att tilldela den svage offer, skuld och skam-mentalitet som vi frossar i till vardags, en syn som våra patriarkala religioner och även etablerade ideologier understöder, och en strid som hindrar ett mänskligt släkte att uppleva djupet i existensen. Jag vill invända att en breddning och fördjupning av mellanmänskligheten upplevs ofta som hindrande av normaliteten, så bräcklig och skör är den och så djupt verkar människors rädsla för att bli rubbade i sin psykiska jämvikt. Ändå tror jag att vi måste rubba våra maktmänniskors ångvältsmarscherande i deras begränsade små cirklar, både i privatlivet och i det offentliga livet. Den socialitet som blir följden av sådana utvecklingsprocesser (hos oss alla möjligtvis) sedda på mikronivå, blir om vi leds av kloka ledare, blir mer dynamiskt och växlande, och inte så ensidigt som det endimensionella roll-spel bland man och kvinna så som det upplevs idag i vårt land, om vi kan se oss själva som ett experimentellt föregångland, dock är kvinnligheten hotad att hitta sociala former som gynnar överlevnaden, vi kvinnor och även män måste kosta på oss att kasta loss och hitta nya uttryck för våra personligheter som kan humanisera samhället och bidra till att kulturen kan se sig själv i backspegeln. Det är på så sätt vi är på väg mot framtiden.

En helt annan aspekt på situationen i världen idag, än en fokusering på förändring av sociala roller och psykiska processer i den rika världen, men en parallellitet kan också bli följden, om vi i den rika världen tar på oss vårt Samaria, förödmjukar oss och hjälper den fattiga världen i dess lidande, skapat av oss i vår oförmåga att dela med oss den av oss utvecklade välfärdsskapande tekniken för att i stället bidragit till denna misär för att hålla vår egen levnadsstandard uppe. En levnadsstandard som i sin brist på att tillhandahålla livskvalitet leder till allas kamp mot alla. Därför är vägen på det förenklade sätt jag här beskrivit förgrenad på olika spår: att det inte som det kan tyckas är en lyx att arbeta på att förändra människor i vår del av världen, utan att denna lyx är nödvändig inte bara för våra själsliv utan också för att skapa nya yrken, som kan bidra till utvecklandet av en human teknologi som inte negligerar människor och det mänskliga. Detta är frågan om vi kan bygga vidare på den sk vetenskapliga revolutionens teknologi??

Margareta Maya Gustafsson

Norrköping den 16 juli 2009

Esoterism as a way of life - a hard way - but made simple as a gift!

After having listened 3 minutes

to one of my forerunners which

I admire, namely Frithof Schuon I found myself ready to in a short way write about

the contens of what Schuon had to say about his way in life.

Schoun was accepted as a memeber of a indian tribe.

After having heard his words from his own mouth in the clip it stood clear to me the simplicity of his way:

to having constantly in your life talks with God,

but in reality it is the hardest way of life---

constantly remembering to pray - praying as a way of life -

trying to keep in touch with remembering your neghbours, and also remembering

the beauty of this material world when it is not so much moved by modernity,

primal forms of reality, arts work and nice pleasant handling by people,

friendly talks with the supreme being and your earthly neighbours and

friendly talk with your life companions

........... you will find them there...and make you ready for to give them your kindness

and to receive what you can´t measure in money

So you would find your way to the precious pearl in your life _

your heart nearest to Gods own heart

and to make it possible for God to remember you in the spiritual contact

- a small but grateful touch by his finger from that holy and sacred being!

Norrköping Midsommardagen den 26 juni 2010

Mårbacka-blomster

Beträffande min web-kultur så går jag varje dag in på Frälsis hemsida i Kristinehamn, som är en levande kår och där nu så blir jag påmind om Mårbacka, då denna kårs kvinnosammankomster Evorna hade sin terminsavslutning på Mårbacka i Värmland där Selma Lagerlöf köpte tillbaka sin barndomsgård, Mårbacka, måste hon ha gjort för idag på stadsvandring som kom jag över en billig bok med spridda citat av Selma Lagerlöf och boken heter Mårbacka-Blomster, finns förresten inte en pelargon uppkallad efter hennes hem?

Kort och gott: ett par eleganta och jordbundna strofer av Selma Lagelöf från denna lilla bok, Mårbacka-blomster kommer här:

"""Vem är okuvlig utom undergivenheten? Vem är sergerviss utom tålamodet""""

Gudarnas kärlekshänryckning... RÄTTELSE!

En viktig hake i resonemanget på senaste bloggen idag 12 juni 2010, det riktiga citatet skall lyda:

"Gudarnas kärlekshänryckning saknar varje sens moral"

Vad betyder detta! Jo, kanske att ordet sens handlar om den förhärskande logiken, medan brist på sens k-a-n betyda att kärleken finns bortom logiken, som är en mänsklig konstruktion, att gudarna talar till oss människor genom olika språk och olika känslor. Jag råkade snava på orden!

Gudinne- och gudanamn

Om en bortomliggande tid i Egypten och Grekland och kanske också hela Mellanöstern, kanske övergången mellan matrilineära samfund och våra numera patriarkaliska har jag i en av mina tidigare anteckningar angivit gudanamn och deras förbindelser. En anteckning från 31 augusti 2001.

Gudinnor:

Gaia, Hera, Astarte, Arinna, Artemis, Isis, Athena, NIntil, Cybele, Birgit, Nut;

Manliga gudar:

Ra, solens gud på himmelens fäste, Attis, Geb, Adonis, Osiris, Baal,

"Gudarnas kärlekshänryckning saknar varje moral"

En modern pilgrim

EN MODERN PILGRIM
Han var inte. - Han var ingen. Ingen såg honom. Inte på honom. Inte ens i förbifarten. ändå vistades han mest ute på gatorna. I gatuvimlet, men ingen lade märke till honom. - Men något märktes. Något för blotta ögat osynligt, men högst påtagligt för sinnena. Var det själva hans existens? Eller det ur vilket hans existens berodde på och var urgrund till?˝ˇ
Han var Ñågon. I gudsförhållandet. För honom var Gud ett kärt och älskat Du. Som han tilltalade. Han var. En Någon. Någon högst personlig. - En särling. - Han var medveten om det. Han hade en gudstro. Just därför. - Också därför att ingen såg honom kunde han vara den han var. Och han fick ha sin tro för sig själv. Han hade inga över sig, som bestämde vad han skulle tycka och tänka.
Han kände sitt egenvärde. Han var någon med självrespekt och integritet. Det hade kostat honom många, långa års kamp. Han hade erfarenhet. Han, med sin beslöjade blick, genomskådade och genomborrade mängden. Både det han såg utåt, alla människorna, och inåt, sitt själv.
Han hörde inte till dem. Inte till mängden. ändå hade han samma behov och samma önskningar som dem. Behov som han fått försaka. ônskningar som inte gått i uppfyllelse. Men han kände sina behov och sina önskningar. - Han hade gått länge. Många, långa år. Han kände det som en befrielse. Så djupt satt hans inre sår att han värderade sin frihet högt. Fortfarande. Han hade fått betala en högt pris för sin frihet. Den blev hans skattgömma, som han månade om. Ändå var han inte, vad man kallar "en sån", en på dekis alltså. Han var en särling, som kunde och hade läst sin Cicero.
I djupet fanns en kärna. En ren och sund kärna. Kärnan i hans själv. En sorts saktmod. Och smärta. Men han led inte. Han nynnade, där han gick fram. "Med jämnmod tages båd' glädje och sorg" var en devis han lärt av de vise och som han gjort till sin egen. Och som han tycktes följa.
I hans beslöjade blick brann en eld. Den tycktes som veken i ljuset. Det lyste i sig själv. Ingen lade märke till det. Ändå påverkade han, genom nåden, sin omgivning. Det spreds en ljus stämning nära honom, vartän han gick fram. Det tycktes bara hända "av sig självt"! Helt naturligt. Men för människor oförklarligt. Det var bara så.
- Ljus och mörker. - Mörker och ljus. Båda tagna var för sig åtskilda, men ändå under ett och detsamma. Detta var hans hemlighet: han kunde se ljus och mörker samtidigt och under ett. Två sidor på samma mynt. - De andra delade upp tillvaron i bitar. För dem var det bara antingen - eller, svart eller vitt.
I innerfickan på sin luggslitna vindjacka hade han sin gamla söndagsskolebibel. Den hade han fått då han fyllt 14 år och gått 10 år i söndagsskola. Bibeln fungerade som hans huvudkudde. Han bar den alltid med sig. Han skulle behöva glasögon. Men han hade inga. Hans syn hade försämrats de senaste åren.
Vad betydde livet? Ren existens? Han hade haft och hade gott om tid att fundera och meditera. Utrustad med ett förstoringsglas kände han bibliotekens bokhyllor utan och innan. Biblioteken var inte bara värmestugor för honom. Han stannade upp och slog i sin söndagsskolebibel då och då. - På nattbussen. I parken. På härbärget. I garaget
Det hände sig ibland att han drogs till stadens många olika församlingskyrkor. På lördageftermiddagen började helgen för honom. Då var han på orgelkoncert. Då var det ingen entré. - Melodislingor tonade fram i hans sinne. Han hade för en billig penning införskaffat ett munspel för länge sedan. På detta instrument spelade han standardlåtar nere i T-banan, för att få en slant. Så länge tills det kom nån vakt och motade bort honom. - Han gillade jazz. På 60-talet buggade han på Nalen.
Det hände ibland att han stötte på en gammal polare. En av dem var Ludde. Det rådde en speciell slags samhörighet dem emellan, men också något av hänsynslöshet och frän egoism brukade han stöta på "polare" emellan. Därför gick han mest för sig själv. I sin egen värld. - "Ingenting hjälper!", brukade Ludde säga, kort och lakoniskt. Det var Luddes erfarenhet. - "Han är densamme: igår, idag, imorgon." - "Idag hjälper Herren!", brukade han själv då tålmodigt svara. Kanske det gick hem någon gång.˝
Han gick på motorvägen. Det var närmaste vägen. Fast man fick ju inte. Han skulle till Midsommarkransen. Det var bättre på missionens och arméns ställen. Där frågade de inte efter namn och personnummer. På kommunens ställen ställde de en massa frågor och ville man skulle till Maria och ta antabus. Han gillade Midsommarkransen. Där vilade en särskild, fridfull stämning, som passade hans försynthet och sinnesro. Det var mest om vintern han vandrade dit. Man fick vara med på kvällsbön, om man ville och kom dit i tid. - "Följ min själ!" - Det susade inne i honom, där han vandrade fram. Både ro och oro i hans själv. Detta var de ord han yttrade i sin svåraste stund. - Utblottad, men han tänkte på sin själ. Han var ett Guds barn.
Nu vilar han i frid. Han finns inte mer hos oss.. På hans konto i banken växte pengarna månad för månad, då hans pension betalades ut. Han visste om det. Men han ville inte röra vid pengarna. Nu fick Armén i stället en stor summa pengar till sitt sociala arbete.
- Sådan var han. Så levde han. Så finns han i våra minnen. En hemlîs, men ett Guds barn. - Han fann hem till slut. - "Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin." - Markusevangeliet 10 kap. vers 15

Norrköping den 7 september 2001(ursprungl. 96-97)
Margareta Gustafsson

Fotnoter:Midsommarkransen = En stadsdel i Stockholm utanför tullarna, där Frälsningsarmén driver ett härbärge för hemlösa.
Maria = Akutmottagning för missbrukare beläget på Södermalm i Stockholm, vilket drivs av Stockholms Läns Landsting.
publicerad i ett veckonr av Stridsropet i mars-arpil 1997ˇ