Den mörka sidan av ens karaktär måste inkorporeras för att humanisera vår civilisation - en möjlig utväg?
Vad är det som lockar unga av idag att sitta vid sin dator minst 5 timmar om dagen. Vi vuxna har inte satt oss in i karaktäristiken på denna fascination, på lektionerna i skolan ingår ej inhämtandet av en sådan kunskap, ty vi vuxna har inte forskat om en sådan kunskap, därav det djupa glappet mellan unga och vuxna, som att framväxandet av it-sektorn i samhället okritiskt vuxit fram.
Det som utmärker it-ålderns psykolgi är en brist på humanitet, där brutalitet och grymhet gynnas, där man lär sig att skada andra. Det är inte underligt att människor idag, främst då killar och män upplever kluvenhet och då också tjejer och kvinnor
inte längre bidrar med omsorg och omtanke, då tjejer och kvinnor i dagens samhälle reducerats i sin samhällsfunktion och inte ser utöver längre än privatlivet. Men vi är alla resultat av en utveckling av vår civilisation som hitintills har verkat blint och frågan om destruktion av mänskliga värden i vår tid kan besvaras handlingspotent av att kvinnor inser sin historiska mission.
Det mörker och den destruktvitet som den teknologiska processen gynnat, att it-ålderns psykologi byggts upp kring mannens fantasier om våld och sex, att konstruktionen av krigsspel under andra världskriget och utvecklingen i progression därefter och som accelererat de senaste två årtiondena som att våld och sex inflaterat vårt vardagsliv, denna process kan i bästa fall om den leds och kanaliseras av vidsynta ledare i näringsliv och i olika samhällsarenor bidra till att inkorporera och harmonisera detta mörker i människors självkännedom, men det kommer att ta tid för en ny humaniora i samklang med en sådan självkännedom att växa fram. Vi kommer att uppleva sociala kollapser, då nya generationer måste åter erövra i humanitet vad it-ålders vuxna missat.
Den korrektion i civilisationens utveckling när det gäller att forma nya släkten som i gångna tider tillföll fadern och modern i barnens uppfostran, ser ut att ha gått förlorad i igonerandet av förståelsen av humanitet och mänskliga värden i ett samhälle som premierar framgång och karriär i yrkeslivet på bekostnad av familjelivet, en konflikt där barnen och framtiden ser ut att vara förlorarna.
I förståelsen av den moderna världen räcker det inte med att räkna upp dess materiella framgång i den rika delen av världen. Denna ensidiga materiella framgång hotar att undergräva livet på vår planet så att merparten av jordens befolkning lever i misär, om vi får tro larmrapporterna och att det mänskliga hoppet om upplysning och ett intelligent liv lever ett blygsamt liv på sparlåga och är en källa till ständig kamp och kulturell återerövring. I den moderna tiden måste människor bli medvetna om den djungelns lag som motverkar en civilisering, att motverka primitiva sidor i sin personlighet, som utövandet av konkurrens innebär och att människor inte våldför sig på svaghet: med andra ord måste det manliga lära sig styra sin inbördes konkurrens...och nu talar jag om både individuella processer och förändringar i nationers och länders agerande....och att vi lär oss
förstå att människan fortfarande lever i att tilldela den svage offer, skuld och skam-mentalitet som vi frossar i till vardags, en syn som våra patriarkala religioner och även etablerade ideologier understöder, och en strid som hindrar ett mänskligt släkte att uppleva djupet i existensen. Jag vill invända att en breddning och fördjupning av mellanmänskligheten upplevs ofta som hindrande av normaliteten, så bräcklig och skör är den och så djupt verkar människors rädsla för att bli rubbade i sin psykiska jämvikt. Ändå tror jag att vi måste rubba våra maktmänniskors ångvältsmarscherande i deras begränsade små cirklar, både i privatlivet och i det offentliga livet. Den socialitet som blir följden av sådana utvecklingsprocesser (hos oss alla möjligtvis) sedda på mikronivå, blir om vi leds av kloka ledare, blir mer dynamiskt och växlande, och inte så ensidigt som det endimensionella roll-spel bland man och kvinna så som det upplevs idag i vårt land, om vi kan se oss själva som ett experimentellt föregångland, dock är kvinnligheten hotad att hitta sociala former som gynnar överlevnaden, vi kvinnor och även män måste kosta på oss att kasta loss och hitta nya uttryck för våra personligheter som kan humanisera samhället och bidra till att kulturen kan se sig själv i backspegeln. Det är på så sätt vi är på väg mot framtiden.
En helt annan aspekt på situationen i världen idag, än en fokusering på förändring av sociala roller och psykiska processer i den rika världen, men en parallellitet kan också bli följden, om vi i den rika världen tar på oss vårt Samaria, förödmjukar oss och hjälper den fattiga världen i dess lidande, skapat av oss i vår oförmåga att dela med oss den av oss utvecklade välfärdsskapande tekniken för att i stället bidragit till denna misär för att hålla vår egen levnadsstandard uppe. En levnadsstandard som i sin brist på att tillhandahålla livskvalitet leder till allas kamp mot alla. Därför är vägen på det förenklade sätt jag här beskrivit förgrenad på olika spår: att det inte som det kan tyckas är en lyx att arbeta på att förändra människor i vår del av världen, utan att denna lyx är nödvändig inte bara för våra själsliv utan också för att skapa nya yrken, som kan bidra till utvecklandet av en human teknologi som inte negligerar människor och det mänskliga. Detta är frågan om vi kan bygga vidare på den sk vetenskapliga revolutionens teknologi??
Margareta Maya Gustafsson
Norrköping den 16 juli 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar