Ett text-flak ur mitt epos: "Icke för ty, men alltså emedan..."
""""Morgonrodnaden luftade sig i turkos och purpur på vattenytan framför mig. Jag fick kisa
med båda ögonen för att kunna se. Solreflexerna på vågränderna lekte som yra snöflingor.
Startmotorn krånglade och jag fick dra ut choken. Jag gjorde det med ett ovarsamt ryck. Det funkade ändå. Maskinen hackade igång. Jag var ingen maskin- eller för den delen bildstormare. Den tiden hade passerats. Hur lång var tiden och dess gång egentligen?
Jag kände mig tom inombords. Inga tankar. Inga känslor. Inga dagdrömmar och jag bet
ihop. Det handlade bara om målet. Hinder som man måste passera naturligtvis. Sidospår och
bivägar som man måste veta eller om inte direkt veta så åtminstone känna, vad det var fråga om,
låta passera och följa huvudspåret. Jag måste få göra mina egna erfarenheter och mina egna
misstag, fastän det visste jag inte då. För mig gällde det att hålla tungan rätt i mun när jag körde och inte komma snett. Simmandets kräft-och spolformade rörelser upptog hela mitt vakna jag, något som inte stod i min föreställningsförmåga att utröna närmare. Ett visste jag: jag simmade och höll ångan uppe. Man fick aldrig tappa modet och vissna ned. En lång resas väntan förestod mig. Ett hårt och outtröttligt arbete. Jag simmade medan jag väntade. Jag väntade medan jag simmade. Jag var trött................""""""
Maya skriver så här i Stockholm och Norrköping i slutet av 90-talet början på 2000-talet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar