TRÄNING I METAFYSIK OCH TRONS PRÖVNINGAR
Den store tyske medeltida mystikern och teologen Mäster Eckhardt som levde på 1400-talet...... säger i en av sina predikningar översatta till svenska att....... själen är hos Gud, ........ och han älskar oss som vi älskar varandra bara vi finner glädje i att vara hos varann på ett naturligt och behagfullt sätt........men otron finns där och med den avundsjuka och hat..... men kom ihåg att själen sättes i rörelse förmedlat av den Helige Ande.....
....... och den helige Ande är i Bibelns gamla testamente ett femininum och så får det förbli även i Nya testamentet ty ingen kommer till Fadern utom genom Jesus Kristus och Den heliga Livgiverskan är hans helga moder utom vilket inget annat har blivit till... den helga livgiverskan är ordet utan vilken ingenting kan ha blivit till.... ty säger inte Moseböckerna i Början var ordet och ingen finns till utom Ordet......LOGOS
Och.........Gud älskar sig själv genom själens dunkla natt och att ingen natt finns utom den heliges Andes Kraft, och själens dunkla natt är det korta jordeliv vi människor lever och verkar genom men vi måste erkänna Guds existens och Jesus som hans Helga Botgörare genom Golgatha Kors.,men vi människor älskar våra kära ting mer än Gud, men detta är blott en parentes om fundamentalismen, ty endast den som gör sig tom invärtes och väntar på att tomrummet i själen skall fyllas av Alltets existens.... endast lever i sin fullkomlighet oberoende av tid och rum... ty rum-tiden är begränsad av materiella former av tid- och rumsbundens varaktighet och själen, våra personligheter, våra psyken, våra Krafters Ande, är det sanna paradiset obundet av den fria viljan, men vill själen till Gud gör den sig oberoende av rum-tiden och på så sätt blir paradiset till......
På vår planet finns andra folkslag som vi måste respektera.... och de har olika vägar att nå det oändliga... ty Ordet verkar även i dessareligioner.... och den helga Modern och Fadern manifesteras i deras olika gudomsväsenden....
men de olika folkslagens livgivare och livgiverska och hur de korresponderar med vår kristna tro är en källa till konflikter som utmynnar i kriser i olika geografiska områden. Låt oss i stillhet be för det arv vi i vår nutid ärvt från generationer före oss att vi kan uppleva en enhet i tro och kyrka, trots mångfald.... att denna mångfald kan befruktas med oliktänkande och andra folkslags religioner
En mycket vis och all-klok schweizare som avled för en del år sedan, Frithjof Schuon, levde med indianerna på indiansed och var upptagen i en av deras stammar och som också upplevde sig nära alla religioner inklusive islam som han var medlem av som sufist, men trots detta var han först och främst en all-seende man som upplevde sig stå nära allt levande....... Schuon upplevde naturen inkl. växter, djur, stenar, moln himmel ja allt levande fanns både utom och mest av allt inom honom så att..... i slutet av sin levnad fanns kvinnan där som en fläkt av det utomjordiska......som själ och själfull... mer än bara psykisk.... utan som varm och tillitsfull.... ja just som "en fläkt av Paradiset"
FRÅN "DEN VÄLSIGNADE JUNGFRUN" av Frithjof Schuon
"Du är mer än symbol; Du finns mig nära
liksom blod och hjärta; Du är luften
som jag lever av, som renar mig och gör mig vis;
en mild, behaglig fläkt från Paradiset.
Du är bortom de namn som berättar om Dig
och bortom alla de heliga sånger som
helgar Ditt namn; mitt rus var Ditt innan Gud frambringade vinet."
(Dessa verser troligen från Frithof Schuon själv)
Är inte den mest uråldriga gamla visdomen taoismen från det gamla Kina, mer än 6 000 år gammal visdom och den kinesiska traditionen så hårt präglad av patriarkatet och storgodsägarmakten i det gamla slavsamhället måste ha föregåtts av en mer kvinnlig ja matriarkalisk religion som den som taoismen visar på.....
ty enligt taoismen är den Vägen---- livet som ett spel som till himla bär för att tala med vad de ärkesvenska dalmasarnas skådespel lär........ Ett kinesiskt ordspråk jag lärde i gymnasiet på 60-talet lär ju att den som tar till våld är utan argument.... och våldet kan aldrig försvaras.... och himlen väntar alltid bakom hörnet--- alltid en ny dag en ny himmel öppnar sig för den med öppet sinne... det är bara när vi lever med det timliga för ögonen och struntar i det smärtfyllda.. det sorgsna, det lidande som vi inser att vi inte kan strunta i allting
..... ----ty Ordet är till för oss Alla, vägen vägen oss alla i jordelivet är kort och kvinnodomen lär ut mjukhet, vänlighet ett öppet sinne mot envar som har förmåga att vara receptiv....så.... "är världen ur led.... reformera först dej själv"" som en litterär gestalt så fyndigt skriver i en tankebok från 1966
Den helige aposteln och Jesu efterföljare skriver enligt mystikern Mäster Eckhardt att den som lämnar Gud för Guds skull finner sitt sanna väsen, ty Gud finns invärtes i oss och ingen ting i oss kan skilja oss från honom eller henne vad vi nu vill kalla Gud för pronomen, så är han eller hon Ett Enda Sant Gudomsväsende....
Och allt som utgår från Gud och det Sanna Enda gudosmväsendet är ett och lika värt... ty allt är skapat av det Enda gudomsväsendet... allt som övergår vårt förstånd, ty förståndet sitter i människors hjärnor medan det intellektiva finns i enthvart levande ting... som har livskraft nog att växa... även stenar och metaller är levande ty de åldras och vittrar sönder med tiden... allting är form, tids- och rumsbestämt utom det levande invärtes hjärtat ty där finns själens dunkla natt som Johannes av korset talar om......
och vad mera är skriver Mäster Eckhardt att den som söker gud och endast Gud finner allt annat ..... vad mera är... han finner icke allenast Gud..... han eller hon finner sig själv och allt vad livet har att ge..... så är det med oss människor i vår stora fördragsamhet mot tillvaron... ty med sorg och glädje fördrages allt lika .....alla dagar.......och den stora trösten finns invärtes i oss och i musiken som hjälper oss förstå närmast det osynliga och musik är ju något osynligt högst påtagligt.......
Angående den vuxna människan och hennes lärande som människa och själ skriver Eckehardt i ett annat kapitel av sina Predikningar:
Liksom det är främmande som är på andra sidan havet så är andra förutvarande dagar lika främmande..... och själen är lika ung i nuet ja lika ung som då hon första skapades ja mycket yngre än då den första människan skapades
Margareta "Maya" Gustafsson
Norrköping november 2008-februari+juni 2009+februari 2011
onsdag 23 februari 2011
torsdag 10 februari 2011
Den androgyna människan? Är hon ett ideal - ett led i självförverkligandet?
Om att komma till skott har jag försökt i nedanstående rader om manligt och kvinnligt inspirerad av konstnären Stefan Telemans två senaste bloggar på sin bloggplats "med mera", som handlar om uppfattar jag hur modevärlden är med på att befästa de rikas lyxkonsumtion av t.ex. lyxbilar, en konsumtion som som är med på att klara av Västvärldens hegemoni nationalekonomiskt.- Men frågan är: lever inte lyxbilskonsumtionen på lånade pengar och undergräver Västs särställning? --- Men nu till mitt eget ämne:
Hur vila och förberedelse omsätts till aktivitet om manligt och kvinnligt!
Hela livet som skola! Om passiv aktivitet, om aktiv passivitet!
Blanda yin och yang, aktivitet och vila i rörelse och stillastående men inte hur som hellst utan med ett väl avvägt omdöme, som man tillgodoser sig själv med först hjälpt i sin uppväxt och så genom de skolor man får gå i som blivande vuxen och som man skall klara hela livet med meddelst!
Hur går det med de invanda, segregerande könsrollerna! Vi som var unga på 60-70-talet talade om den framtida androgyna människan: den människan som hade bejakat, oavsett om man var man eller kvinna hade bejakat både sin manliga och kvinnliga sida i sin personlighet. Vi i Sverige vill gärna framstå som föregångare för ett ideal där kvinnan fått spela andra fiol sedan länge, men inte nu längre, uppmärksammad av Satres vän Simon de Beauvoir, som skrev sin epokgörande "Den andra könet". Hon hävdade där att "man föds inte till kvinna, man blir det"... Hon menade att samhället påverkar oss med sin inlärning i skola och senare implementeras dessa traditionella val i det yrke vi lär oss. Men männen är inte sena att ta efter: jag lägger märke till nu när mina syskonbarn börjar få små bebisar hur ivriga papporna är att ta en rejäl pappaledighet och hur de förverkligar vad våra pappor och män inte kunnat: att ta hand om sina barn och nu när de fysiska ansträngande bitarna av jobbet inte tilltalar oss längre hur de nya papporna är stolta av sin roll.
Tillbaka till androgyniteten som motarbetas av alla sociala medierna som vi är så stolta över att de lär oss vara sociala, men kvinnan markeras där som mer eller mindre "våp" och hur går det för de tonåringar och 20-åringar som inte kan eller vill plugga... de får ett traditionsbundet jobbval. Jag vill slå ett slag för att gångna tiders pluggskola var bra när det gällde att pränta in hugade elever det klassiska grekiska bildningsidealet, Jag tror lite på att Platon talade om androgynitet för mer än 2 000 år sedan och som framstår som tidernas största filosof. Det krävs mer av politikerna än utbildningsinsatser, vi bör ifrågasätta vad det är i innehållet i utbildningen som konserverar gamla mönster. Vad mera är vi får ifrågasätta lärarna som förebilder på daghem, skola, högskola. VI får se oss om efter potenta politiker som kan införskaffa utbildningsinsatser för en androgyn människa samt försöker trevande hjälpa unga till en ny socialitet. Det räcker inte med att kvinnor slussas över i genusforskningens snårskog. När det gäller det rent psykologiska så måste kvinnor och män över lag lära sig att omsätta sin energi inte i agressivitet och våld utan i positiv energi och i aktivitetslusta..Den generella frågan är: vad gör vi av med all vår energi, hur omsätter vi vår energi i social handling? VI behöver människor som går före och lär oss omsätta oss själva i "social action".
Simone Weil skriver, tror jag något om att prästerna slutade vara vardagsmänniskornas vägvisare i livet på 1700-talet då upplysningstiden nådde Västeuropa och då vetenskapsmännen, filosoferna och forskarna blev våra vägvisare, men nu har vägvisarna försvunnit. De har blivit statistiker och empiriker, där man bollar med siffror och procenttal, kvar är diktarna och skalderna från förr når oss fortfarande de få individer som förmår att ta lärdom av de gamla skalderna och genierna från gångna sekel. Diktarmaterialet är fortfarande levande för dem som förmår inhämta stoffet och smälta det och omsätta det till nutidens ideal. T.ex. tänker jag på det epos som den nu för tidigt bortgångne Göran Tunström jobbade med då han gick bort, nämligen "Försök med ett århundrade".
Margareta Maya Gustafsson
Norrköping den 10 februari 2011
Hur vila och förberedelse omsätts till aktivitet om manligt och kvinnligt!
Hela livet som skola! Om passiv aktivitet, om aktiv passivitet!
Blanda yin och yang, aktivitet och vila i rörelse och stillastående men inte hur som hellst utan med ett väl avvägt omdöme, som man tillgodoser sig själv med först hjälpt i sin uppväxt och så genom de skolor man får gå i som blivande vuxen och som man skall klara hela livet med meddelst!
Hur går det med de invanda, segregerande könsrollerna! Vi som var unga på 60-70-talet talade om den framtida androgyna människan: den människan som hade bejakat, oavsett om man var man eller kvinna hade bejakat både sin manliga och kvinnliga sida i sin personlighet. Vi i Sverige vill gärna framstå som föregångare för ett ideal där kvinnan fått spela andra fiol sedan länge, men inte nu längre, uppmärksammad av Satres vän Simon de Beauvoir, som skrev sin epokgörande "Den andra könet". Hon hävdade där att "man föds inte till kvinna, man blir det"... Hon menade att samhället påverkar oss med sin inlärning i skola och senare implementeras dessa traditionella val i det yrke vi lär oss. Men männen är inte sena att ta efter: jag lägger märke till nu när mina syskonbarn börjar få små bebisar hur ivriga papporna är att ta en rejäl pappaledighet och hur de förverkligar vad våra pappor och män inte kunnat: att ta hand om sina barn och nu när de fysiska ansträngande bitarna av jobbet inte tilltalar oss längre hur de nya papporna är stolta av sin roll.
Tillbaka till androgyniteten som motarbetas av alla sociala medierna som vi är så stolta över att de lär oss vara sociala, men kvinnan markeras där som mer eller mindre "våp" och hur går det för de tonåringar och 20-åringar som inte kan eller vill plugga... de får ett traditionsbundet jobbval. Jag vill slå ett slag för att gångna tiders pluggskola var bra när det gällde att pränta in hugade elever det klassiska grekiska bildningsidealet, Jag tror lite på att Platon talade om androgynitet för mer än 2 000 år sedan och som framstår som tidernas största filosof. Det krävs mer av politikerna än utbildningsinsatser, vi bör ifrågasätta vad det är i innehållet i utbildningen som konserverar gamla mönster. Vad mera är vi får ifrågasätta lärarna som förebilder på daghem, skola, högskola. VI får se oss om efter potenta politiker som kan införskaffa utbildningsinsatser för en androgyn människa samt försöker trevande hjälpa unga till en ny socialitet. Det räcker inte med att kvinnor slussas över i genusforskningens snårskog. När det gäller det rent psykologiska så måste kvinnor och män över lag lära sig att omsätta sin energi inte i agressivitet och våld utan i positiv energi och i aktivitetslusta..Den generella frågan är: vad gör vi av med all vår energi, hur omsätter vi vår energi i social handling? VI behöver människor som går före och lär oss omsätta oss själva i "social action".
Simone Weil skriver, tror jag något om att prästerna slutade vara vardagsmänniskornas vägvisare i livet på 1700-talet då upplysningstiden nådde Västeuropa och då vetenskapsmännen, filosoferna och forskarna blev våra vägvisare, men nu har vägvisarna försvunnit. De har blivit statistiker och empiriker, där man bollar med siffror och procenttal, kvar är diktarna och skalderna från förr når oss fortfarande de få individer som förmår att ta lärdom av de gamla skalderna och genierna från gångna sekel. Diktarmaterialet är fortfarande levande för dem som förmår inhämta stoffet och smälta det och omsätta det till nutidens ideal. T.ex. tänker jag på det epos som den nu för tidigt bortgångne Göran Tunström jobbade med då han gick bort, nämligen "Försök med ett århundrade".
Margareta Maya Gustafsson
Norrköping den 10 februari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)