"Den som tappar sig själv, överges av alla"

I anledningen av att Allhelgonaveckan börjar i vårt land, och vi minns våra bortgångna både nära och kanske också mera avlägsna vänner och familjebekanta och släktingar och också människor som gjort extraordinära insatser för samhällets fortlevnad i olika yrkesområden

så vill jag påminna om de ensamma lidande, som i vårt som vi tror vårt välfärdsland finns mitt ibland oss......Att det finns en misär här också med vårt s k sociala ambitiösa bostadsbyggande, där det gäller bara att inhysa människor i bostadsceller men inte verkar för människors gemenskap.... Var finns de sociala insatserna... har de bantats bort i budgeten??? _______________________________________

"Den som tappar sig själv, överges av alla"

Rescension av: Tina Enghoff: "Possible relatives -- Eventuella anhöriga"

Text: Georg Klein; Journal Förlag Stockholm 2004;

På Journal Förlag i Stockholm kom det hösten 2004 ut en fotobok nominerad till "Bästa fotobok 2004" av

den år 1957 födda danska fotografen Tina Enghoff, som studerat fotografi i New York vid "The International

Centre of Photography". Hon visar med sin bok ett starkt engagemang för de avsidestagna i samhället.

Bilderna i boken är nämligen från avlidnas lägenheter, såsom de såg ut när de lämnade dem. Och det är

avlidna i Köpenhamn, som saknade anhöriga, vilka det offentliga ombesörjde annonsering efter och som

det Sociala ordnade begravning för. Bilderna är försedda med uppgifter om kön, födelsedatum samt

dödsår och boken har en efterskrift av författaren och professorn i tumörbiologi vid Karolinska Sjukhuset i

Stockholm Georg Klein.

Klein skriver om dessa de avsidestagna i sitt efterord, de som slutat delta i det sociala samspelet,

de som slutat helt med roll-spelandet, med de sociala maskerna att t.ex. väcka behag, att de har det

svårare att överleva än många bostadslösa och uteliggare, som ju har sitt sociala nätverk och sina

kontakter utåt . Det finns en isolerande misär i välfärdsbygget, hos de människor som blir satta på

undantag i sina bostadsceller, som ingen bryr sig om. Man har svårt att tro att de valt ett sådant liv själva.

En del av bilderna, inte alla, vittnar om ett lidande inom bostadens 4 väggar - sparsamt, kanske inte

alls möblerade, i något fall bara en luftmadrass på golvet, en filt, några tomma Fanta-flaskor ..... - ett

lidande inte bara i minuter och timmar, utan i dagar, veckor, månader och t.o.m. år. De visar i sina bara,

nakna vyer på den lilla människan som i sin utsatthet bara kan anropa försynen i hjälp mot ödet. För

dessa människor verkar ha vänt sig bort från allt eller vänts bort ifrån......! För inte har de väl valt fritt.....?

Som Klein skriver i efterordet: "underskatta aldrig positiva, bekräftande signaler du kan ge åt

andra.- Fortsätt med det!"

Norrköping den 20 januari 2005 - 31 oktober 2010

Margareta Gustafsson