Vård och vanvård - "Vem ska ta hand om Mamma"

Dåvarande och också nuvarande Expressenjournalisten Anna Bäsén skrev den bok som utgavs på DN förlag 2004 om vård och vanvård inom demens-och äldrevården, som jag här nedan ger ut på bloggen som rescension som trycktes i Frälsningsarméns tidningar 2004, men då frågan är i fokus nu också återkommer jag med denna rescension. Det tycks som om inget görs på myndighetshåll? Vem håller koll på vad som händer med Lex Sarah-anmälningar? Och vem kontrollerar de stora vårdjättarna som tar över vården. EN av dessa skall ju enligt hörsägen ta över psykiatrisk vård här i Norrköping, och jag t-r-o-.r att det är samma som analyserades i nedanstående bok, som är källan för rescensionen.
Sägas kan också med tacksamhet över den vård min mor fick i sin sista tid här i detta jordelivet föregående vinter på ett vårdhem här i Norrköping. Och nu tar också Dagens Nyheter upp sättet att kontrollera vården i form av oanmälda besök av kontrollanter. Vi behöver vakna upp o reagera. Ovanstående skrivet som ingress 18 november 2010 till nedanstående rescension.




FRIHETSBERÖVANDE eller VÅRD????

Vem ska ta hand om Mamma?

Rescension av Anna Bäsén: "Vem ska ta hand om Mamma?
- Min dagbok inifrån äldrevården"-
Bokförlaget DN - 2004 - 244 sidor.

Ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka och gamla värdigt, med respekt är
inte mänskligt och humant. - Det är ett stående skämt yngre och medelålders emellan
att man inte vill hamna på långvården. Man skrattar cyniskt och uppgivet åt eländet, så
uppfattar moderna människor saken i sin fixering av ungdomen och dess aktiviteter,
(precis som om inte ålderdomen kan utgöra en härlig tid att leva gudabenådat). - En som
tar de gamlas och sjukas problem på allvar är undersköterskan och medicinreportern
Anna Bäsén som walraffade inom äldrevården sommaren 2003 och som nu utkommit
med "Min dagbok inifrån äldrevården": "Vem ska ta hand om Mamma?"
Anna Bäsén rapporterar bl.a. från en geriatrisk klinik, från hemsjukvården, från ett
vårdhem ägt av en börsnoterad vårdjätte samtidigt som hon berättar om svårigheterna med
sin diabetessjuka mor som bollas mellan sjukhus och hemmet, att få någon läkare att ta ett
helhetsansvar och göra en samlad utredning om den gamla.
Anna Bäséns bild av verkligheten för gamla och sjuka, senila och dementa är
kanske inte rättvis representativt helhetsmässigt, men kanske är sann när ekonomiska
lönsamhetskrav och kvantitativ effektivitet får råda. Det värsta exemplet i hennes bok är
från ett privat vårdbolag när det skulle börsintroduceras med påföljande kostnadsjakt och
vanvården och brist på mänsklig värme och omtanke är solklar. Många gamla på
Fridbohemmet som det kallas i boken, var undernärda och levde på svältgränsen. Jag vill
återberätta mera om vad vanvården konkret gäller, för att bryta mot den stolta
okänsligheten och för att göra oss yngre mer ödmjuka samt att det ska bli påtagligt för
läsaren vad vanvården innebär: - att ligga timtals i nerkissade blöjor, att vara utan mat i
16 timmar, att spännas fast i rullstol och säng, att få 1/2 köttbulle till middag, att inte få gå
ut mer än en gång var 3:e månad, att få medicintabletterna söndersmulade i vätska,
tvångsmedicinering; att bara få duscha var fjortonde dag fast man gör på på sig ofta;
Jurdiskt sett råder det anmälningsplikt enligt "Lex Sarah",en anställd är skyldig att
anmäla uppenbara brister i vården, men hon skall göra det inför sina överordnade, sin
närmaste chef. Och tänk då fack och arbetsgivare har inrättat lojalitetsklausuler, som var
fallet på Fridbohemmet i boken, för de anställda. Handlar dessa lagenligt betraktas de som
illojala mot arbetsgivaren och facket är bundet av sitt avtal med arbetsgivaren och kan inte
agera.
Anna Bäsén kommer oxå med en hel del förslag på åtgärder och förändringar inom
äldrevården, så att man kan kontrollera att de gamla och sjuka får den vård som krävs.
Läs denna angelägna bok, bli upprörd och våndas, bli ödmjuk och varm!

Norrköping den 7 september 2004 Margareta Gustafsson