Om pionjären Martin Buber som verkade för en judisk-arabisk enhet!
Söndagen 19 mars 2006 var jag i Hedvigs prästgård här i Norrköping på
föredrag och diskussion om den store 1900-talsfilosofen, teologen, sociologen,
pedagogen - ja, den judiske mystikern som rönt så mycken uppskattning under
sin levnad , inte minst bland protestanter, nämligen Martin Buber. Seminariet
leddes av komministern, numera prosten i Hedvigs prästgård, som har ansvar för alla aktiviteter
därstädes, t.ex. retreater, meditationer, pilgrimscafét m.m. nämligen Myra
Ekström. Själv kom jag i kontakt med Buber på 80-talet, då jag lånade på bibliotek
och läste några av hans böcker.
Martin Buber föddes i världsstaden på den tiden, där "allt" hände sig,
där t.ex. både Karl Marx, Sigmund Freud och Gustav Mahler verkade, nämligen i
Wien. År 1878 föddes han och växte upp till en lärd man som så småningom fick
en lärostol, ett professorat i Frankfurt. Under 1920-talet reste han runt och
nedtecknade inte mindre än c:a 4 000 judiska legender, som han bearbetade
och gav ut i bokform några av. På så vis räddade han det judiska arvet, som
annars skulle ha förstörts pga nazisternas illdåd och förintelse av judar.
Som exempel på en sådan buberiansk legend vill jag återberätta följande:
En judisk rabbin frågade en gång en liten pojke:
"Du ska få 1 gulden om du säger var Gud finns?"
Då såg den lille grabben upp på rabbinen och svarade honom:
"Och du ska få 1 gulden av mig om du säger var nånstans Gud inte finns!"
År 1933 fråntog nazisterna Buber hans ämbete i Frankfurt och han flydde
år 1938 till Jerusalem och undervisade som professor i sociologi vid det
hebreiska universitetet därstädes. Det var 10 år innan staten Israel bildades och
Bubers politiska hemvist var den utopiske socialistens, som rimmade väl med
stämningarna bland ditflyttade judar och som var i ropet i och med
kibbutz-väsendet och den kollektivistiska anda som sattes i system då staten
Israel byggdes upp. Men Buber menade att både judar och palestinier borde
kunna samsas i en gemensam stat; han verkade för en judisk-arabisk enhet och
han blev föreslagen till Nobels fredspris, men då Nobelkommittén i Oslo ville ge
priset oxå till en palestinier och man hittade ingen lämplig, blev det inget med den
saken.
Buber dog år 1965 och hedrades med israelisk statsbegravning, och
märk: Buber följdes till sista vilan av inte bara judar och kristna utan oxå av, sägs
det 100 000 palestinier. En stor politisk och religiös ledaregestalt gick bort och jag
tänker på att det ödesdigra 6-dagars-kriget inträffade åren efter hans död, ett krig
vars konsekvenser har plågat israeler och palestinier alltsedan dess.
Det har getts ut många böcker ur Bubers hand, oxå på svenska. Själv har
jag i min ägo en lättillgänglig biografi skriven av professorn i Glasgow: Ronald
Gregor Smith, som kände Buber personligen och som finns översatt till svenska;
inköpt billigt från www.antikvariatlyktan.nu. Bubers mest kända bok, som jag dock
inte läst, är "Jag och Du", (finns oxå på svenska) där han går igenom sitt
dialogtänkande: det att människor måtte se varandra i dialog, i samarbete, att se
Gud i allting, att se Gud i andra människor, som ett "kärt och älskat Du". Det
berättas oxå att ingen mindre än Dag Hammarsköld var påverkad av Bubers
tänkande, så mycket att denne höll på att översätta Bubers "Jag och Du" till
svenska när han omkom över byn Ndola i början av 1960-talet.
21 mars 2006 - redigerat 25 januari 2012
Margareta Maya Gustafsson
Ursprungligen publicerat i Frälsis medlemstidning, WIlliam 2006
onsdag 25 januari 2012
lördag 21 januari 2012
onsdag 4 januari 2012
FRIHETSBERÖVANDE ELLER VÅRD? Vem ska ta hand om Mamma?
Rescension av Anna Bäsén: "Vem ska ta hand om Mamma?
- Min dagbok inifrn äldrevården"-
Bokförlaget DN - 2004 - 244 sidor.
Ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka och gamla värdigt, med respekt är inte mänskligt och humant. - Det är ett stående skämt yngre och medelålders emellan att man inte vill hamna på långvården. Man skrattar cyniskt och uppgivet åt eländet, så uppfattar moderna människor saken i sin fixering av ungdomen och dess aktiviteter, (precis som om inte ålderdomen kan utgöra en härlig tid att leva gudabenådat). - En som tar de gamlas och sjukas problem på allvar är undersköterskan och medicinreportern Anna Bäsén som walraffade inom äldrevården sommaren 2003 och som nu utkommit med "Min dagbok inifrån äldrevården": "Vem ska ta hand om Mamma?"
Anna Bäsén rapporterar bl.a. från en geriatrisk klinik, från hemsjukvården, från ett vårdhem ägt av en börsnoterad vårdjätte samtidigt som hon berättar om svårigheterna med sin diabetessjuka mor som bollas mellan sjukhus och hemmet, att få någon läkare att ta ett helhetsansvar och göra en samlad utredning om den gamla.
Anna Bäséns bild av verkligheten för gamla och sjuka, senila och dementa är kanske inte rättvis representativt helhetsmässigt, men kanske är sann när ekonomiska lönsamhetskrav och kvantitativ effektivitet får råda. Det värsta exemplet i hennes bok är från ett privat vårdbolag när det skulle börsintroduceras med påföljande kostnadsjakt och vanvården och brist på mänsklig värme och omtanke är solklar. Många gamla på Fridbohemmet som det kallas i boken, var undernärda och levde på svältgränsen. Jag vill återberätta mera om vad vanvården konkret gäller, för att bryta mot den stolta okänsligheten och för att göra oss yngre mer ödmjuka samt att det ska bli påtagligt för läsaren vad vanvården innebär: - att ligga timtals i nerkissade blöjor, att vara utan mat i 16 timmar, att spännas fast i rullstol och säng, att få 1/2 köttbulle till middag, att inte få gå ut mer än en gång var 3:e månad, att få medicintabletterna söndersmulade i vätska, tvångsmedicinering; att bara få duscha var fjortonde dag fast man gör på sig ofta;
Jurdiskt sett råder det anmälningsplikt enligt "Lex Sarah",en anställd är skyldig att anmäla uppenbara brister i vården, men hon skall göra det inför sina överordnade, sin närmaste chef. Och tänk då fack och arbetsgivare har inrättat lojalitetsklausuler, som var fallet på Fridbohemmet i boken, för de anställda. Handlar dessa lagenligt betraktas de som illojala mot arbetsgivaren och facket bundet av sitt avtal med arbetsgivaren och kan inte agera.
Anna Bäsén kommer oxå med en hel del förslag på åtgärder och förändringar inom äldrevården, så att man kan kontrollera att de gamla och sjuka får den vård som krävs.
Läs denna angelägna bok, bli upprörd och våndas, bli ödmjuk och varm!
Norrköping den 7 september 2004 Margareta Gustafsson
Efterskrift 4 januari 2012
Publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet och medlemstidningen William. Jag tänker att problematiken är inte ny nu när vi är uppe i början på 2012 och boken skrevs 2003-2004, Inte blev det bättre nu när vi har pågående en debatt om äldrevården med anledningen av brist på mänsklighet och värme i vårdjätten Caremas drift av äldrevård i Sverige idag. Jag hoppas att detta leder till förbättringar, att alla de 1000-tals kvinnor som arbetar där kan mobilisera mänsklig värme och energi gentemot sina vårdtagare och låta denna majoritet värna om de svagas intressen i livet och göra livets slutskede så ljust och varmt som möjligt./Maya
- Min dagbok inifrn äldrevården"-
Bokförlaget DN - 2004 - 244 sidor.
Ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka och gamla värdigt, med respekt är inte mänskligt och humant. - Det är ett stående skämt yngre och medelålders emellan att man inte vill hamna på långvården. Man skrattar cyniskt och uppgivet åt eländet, så uppfattar moderna människor saken i sin fixering av ungdomen och dess aktiviteter, (precis som om inte ålderdomen kan utgöra en härlig tid att leva gudabenådat). - En som tar de gamlas och sjukas problem på allvar är undersköterskan och medicinreportern Anna Bäsén som walraffade inom äldrevården sommaren 2003 och som nu utkommit med "Min dagbok inifrån äldrevården": "Vem ska ta hand om Mamma?"
Anna Bäsén rapporterar bl.a. från en geriatrisk klinik, från hemsjukvården, från ett vårdhem ägt av en börsnoterad vårdjätte samtidigt som hon berättar om svårigheterna med sin diabetessjuka mor som bollas mellan sjukhus och hemmet, att få någon läkare att ta ett helhetsansvar och göra en samlad utredning om den gamla.
Anna Bäséns bild av verkligheten för gamla och sjuka, senila och dementa är kanske inte rättvis representativt helhetsmässigt, men kanske är sann när ekonomiska lönsamhetskrav och kvantitativ effektivitet får råda. Det värsta exemplet i hennes bok är från ett privat vårdbolag när det skulle börsintroduceras med påföljande kostnadsjakt och vanvården och brist på mänsklig värme och omtanke är solklar. Många gamla på Fridbohemmet som det kallas i boken, var undernärda och levde på svältgränsen. Jag vill återberätta mera om vad vanvården konkret gäller, för att bryta mot den stolta okänsligheten och för att göra oss yngre mer ödmjuka samt att det ska bli påtagligt för läsaren vad vanvården innebär: - att ligga timtals i nerkissade blöjor, att vara utan mat i 16 timmar, att spännas fast i rullstol och säng, att få 1/2 köttbulle till middag, att inte få gå ut mer än en gång var 3:e månad, att få medicintabletterna söndersmulade i vätska, tvångsmedicinering; att bara få duscha var fjortonde dag fast man gör på sig ofta;
Jurdiskt sett råder det anmälningsplikt enligt "Lex Sarah",en anställd är skyldig att anmäla uppenbara brister i vården, men hon skall göra det inför sina överordnade, sin närmaste chef. Och tänk då fack och arbetsgivare har inrättat lojalitetsklausuler, som var fallet på Fridbohemmet i boken, för de anställda. Handlar dessa lagenligt betraktas de som illojala mot arbetsgivaren och facket bundet av sitt avtal med arbetsgivaren och kan inte agera.
Anna Bäsén kommer oxå med en hel del förslag på åtgärder och förändringar inom äldrevården, så att man kan kontrollera att de gamla och sjuka får den vård som krävs.
Läs denna angelägna bok, bli upprörd och våndas, bli ödmjuk och varm!
Norrköping den 7 september 2004 Margareta Gustafsson
Efterskrift 4 januari 2012
Publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet och medlemstidningen William. Jag tänker att problematiken är inte ny nu när vi är uppe i början på 2012 och boken skrevs 2003-2004, Inte blev det bättre nu när vi har pågående en debatt om äldrevården med anledningen av brist på mänsklighet och värme i vårdjätten Caremas drift av äldrevård i Sverige idag. Jag hoppas att detta leder till förbättringar, att alla de 1000-tals kvinnor som arbetar där kan mobilisera mänsklig värme och energi gentemot sina vårdtagare och låta denna majoritet värna om de svagas intressen i livet och göra livets slutskede så ljust och varmt som möjligt./Maya
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)