Rescension av Anna Bäsén: "Vem ska ta hand om Mamma?
- Min dagbok inifrn äldrevården"-
Bokförlaget DN - 2004 - 244 sidor.
Ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka och gamla värdigt, med respekt är inte mänskligt och humant. - Det är ett stående skämt yngre och medelålders emellan att man inte vill hamna på långvården. Man skrattar cyniskt och uppgivet åt eländet, så uppfattar moderna människor saken i sin fixering av ungdomen och dess aktiviteter, (precis som om inte ålderdomen kan utgöra en härlig tid att leva gudabenådat). - En som tar de gamlas och sjukas problem på allvar är undersköterskan och medicinreportern Anna Bäsén som walraffade inom äldrevården sommaren 2003 och som nu utkommit med "Min dagbok inifrån äldrevården": "Vem ska ta hand om Mamma?"
Anna Bäsén rapporterar bl.a. från en geriatrisk klinik, från hemsjukvården, från ett vårdhem ägt av en börsnoterad vårdjätte samtidigt som hon berättar om svårigheterna med sin diabetessjuka mor som bollas mellan sjukhus och hemmet, att få någon läkare att ta ett helhetsansvar och göra en samlad utredning om den gamla.
Anna Bäséns bild av verkligheten för gamla och sjuka, senila och dementa är kanske inte rättvis representativt helhetsmässigt, men kanske är sann när ekonomiska lönsamhetskrav och kvantitativ effektivitet får råda. Det värsta exemplet i hennes bok är från ett privat vårdbolag när det skulle börsintroduceras med påföljande kostnadsjakt och vanvården och brist på mänsklig värme och omtanke är solklar. Många gamla på Fridbohemmet som det kallas i boken, var undernärda och levde på svältgränsen. Jag vill återberätta mera om vad vanvården konkret gäller, för att bryta mot den stolta okänsligheten och för att göra oss yngre mer ödmjuka samt att det ska bli påtagligt för läsaren vad vanvården innebär: - att ligga timtals i nerkissade blöjor, att vara utan mat i 16 timmar, att spännas fast i rullstol och säng, att få 1/2 köttbulle till middag, att inte få gå ut mer än en gång var 3:e månad, att få medicintabletterna söndersmulade i vätska, tvångsmedicinering; att bara få duscha var fjortonde dag fast man gör på sig ofta;
Jurdiskt sett råder det anmälningsplikt enligt "Lex Sarah",en anställd är skyldig att anmäla uppenbara brister i vården, men hon skall göra det inför sina överordnade, sin närmaste chef. Och tänk då fack och arbetsgivare har inrättat lojalitetsklausuler, som var fallet på Fridbohemmet i boken, för de anställda. Handlar dessa lagenligt betraktas de som illojala mot arbetsgivaren och facket bundet av sitt avtal med arbetsgivaren och kan inte agera.
Anna Bäsén kommer oxå med en hel del förslag på åtgärder och förändringar inom äldrevården, så att man kan kontrollera att de gamla och sjuka får den vård som krävs.
Läs denna angelägna bok, bli upprörd och våndas, bli ödmjuk och varm!
Norrköping den 7 september 2004 Margareta Gustafsson
Efterskrift 4 januari 2012
Publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet och medlemstidningen William. Jag tänker att problematiken är inte ny nu när vi är uppe i början på 2012 och boken skrevs 2003-2004, Inte blev det bättre nu när vi har pågående en debatt om äldrevården med anledningen av brist på mänsklighet och värme i vårdjätten Caremas drift av äldrevård i Sverige idag. Jag hoppas att detta leder till förbättringar, att alla de 1000-tals kvinnor som arbetar där kan mobilisera mänsklig värme och energi gentemot sina vårdtagare och låta denna majoritet värna om de svagas intressen i livet och göra livets slutskede så ljust och varmt som möjligt./Maya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar