"Den som tappar sig själv, överges av alla"

I anledningen av att Allhelgonaveckan börjar i vårt land, och vi minns våra bortgångna både nära och kanske också mera avlägsna vänner och familjebekanta och släktingar och också människor som gjort extraordinära insatser för samhällets fortlevnad i olika yrkesområden

så vill jag påminna om de ensamma lidande, som i vårt som vi tror vårt välfärdsland finns mitt ibland oss......Att det finns en misär här också med vårt s k sociala ambitiösa bostadsbyggande, där det gäller bara att inhysa människor i bostadsceller men inte verkar för människors gemenskap.... Var finns de sociala insatserna... har de bantats bort i budgeten??? _______________________________________

"Den som tappar sig själv, överges av alla"

Rescension av: Tina Enghoff: "Possible relatives -- Eventuella anhöriga"

Text: Georg Klein; Journal Förlag Stockholm 2004;

På Journal Förlag i Stockholm kom det hösten 2004 ut en fotobok nominerad till "Bästa fotobok 2004" av

den år 1957 födda danska fotografen Tina Enghoff, som studerat fotografi i New York vid "The International

Centre of Photography". Hon visar med sin bok ett starkt engagemang för de avsidestagna i samhället.

Bilderna i boken är nämligen från avlidnas lägenheter, såsom de såg ut när de lämnade dem. Och det är

avlidna i Köpenhamn, som saknade anhöriga, vilka det offentliga ombesörjde annonsering efter och som

det Sociala ordnade begravning för. Bilderna är försedda med uppgifter om kön, födelsedatum samt

dödsår och boken har en efterskrift av författaren och professorn i tumörbiologi vid Karolinska Sjukhuset i

Stockholm Georg Klein.

Klein skriver om dessa de avsidestagna i sitt efterord, de som slutat delta i det sociala samspelet,

de som slutat helt med roll-spelandet, med de sociala maskerna att t.ex. väcka behag, att de har det

svårare att överleva än många bostadslösa och uteliggare, som ju har sitt sociala nätverk och sina

kontakter utåt . Det finns en isolerande misär i välfärdsbygget, hos de människor som blir satta på

undantag i sina bostadsceller, som ingen bryr sig om. Man har svårt att tro att de valt ett sådant liv själva.

En del av bilderna, inte alla, vittnar om ett lidande inom bostadens 4 väggar - sparsamt, kanske inte

alls möblerade, i något fall bara en luftmadrass på golvet, en filt, några tomma Fanta-flaskor ..... - ett

lidande inte bara i minuter och timmar, utan i dagar, veckor, månader och t.o.m. år. De visar i sina bara,

nakna vyer på den lilla människan som i sin utsatthet bara kan anropa försynen i hjälp mot ödet. För

dessa människor verkar ha vänt sig bort från allt eller vänts bort ifrån......! För inte har de väl valt fritt.....?

Som Klein skriver i efterordet: "underskatta aldrig positiva, bekräftande signaler du kan ge åt

andra.- Fortsätt med det!"

Norrköping den 20 januari 2005 - 31 oktober 2010

Margareta Gustafsson

Om att bekämpa krigshets och terrorism - ang. författaren Göran Tunströms "Juloratpriet"

- JULORATORIET - om kärlekens evangelium, krigshets och julhysteri ---
- Tankar kring ett författarskap, en roman, en film.....
Kan vi i Väst få fira en glad och god och stämningsfull jul och inbilla oss idyllen? Eller tar
krigshetsen och jul-kommersens hysteri kål på oss? Ett av kanske många svar på dessa frågor har getts
mig i botaniserandet bland böcker och i att jag stiftat bekantskap med ett egensinnigt och ett i sin tidlöshet
unikt författarskap. Det är den nu sedan år 2000 bortgångne Göran Tunström (född år 1937), som sedan
debuten i slutet av 50-talet har författat c:a 28 böcker. Han har jämförts med svenska tunga författarnamn
som Sara Lidman, Sven Delblanc och Kerstin Ekman. Han har i sitt skrivande fokuserat på sin hembygd i
Värmland. Och därför har hans stil fått benämningar som t.ex. "nostalgisk provinsialism".
Hans mest kända roman har filmatiserats med samma titel som boken (som kom 1983),
nämligenn "JULORATORIET" och handlar om livet för 3 generationer i Sunne, Tunströms uppväxtort, men
utspelar sig oxå på Nya Zeeland. Folkkära skådespelare som Sif Ruud, Per Oscarsson, Thomas von
Brömsen m.fl. gestaltar olika personer i filmen som är sevärd därför att den tar upp existentiella frågor
med ett oanat och oväntat djup, som vittnar om och bottnar i Tunströms egen brottning med livsgåtan och
tankeströmningar på modet i samtiden. Aron i filmen, bonde i Sunne, saknar sin genom en olycka så tidigt
bortgångna hänförande hustru att han genom syner och hallucinationer av henne blir vansinnig och tar
livet av sig. Så kan man älska kärleken mer än livet, så att kärleken blir destruktiv. Men mitt i olyckan, mitt
i eländet går det att greppa kärlekens kraft, vars alltövervinnande styrka nog är Tunströms eget budskap.
Både Tunström själv och hans hustru, den kända bildkonstnären Lena Cronqvist hade och har ju
egna erfarenheter av psykos och mentalvård i Sverige tidigt i sina liv, och Tunström skildrar psykosen med
mycken insiktsfullhet och klokhet utifrån existentiella värderingsperspektiv. Tunström har inte någon enkel
och "lätt-köpt" tro, utan är mera en existentiellt nyfiken sökare, och som sådan mycket mänsklig. Men han
kan sin Bibel, som han citerar ur i sina böcker. Det är inga fyrkantiga, svart-vita svar man får när man läser
eller ser Tunström, utan människans livsproblem görs komplexa, så att det vävs såsom livets egna
gåtfulla trådar.
Kärleken till t.ex. bildkonsten och musiken hyllas, och i "Juloratoriet" är det Johan Sebastians
Bachs musik som lyfter skådespelet: att Solveig, Arons hustru, får kyrkokören i Sunne att börja öva på
framförandet av den hart när omöjliga uppgiften att ta sig an Bachs jublande, fröjdfulla "Juloratorium" ,
vars inledningskör ackompanjerad av drillande trumpetfanfarer och med pukslag, börjar ( i min egen
översättning från tyskan):

Jubla, Var glada och glättiga; Upp!
Prisa dagen; Prisa och beröm
vad den Högste har gjort;
Lämna ängslan; förbanna klagandet;
Stäm upp jubel och fröjderop!

Efter detta börjar julevangeliet: "Och det hände sig vid den tiden..." från Bibelns Nya Testamente,
sjungas genom hela Bachs Juloratorium i recitativ, arior, körpartier, koraler och psalmer och vi får alla del
av det glada julbudskapet, som är en stor del av boken och utgör dess sammanbindande kraft..
Förhoppningsvis är det "Julevangeliets" tidlösa budskap vad Göran Tunström ville förmedla med sin
roman, eller är det inte så att tiden hunnit ifatt boken, som ju kom ut 1984. Då hade världen inte upplevt
eskaleringen av och hetsen från både terrorismen och kriget mot densamma. Frågan är om inte allt
mänskligt lidande i denna eskalerings spår - och denna eskalering och krigshets själv --- gjort att Väst
förlorat i trovärdighet, och med den dess kristendom.-- Det krävs därför barnslig enfald och rädsla för det
oerhörda för att ånyo hävda detta glada julevangeliums budskap -- detta kärlekens evangelium - och göra
det universellt och tillgängligt för var människa oavsett konfession - något kanske också oerhört men
som jag tror Tunström skulle ha gillat, om han fått leva och höra denna tolkning till vår tid av hans
budskapet med "Juloratoriet".
Norrköping den 3/11 2004 - 21/12 2006 Margareta Gustafsson
"maya"
Efterskrift 23 oktober 2010
För att ånyo predika ett julevangelium krävs en aldrig förr skådad tolerans och ett multikonfessionellt gillande från de kristnas sida.
De måste disciplineras till att leva som de lär.
Vi får akta oss så att den eskalering jag talar om 2004-2006 i denna artikel om Göran Tunströms Juloratoriet inte
blir till en polarisering: å ena sidan: demokrati, hög levnadsstandard och kristendom
och å andra sidan: alla andra religioner, fattigdom och misär och auktoritäret styre
Därför är jag emot den ensidighet när kristna samfund organiserar sig i en enda evangelisk församlingskyrka.
Den frikostighet och generositet som präglar idealkristendomen måste innebära tolerans och omtycke av alla andra religioner också.
(Denna artikel ej tidigare publicerad.)

Idealism och realism af Fröding

Vår svenske nationalskald August Strindberg var visst nog under sin levnad aldrig hos en doktor. Strindberg visste att om han uppsökte en läkare skulle loppet vara kört för hans del och hans framgångar inom litteraturen som prosaförfattare och dramatiker skulle gå upp i rök.
Den värmländske nationalpoeten Gustaf Fröding däremot plågades av sina nervsinnen, och var troligtvis inlagd på mentalsjukhus; (en fråga?) men detta hindrade honom inte från att komponera underbara dikter, såsom t.ex. denna:

Idealism och realism


Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor

Det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strund är strunt och snus är snus
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus, är ändå alltid rosor.

Gustaf Fröding 1894


Inlagt av Maya den 21 oktober 2010

Ekumenik i världens ögon - v ad är det?

Med anledning av en kongress i Kapstaden som pågår nu 16-25 oktober 2010 där 4 000 evangelister från alla möjliga olika länder träffas för att diskutera världens evangelisering skrev jag ett svar på frågan om: ... vad skall man tro på? Som kommentar till kort artikel i Kyrkans Tidning.
Skrivet av Margareta Maya Gustafsson
Hade det kanske inte varit bättre om dessa evangelister hade gemenskap med företrädare för andra religioner i sina hemländer, bättre än en enbart fokusering på kristendomens budskap. I grund och botten har varje uppenbarad religion samma kärna, nämligen älska Din Gud och Din nästa såsom Dej själv samt Gör inte mot Din nästa vad Du inte vill att hon eller han skall göra Dej. Detta lärde mej på 80-talet Kurt Almqvist och Tage Lindbom båda svenska kristna sufiker. och all-troende.
Den stora frågan för hela världen nu är om vi kan leva sida vid sida olika religionsutövare, kan vi alla inleda en process mot att bli hängivna ekumeniker eller åtminstone toleranta konfessiosntroende. VI här på jorden står inte längre ut med att tro: bara den egna religionen är värd uppmärksamhet och skit i alla andra religioner::. vi måste kunna lära oss att leva humant och mänskligt sida vid sida och se ännu längre än till det yttre och exoteriska. TILl det yttre skiljer sig religionerna åt men till det inre har de samma kärna för inte har väl Gud innan han uppträdde på de kristnas scen lämnat människorna i sticket flera tusen år utan uppenbarat sig i andra religiosnformer först t.e.x taoismen, hinduismen och buddismen. Mitt budskap är idag: Tänk på Din inre människa och vad har Du idag gjort för Din nästa, Dina närstående och dem Du idag mött på livets väg?

UPPROP TILL BÖN

Jag inbjuder Dej att be med mej för fred i världen, att alla uppblossande krigshandlingar må upphöra.

Att människor i täten i olika länder och massorna av folk som kämpar för upprätthållelse av livet måtte lära sig fredliga medel till konfliktlösning.

Nedanstående "Upprop till bön" publicerades för några veckor sedan på Frälsis-sajten www.bootheum.se

Låt bönen bilda en harmoni-kedja runt i kring oss och alla andra!



Margareta Gustafsson said:

Vi beder idag: låt oss få uppleva en ny morgon för hela vår värld att vi inte måtte fastna i pengaberoende inom länder och mellan länder; låt oss ge upp vapenhandeln som lösning på ekonomiska problem och jag beder för att vi nationer emellan inte tro att vi kan lösa mänsklighetens problem genom vapen.
Låt oss få uppleva att människor känner sig glada och nödgade att be för varandra till allas vår Gud; låt oss få uppleva att olika religionstroende kan leva sida vid sida och att vi kan bära varandras bördor —–med Guds hjälp!
Särskilt ber vi för den miljard människor på vår planet som inte har mat och skydd för dagen. Låt oss öppna upp till en aldrig skådad generositet med de fattiga, som kan hjälpa oss till en barmhärtighet som får våldet att upphöra! I Guds namn ber vi! Öppna vägen Du helige Ande att öppna människors hjärtan! Amen

Musikens betydelse - ett ess i leken!

Tillåt mej att berätta en liten "story" jag brydde mej om att lyssna på, på 70-talet, kanske kom den från Hasse o Tage, kanske nånannanstans ifrån... här är den:

En filosof, en författare och en byggherre stod och diskuterade hur stor deras betydelse var i samhället: Författaren poängterade det lästa ordets verkan, Byggherran kanske sa något i den stilen som den danske arkitekten Rasmussen sa: "det gäller att forma livets kanaler sålunda så att människornas liv fritt kan flyta däruti" och Filosofen resonerade om att förnuftet med säte i hjärnan spelade stor roll för samhällets rationalitet... de fortsatte diskutera sins emellan... ett stycke bort stod musikern kanske klarinettisten... som inte brydde sig om experternas diskuterande, deras diskuterande var honom främmande ... han bara blev ved att spela och spela på sitt instrument.... och jag tror att den verkan musiken från honom spelandes hade den största rollen på människornas sinnen......