Vakan

Vakan




livet bemantlas

hemvist åt en obotlig

hemlängtan fryser

puppans talande tystnad

sprängs med bön i full blom

det purpurröda sänker sig

över okända vatten

fridsögonblick stelnar

sökandet far vill - men den som söker får




_____________



maya


Norrköping 3.7.03 - 27.1.04

Vård och vanvård - "Vem ska ta hand om Mamma"

Dåvarande och också nuvarande Expressenjournalisten Anna Bäsén skrev den bok som utgavs på DN förlag 2004 om vård och vanvård inom demens-och äldrevården, som jag här nedan ger ut på bloggen som rescension som trycktes i Frälsningsarméns tidningar 2004, men då frågan är i fokus nu också återkommer jag med denna rescension. Det tycks som om inget görs på myndighetshåll? Vem håller koll på vad som händer med Lex Sarah-anmälningar? Och vem kontrollerar de stora vårdjättarna som tar över vården. EN av dessa skall ju enligt hörsägen ta över psykiatrisk vård här i Norrköping, och jag t-r-o-.r att det är samma som analyserades i nedanstående bok, som är källan för rescensionen.
Sägas kan också med tacksamhet över den vård min mor fick i sin sista tid här i detta jordelivet föregående vinter på ett vårdhem här i Norrköping. Och nu tar också Dagens Nyheter upp sättet att kontrollera vården i form av oanmälda besök av kontrollanter. Vi behöver vakna upp o reagera. Ovanstående skrivet som ingress 18 november 2010 till nedanstående rescension.




FRIHETSBERÖVANDE eller VÅRD????

Vem ska ta hand om Mamma?

Rescension av Anna Bäsén: "Vem ska ta hand om Mamma?
- Min dagbok inifrån äldrevården"-
Bokförlaget DN - 2004 - 244 sidor.

Ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka och gamla värdigt, med respekt är
inte mänskligt och humant. - Det är ett stående skämt yngre och medelålders emellan
att man inte vill hamna på långvården. Man skrattar cyniskt och uppgivet åt eländet, så
uppfattar moderna människor saken i sin fixering av ungdomen och dess aktiviteter,
(precis som om inte ålderdomen kan utgöra en härlig tid att leva gudabenådat). - En som
tar de gamlas och sjukas problem på allvar är undersköterskan och medicinreportern
Anna Bäsén som walraffade inom äldrevården sommaren 2003 och som nu utkommit
med "Min dagbok inifrån äldrevården": "Vem ska ta hand om Mamma?"
Anna Bäsén rapporterar bl.a. från en geriatrisk klinik, från hemsjukvården, från ett
vårdhem ägt av en börsnoterad vårdjätte samtidigt som hon berättar om svårigheterna med
sin diabetessjuka mor som bollas mellan sjukhus och hemmet, att få någon läkare att ta ett
helhetsansvar och göra en samlad utredning om den gamla.
Anna Bäséns bild av verkligheten för gamla och sjuka, senila och dementa är
kanske inte rättvis representativt helhetsmässigt, men kanske är sann när ekonomiska
lönsamhetskrav och kvantitativ effektivitet får råda. Det värsta exemplet i hennes bok är
från ett privat vårdbolag när det skulle börsintroduceras med påföljande kostnadsjakt och
vanvården och brist på mänsklig värme och omtanke är solklar. Många gamla på
Fridbohemmet som det kallas i boken, var undernärda och levde på svältgränsen. Jag vill
återberätta mera om vad vanvården konkret gäller, för att bryta mot den stolta
okänsligheten och för att göra oss yngre mer ödmjuka samt att det ska bli påtagligt för
läsaren vad vanvården innebär: - att ligga timtals i nerkissade blöjor, att vara utan mat i
16 timmar, att spännas fast i rullstol och säng, att få 1/2 köttbulle till middag, att inte få gå
ut mer än en gång var 3:e månad, att få medicintabletterna söndersmulade i vätska,
tvångsmedicinering; att bara få duscha var fjortonde dag fast man gör på på sig ofta;
Jurdiskt sett råder det anmälningsplikt enligt "Lex Sarah",en anställd är skyldig att
anmäla uppenbara brister i vården, men hon skall göra det inför sina överordnade, sin
närmaste chef. Och tänk då fack och arbetsgivare har inrättat lojalitetsklausuler, som var
fallet på Fridbohemmet i boken, för de anställda. Handlar dessa lagenligt betraktas de som
illojala mot arbetsgivaren och facket är bundet av sitt avtal med arbetsgivaren och kan inte
agera.
Anna Bäsén kommer oxå med en hel del förslag på åtgärder och förändringar inom
äldrevården, så att man kan kontrollera att de gamla och sjuka får den vård som krävs.
Läs denna angelägna bok, bli upprörd och våndas, bli ödmjuk och varm!

Norrköping den 7 september 2004 Margareta Gustafsson

Känd och okänd - ett meditationsexperimenterande i textform - ett möte med Gudamannen och Gudakvinnan!

Känd och okänd - ett möte inifrån.

Jag blev till, men var långt ifrån själv och självtillräcklig. Jag upplevde intigheten, men

också någon annan bredvid. Någon var med mig i detta företag, och var i alla rum, i alla

väderstreck, på alla tider samtidigt. Det var själva centrum och periferi i ett. Jag drömde om

det förlorade paradiset och ville vinna det igen. Paradiset, där alla ting var genomskinliga, klart

lysande och inte som nu tröga och massiva, gråa och trista.

Rum-tiden och det vi kallade intet, det vi inte kunde förnimma med våra känslor

eller med hjärnans förnuft och logik, var fullt av någonting. Någon som kunde se allt och alla

och räkna alla hårstråna på ens huvud och läsa alla ens innersta tankar. Detta var min första

rediga tanke varje ny morgon, en tanke som bara visade på gåtfullheten i min färd mot ett

okänt mål. - Allt och i alla, och jag kände detta med en subtil och hjärtevarm livskänsla.

Gränsen mellan mig och någon fanns i samtliga ting samtidigt, i rum-tiden och dess motsats,

något som jag ibland ville tränga undan. Ett men som irriterade, men som ingav hopp och

jag drömde. Jag fanns i centrum av detta, och jag upplevde mening. Det som jag skenbart

upplevde som tomrum, fastän detta tog tid att lära sig genomskåda och inse. Tom-rummet var

ju ett intet: till brädden och över det och omkring och under det fyllt av detta varande någon.

Någon som var tillfyllest för allt och alla, ett omnipotent. - Och Han ville bli känd, dyrkad och

älskad.

Någon hade ett namn, som aldrig lämnade mina läppar. Någon kunde vara en den eller

det, en hon eller han, allt: en fast klippa med många källsprång som flödande fram till en hel

ocean. Vid flodmynningarna bodde många olika folkslag som vart och ett hade sitt namn för

detta någon. Men upplevelsen och förvandlingen vid mötet med någon innebar ett och

detsamma: hopp och befrielse från fruktan och rädsla.

Vilken lycka att ha någon som välkomnar en i tillvaron och ger goda råd och gör

kraftgärningar varje dag. Utan detta någon kunde jag intet. Intet kunde bli till och existera. Om

man frågar vem som helst om detta någon och dess betydelse får man ett svävande och vagt

svar. - Så fördolt sitter insikten. Men alla skapade väsen har denna insikt innerst inne

outtalat. En i min familj förnekar detta stora någon, andra är likgiltiga, någon lovprisar men har

stenhjärta, en annan åter kan i bön vända förtvivlan till hopp och stilla förundran, en sällsam

lyckokänsla. Att varje dag, varje stund få upprepa detta någons namn medan man samtidigt

sköter sina sysslor, ger en djup mening åt detta liv.

Jag kallar detta någon Herren Gud. Det kan lika gärna vara en Hon, Magna Mater,

den stora jordagudinnan eller Maria Himladrottningen, som fyller hela tillvaron båda inom och

utom just denna, den fysiska världens gränser. Hon och Han ensam tillfaller godheten och

skönheten i alla ting och i alla väsen. Lycklig den som ser detta någon, kanske i spektrat av

hur solljuset faller på det späda, knoppande lövverket en ljus vårmorgon eller i den varma

höstglöden, då man skördar frukterna av det man sått. Säll är den som har insikt och ber till

detta någon, och åkallar detta sitt gudsnamn, - även då han eller hon har det svårt. Särskilt

då. Då blir hon välsignad och Gud ser till henne och hennes väl.

Låt oss be för varandra och lysa frid:

Herren bevarar dig och välsignar dig

Herren vänder sitt ansikte till dig

Herren låter sitt ljus lysa över dig på din väg

Herren välsignar din utgång och din ingång

från nu och all-tid!

Amen.

______________________________________________

Norrköping söndag 10 november 2002

Margareta Gustafsson

Suckan till vardags - BÖN OM HJÄLP

Jag känner mej sårad och försvarlös.......
Om Du vill, Gud, kan Du lära mej se Din väg i mitt liv!
Upplys mej och värm mej med Ditt levande ljus.
Om jag är ur stånd att själv tro och tro på Din väg i mitt eget liv,
visa mej då Din väg i andras liv!
Gör mej till ett verksamt medel för att underlätta livet för andra.
Tack, Gud, för ljuset och värmen som Du dagligen
och om natten omsluter mej med.
Lär mej mogna utan rädsla!
Hjälp mej bidra till att lätta andras bördor och
bära mina egna med glädje!
Din tillgivne! Amen.

Margareta
Norrköping 6 januari - Trettondag Jul 2004
Skrivet av Margareta "Maya" Gustafsson
och hittat i pappershög på skrivbordet och skrivit in på min iMac 2/6-09