Nedanstående är punktions- och bokstavsgrannlaga avskrift av en samhällsideologisk text jag skrev nån gång 1993-94, som jag nu har tagit fram men som kanske luktar lite damm men icke desto mindre nog har sin poäng. Här kommer min text:
"""""""""ATT LÄRA AV HISTORIEN.
Vi kan visst lära oss av historien, särskilt nu när världen står inför hotet av industrisamhällets kollaps. Precis som den gamla samhällsordningen, jordbrukarsamhället, bröts sönder under 1700- och 1800-talen och ersattes av just industrisamhället, byggt på tre produktionsfaktorer: råvaror, arbete och kapital. Informationssamhället står inför dörren och innebär en mental snarare än en teknologisk förändring.
Detta med anledning av inlägg på SvD:s ledarsida, nu senast den 4/9 av fil.kand Rutger Palmstierna, vilket reagerat på ett brev från Svenska Kyrkans biskopar om rättfärdighet och moral i global ekonomi, stadfäst av Biskopsmötet 1993.
I tider av förändring möts det nya och det gamla, historien ses i ett nytt ljus. Nya identiteter skapas i det mötet. Men Sveriges biskopar vill rädda det som räddas kan. Kristendomens stora tragedi är att den separerade "kyrkan" från "världen", troslivets område från vetandets, det sakrala från det profana. Därför stöter det på patrull så snart kyrkans män uttalar sig i världsliga frågor. Brevet från Sveriges biskopar kan ses som utslag av den från ett antal år sedan gamla tanken på en ny ekonomisk världsordning och global medvetenhet, vilken kommit i skymundan sedan socialismen visat sig vara en felaktig samhällsväg att beträda. Socialismens tankegods lever dock kvar och är inspirerat av den kristna barmhärtighetsmoral det gamla patriarkala jordbrukarsamhället vilade på, en moral som Sveriges biskopar ger uttryck för i sitt brev. Denna moral är f ö en av grundpelarna för den moderna välfärdsstaten, ett samhällssystem som alltmera kommit att ifrågasättas, då det bygger på tanken om ett ojämlikt förhållande mellan människor, nämligen mellan förmånsgivare och förmånstagare, mellan stat och arbetsgivare å ena sidan och understödstagare och löntagare å den andra sidan. Denna världsbild måste förändras och biskoparnas brev anger ingen lösning på denna för både rika och fattiga länder så grundläggande fråga.
Ad fontes - till källorna - tycks biskoparna utbrista och letar i historiens skattkammare. Detta kan vara nyttigt för att finna gamla lösningar på nya problem. Som lösning på problemen med de fattigas monetära skuld till de rika länderna och de senares samvetsskuld till de förra, anger de skuldavskrivning och fasthållande av enprocentsmålet för svenskt bistånd. Förhoppningsvis avser de inte bara "att betala sig fri", utan också en mentalitetsförändring.
Biskoparna bör inrikta sig på sitt eget område, religionens, blicka både inåt och utåt för att finna lösningen på sina problem, nämligen hur dagens globala människor som lever i en mångkulturell värld, skall kunna förverkliga sig själva och sitt öde, finna förtroende för de eviga värdena, finna Gud. Gud är kanske inte god, men Gud är gott! Skapelsen, bunden av former, av tid och rum, av kulturella och individuella skillnader, är ofullkomlig, men dock en spegelbild av den gudomliga närvaron, ett kosmos vars jämvikt måste återställas för att finna nya former för mänskligt liv. På så sätt kan både tradition och framtid mötas!
Margareta Gustafsson
fil.kand. Stockholm""""""
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar