I mitten av juni 2011 skrev jag nedanstående som kommentar till en kyrkoherdes text i Svenska Kyrkans nyhetsbrev...Det har inte fastnat mer än att denna text handlade om ansvar och kristen tro, men om läsningens innehåll inte fastnade helt och fullt i mej så gav den inspiration till nedanstående textsnutt: som visar att det finns grundspelare i den kristna tron som bör ifrågasättas i vår moderna tid, och som tydligtvis präster och andra torgfört i år och som bla. lett till att en kvinnlig präst i Västerås stift ålagts en prövotid på 3 år av Svenska Kyrkan i Västerås därför att hon förfäktat idéer och en tro som inte enligt kyrkans lära är förenlig med densamma.
Här kommer mitt inlägg:
Jesus-kultens opprinnelse
En öppen väg för civilisationen att utvecklas.
Den flera 1000-åriga civilisationshistorien med det bärande tankeelementet i kulturen sett som offerkultur där folket närs av skuldbeläggelse och synda-skam och därför låter offra lamm, barn, kvinnor, kungar. Hur Jesus-kulten håller detta vid liv. Det finns ett nytt sjukligt syndrom som kyrkan bidrar med och det är vad jag vill kalla "Agnus-Dei-sjukdomen att vi måste följa i Jesu spår och offra oss själva för att därefter få frid i hjärtat. Vi lever just nu med industrialismens övergående i en datorvärld, men i grunden så ifrågasätts det fysiska arbetet som människans levesätt att få bukt med överlevnaden. I stället för att vi arbetar i vår kroppsliga svett för att försörja oss för överlevnadens skull så blir vi människor max-stressade psykiskt och psykologiskt och vi lägger skuld, synd och skam på oss själva och också på varandra för att vi inte är idealiska typer av människan utan har massvis med fel och brister. Det är all denna krav-specifikation jag upplever vi bär på som kyrkan totalt måste sadla om och befria sig från denna barlast. Jag är själv sociolog med inriktning på samhällsplanering och jag anser att terapeuter, läkare, präster alla möjliga människovårdande yrken måste omvärdera sig själva och många yrken skulle må bra av att utövarna skulle lära sig sin egen person i terapeutiska samtal och stor vikt lägger jag vid att den antropologiska kunskapen sätts i fokus. En av de bärande axlarna i denna makroskopiska samhällsomvandling är att männen lär känna sin egen skuggsida i sin personlighet, utav detta närs mycket våldsamhet av att inte kä'nna sin egen omedvetna våldstillböjelse. Detta är ett historiskt mastodontiskt arbete.... men jag ser ingen annan väg att gå precis som jag själv vandrat genom livets mörker dvs. de mörka sidorna av min personlighet som blottlagts mej genom traumatiska händelser i mitt liv, men jag har vandrat livet tillsammans med en självkärlek och en kärlek till tillvaron och livet i detta sammelsurium vunnit en frihet som, jag uppfattar inte är av denna världen men som gör livet lättare att vandra, både för mej och andra.
Norrköping den 14 juni och 6 juli 2011
Margareta Maya Gustafsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar