Publicerad i Frälsningsarméns tidning: Stridsropet Allhelgonahelgen 1996.
Jag finner nu vid genomläsning att mycket av kärnan av kristen exoterism och bokstavstro har jag bakat in i denna rena text, men också en del esoteristiskt material finns med., varför jag kan säga att jag står för denna text idag så här 15 år efteråt. Här kommer min text
från Allhelgona 1996 i det skick den publicerades i Frälsningsarméns periodica Stridsropet:
Det berättas att irländarna i gamla tider, när någon gick hädan och
kanske ofta i kretsen av sina nära och kära, öppnade ett fönster. För att
på sätt sätt underlätta för den dödes själ att nå de himmelska höjderna.
Där den innerst inne hör hemma. Och ursprungligen kommer ifrån: från
Gud, Skaparen av himmel och jord.
Likaledes har jag hört berättas om en sed, som påminner om irländarnas
sedvänja, hos olika stammar av ursprungsbefolkningar, som funnits och
som fortfarande finns spillror kvar utav. Öppningen upptill i exempelvis
samernas kåtor har inte bara funktionen att ventilera ut röken från
eldstaden, utan symboliserar också deras syn på kosmos: att
människorna där strävade efter inte bara att nå, utan också att de
verkligen hade kontakt med de himmelska makterna.
I ett mycket märkligt och ovanligt intressant program i Sveriges Radio i
fjol somras, som jag råkade lyssna på, intervjuades en svensk man med
namnet Edris. Denne hade en för mig befriande syn på jordelivet: Själen
vill till Gud; hör hemma hos Gud; jordelivet är för själen en inkapsling i
kroppen; i köttet, som är förgängligt i tid och rum. Själen är däremot en
gnista, ett frö utav det hinsindes, det transcendenta, det som är evigt.
Frälsningsarmén har bevarat intakt mycket av traditionell visdom i
synen på jordelivet. Jag tänker då närmast på F.A.:s syn på
förgängelsen och det eviga livet, som kommer till uttryck i de välbekanta
orden: "befordard till härligheten"! - Låt oss levandegöra de mänskliga
förhoppningarna och ansträngningarna om det goda livet: både här och
nu och det tillkommande! För att Jesu Kristi ord skall besannas: "Den
som kommer till mig, han skall förvisso icke förgås, utan hava evigt liv."
Låt inte kedjan brytas! Släkte kommer efter släkte. Så fortlever
samhället. Låt oss påminna oss om inför Alla Helgons Dag: lev redan nu
mitt uppe i livet så att vi kan förlåta och be om förlåtelse. Och minnas
våra nära och kära som gått bort med tacksamhet och frid i hjärtat. Och
tänk på att vi inte kan lägga en uns eller ens en enda dag till våra liv. Vi
är som lerskrävor i Guds händer. Lerskrävor som blir till en hel kropp i
Jesu Kristi församling. Vårda detta gudomliga arv!
Låt oss inte vänta tills den dag Jesus sänder bud på oss med att tänka
igenom våra liv och rannsaka. Låt oss redan nu varje ny dag, som Gud
ger åt oss, be som Jesus lärde oss:
Giv oss idag vårt dagliga bröd
och förlåt oss våra skulder,
såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.
Avslutningsvis vill jag citera den 121:a av kung Davids psalmer ur
Gamla Testamentet i Bibeln. Den är skriven som en vallfartssång. Som
en bön och förtröstan på Herren under jordevandringen:
Jag lyfter mina ögon upp till bergen;
varifrån skall min hjälp komma?
Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
Icke skall han låta din fot vackla,
icke slumrar han som bevarar dig!
Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar icke,
han sover icke.
Herren är den som bevarar dig,
Herren är din skygd på din högra sida.
Solen skall icke skada dig om dagen,
ej heller månen om natten.
Herren skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ,
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.
Stockholm 1995-96 i september
Norrköping 31 oktober 2011
Margareta Gustafsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar