Jag har kommit att göra bekantskap då och då med en man, Farius nu i 40-45-årsåldern som arbetar som vaktmästare på Frälsis nu sedan 1998, då Albin och jag flyttade hit till Sandgatan vid Spången i Norrköping. Jag har haft kontakt med Farius så där i snitt en gång i månaden eller oftare än så, då mina ärenden var att gå till Frälsis och träffa lite andra folk över en kopp kaffe eller så. Det var de dåvarande kårledarna på Frälsis, en gift par med två barn som kom att förbarma sig över Farius då han glidit ur samhällsgemenskapen och fick det ordnat med stödboende i den öppna vården för att komma ur sitt alkoholmissbruk, så han var både bostadslös och arbetslös men genom idogt arbete på Frälsis och stöd från kårmedlemmarna så har han återvunnit sitt självförtroende och blivit en jätte-gedigen-människa så nu har han hittat en ny kvinna och är ifärd med att gifta sig. Albin o jag har sett honom i Matteus kyrka ett par gånger den senaste tiden och han har med ett skratt hälsat på mej i kyrkan. Han har, säger den nuvarande kårledaren på Frälsis träffat en kvinna som vill gå i kyrkan och då har Farius följt med dit. Och jag tycker att Farius har anammat medvetna tankar om tro och kristendom och inte bara en bestämd konfession utan en allmänhumanitär hållning som håller i en mångkulturell värld.
En god vän och mejlkompis har berättat att det behövs två saker för att komma ut ur ett drogmissbruk och båda sakerna passar in på Farius, nämlig omvändelse och förälskelse, även om det förstnämnda nog inte var ett så direkt gudsmöte utan detta har växt fram successivt i tid efter tid under nu mer än ett decennium.
Norrköping den 25 november 2011
Margareta Maya Gustafsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar