Helomvändning på blåggen: Beröring och om att bli berörd - Kroppsliga ydelser:
"""Han kavlade upp skjortärmarna och började raskt finslipa sanden på gårdsplanen utanför bakdörren på husvagnen.
Hon log sitt charmiga leende medan fradgan steg uppåt kinderna över öronen och bakom hårfästet neråt ryggraden och rumpan hennes."""
Här tar skrivövningen slut från mina pappersinsamlingar som en skrivare ger ifrån sig på detta vis. Om det stöter på patrull i dygdehänseende v.g. meddela: skrivaren hade kanske annat att tänka på också, så därför tog det tvärt slut i övningen.
tisdag 30 mars 2010
måndag 29 mars 2010
Både ett JA med förbehåll och ett NEJ med förbehåll: sålunda har min väg varit kantad av både tro, tvekan och att säga Nej och farväl till somt men också ett tveklöst JA till somt och sökande svaren på livsgåtorna. Får vi nånsin ett svar?
Så vill jag fira Påsken i år genom att visa en text hur jag tänkte i början av 2000-talet och kom fram till inte ett krystat utantillramsande tänkande kring påskens lidande men en personlig vägvisare som funkat för mej i hopp om att även Du som ser dessa rader att Din hunger skall stillas. Så får vi gå framåt med mod och kraft tillsammans.
om den triviala lyckan ...............
....och om hur frid vinnes...........
Tänk dig ögonblickets dotter, ren och bar, vilande bakom en av de himmelska slöjorna, den som heter genomskinlig illusion. Denna illusion avgör för samhällets olycksbarn var de kan hitta lyckan. Så som en dessa ögonblickets döttrar hittar en bit toast från en McDonaldshamburgare finner den landsförvista vägen hem till sitt brinnande hus. Vad fann hon där? En hög aska och en förlorad kärlek. Åter stod hon på minus i lycka, men på plus i den innerligare välgång som vinner allt och kanske inte endast en välmåga. Märk väl: det är mer en fråga om välmågans skuggspel, där fantasin tas för det verkligt verkliga. Ett glas vatten och en bit torrt bröd kan avstås idag, men ej imorgon. Kanske också då.
Hon måste hitta hem. Från askan till en stege bakom husknuten. Var på stegen stod hon? Hon visste inte om någon illusion, bara att någon fanns där. Hungerkänslor som det vi kallar den personen kunde avhjälpa och törsten släcka. Hon kunde nämligen visa på att det som brukade vara välgång inte är hela verkligheten. Den är mer än så.
Hon talade: "Vi måste levandegöra oss och då inte levandegöra kroppen blott och bart, för då lever vi för stunden. Medvetandet kommer ej från det kroppsliga, utan är förmer. Men det vi kallar den personen finns inte där heller, ej som en förlängning av vårt medvetande."
. Öppet och rakt, högt och myndigt, hörs rösten av en som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten. Den som vinner ...... han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son." (Upp 21:6-7)
Jag svarade illusionslöst: "Vadå vinner?" - "Jo", svarade sonen, "då det vi kallar den personen, då min fader och min moder, får bli både mål och medel, både väg och vägs ände, både A och O."
Han fortsatte: " Är du rotlös? Hugg av trädet, och gör av dess itudelade stam ett kors att bära på." Sonen sa då utan åthävor: " Följ mig." " NI är kallade att bli mina vittnen, mina sanningsvittnen. Detta är både början och slut, både A och O."
En liten folkspillra, en minoritet, ropade unisont (det var eleverna): "Meningen med livet är mer än enbart detta livet. Det handlar om att bejaka kärleken; att säga ett tveklöst Ja: ."...ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given."" (Rom 5:5)
Dottern vittnade: _ " I trettio år sökte jag Gud. Men när jag såg mig noga om, fann jag att Gud var sökaren och jag själv det eftersökta. Jag hade kommit
hem."
"Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son...." för den.
"Den som tror på honom, han bliver icke dömd......." (Joh. 3:16, 18) Målet och vägen dit innebär förening och återförening med Fadern och Modern i deras rike, nämligen i det osynliga men dock så för känslorna och det sanna intellektet så påtagliga hjärtats, vårt centras rike. Vi kanske inte vet om det direkt, men vi handlar därefter, därför att det känns rätt! - Vart litet barn känner det. Det är livets allvar och livet i gudomen.
Amen
Norrköping 011126-020630
Margareta Gustafsson
Så vill jag fira Påsken i år genom att visa en text hur jag tänkte i början av 2000-talet och kom fram till inte ett krystat utantillramsande tänkande kring påskens lidande men en personlig vägvisare som funkat för mej i hopp om att även Du som ser dessa rader att Din hunger skall stillas. Så får vi gå framåt med mod och kraft tillsammans.
om den triviala lyckan ...............
....och om hur frid vinnes...........
Tänk dig ögonblickets dotter, ren och bar, vilande bakom en av de himmelska slöjorna, den som heter genomskinlig illusion. Denna illusion avgör för samhällets olycksbarn var de kan hitta lyckan. Så som en dessa ögonblickets döttrar hittar en bit toast från en McDonaldshamburgare finner den landsförvista vägen hem till sitt brinnande hus. Vad fann hon där? En hög aska och en förlorad kärlek. Åter stod hon på minus i lycka, men på plus i den innerligare välgång som vinner allt och kanske inte endast en välmåga. Märk väl: det är mer en fråga om välmågans skuggspel, där fantasin tas för det verkligt verkliga. Ett glas vatten och en bit torrt bröd kan avstås idag, men ej imorgon. Kanske också då.
Hon måste hitta hem. Från askan till en stege bakom husknuten. Var på stegen stod hon? Hon visste inte om någon illusion, bara att någon fanns där. Hungerkänslor som det vi kallar den personen kunde avhjälpa och törsten släcka. Hon kunde nämligen visa på att det som brukade vara välgång inte är hela verkligheten. Den är mer än så.
Hon talade: "Vi måste levandegöra oss och då inte levandegöra kroppen blott och bart, för då lever vi för stunden. Medvetandet kommer ej från det kroppsliga, utan är förmer. Men det vi kallar den personen finns inte där heller, ej som en förlängning av vårt medvetande."
. Öppet och rakt, högt och myndigt, hörs rösten av en som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten. Den som vinner ...... han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son." (Upp 21:6-7)
Jag svarade illusionslöst: "Vadå vinner?" - "Jo", svarade sonen, "då det vi kallar den personen, då min fader och min moder, får bli både mål och medel, både väg och vägs ände, både A och O."
Han fortsatte: " Är du rotlös? Hugg av trädet, och gör av dess itudelade stam ett kors att bära på." Sonen sa då utan åthävor: " Följ mig." " NI är kallade att bli mina vittnen, mina sanningsvittnen. Detta är både början och slut, både A och O."
En liten folkspillra, en minoritet, ropade unisont (det var eleverna): "Meningen med livet är mer än enbart detta livet. Det handlar om att bejaka kärleken; att säga ett tveklöst Ja: ."...ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given."" (Rom 5:5)
Dottern vittnade: _ " I trettio år sökte jag Gud. Men när jag såg mig noga om, fann jag att Gud var sökaren och jag själv det eftersökta. Jag hade kommit
hem."
"Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son...." för den.
"Den som tror på honom, han bliver icke dömd......." (Joh. 3:16, 18) Målet och vägen dit innebär förening och återförening med Fadern och Modern i deras rike, nämligen i det osynliga men dock så för känslorna och det sanna intellektet så påtagliga hjärtats, vårt centras rike. Vi kanske inte vet om det direkt, men vi handlar därefter, därför att det känns rätt! - Vart litet barn känner det. Det är livets allvar och livet i gudomen.
Amen
Norrköping 011126-020630
Margareta Gustafsson
lördag 27 mars 2010
Att tänka o meditera o känna - om tro bundet till otro och tvärtom
http://www.existentiell-tro.net/dikter/dikt02cgo.htm
I min sorg idag över mor väljer jag en dikt av Carl Gustaf Olofsson, som jag uppfattar som en existentiell humanist, kanske troende i sina övningar i att ställa kniviga, "trolösa" frågor, men samtidigt ett ständigt återkommande till gudstryggheten och den ängsliga frågan om livets existens och samtidigt också medkännande i en hinsides medkänsla, i den den av oss kända världen utav alla multipla världar.
Dedikation till Gunvor Ester Maria född Samuelsson min mor Gustafsson, som slutade detta livet 9.55 i förmiddags. Tack Carl Gustaf Olofsson för att jag finner tröst i din poesi!
Gudabenådat skratt
Jag får allt svårare
att engagera mig i frågan
om Guds vara eller icke-vara.
Om Han finns verkar Han förkasta
alla mina försök
till bilder och konstruktioner.
Hur ska jag annars förstå att
Han - eller Hon - börjat bära mig först sedan
jag blivit ståndaktig i min otro.
Varför måste vissa bli gudsförnekare
för att Han ska öppna sin famn?
Eller är min otro
kanske bara trohet mot lagens påbud
att inte göra några beläten,
att inte skapa några bilder
av den stora namnlösa gåtan,
att inte tillbe några avgudar
vare sig de är gjorda av sten, guld
eller den mänskliga tankens stoff.
Vad är gudsförnekelse och otro?
Vad är tro och bärande relation?
Är den frälsande tron kanske bara detta enda:
Tron att jag - vi, alla - rymmer kärlekens möjlighet?
Och Livets Väg -
att i all vår bristfällighet bejaka denna möjlighet?
Under alla hemlösa år sedan tonårens 'nej'
har han där på korset hjälpt mig
att hålla fast detta enda.
Den givna otrons förvandling
till allvarlig fråga överraskar
som en komisk poäng.
Jag tycker mig höra en röst
som viskar:
Var ståndaktig mitt barn!
Din otro har funnit nåd inför mina ögon!
Jag måste skratta!
Om Gud finns måste det vara
hans hand som bär.
Om ej finns ändå detta gåtfulla
som bär min sköra existens,
detta ogripbara
som för några svindlande sekunder
gör hela tillvaron till ett
I min sorg idag över mor väljer jag en dikt av Carl Gustaf Olofsson, som jag uppfattar som en existentiell humanist, kanske troende i sina övningar i att ställa kniviga, "trolösa" frågor, men samtidigt ett ständigt återkommande till gudstryggheten och den ängsliga frågan om livets existens och samtidigt också medkännande i en hinsides medkänsla, i den den av oss kända världen utav alla multipla världar.
Dedikation till Gunvor Ester Maria född Samuelsson min mor Gustafsson, som slutade detta livet 9.55 i förmiddags. Tack Carl Gustaf Olofsson för att jag finner tröst i din poesi!
Gudabenådat skratt
Jag får allt svårare
att engagera mig i frågan
om Guds vara eller icke-vara.
Om Han finns verkar Han förkasta
alla mina försök
till bilder och konstruktioner.
Hur ska jag annars förstå att
Han - eller Hon - börjat bära mig först sedan
jag blivit ståndaktig i min otro.
Varför måste vissa bli gudsförnekare
för att Han ska öppna sin famn?
Eller är min otro
kanske bara trohet mot lagens påbud
att inte göra några beläten,
att inte skapa några bilder
av den stora namnlösa gåtan,
att inte tillbe några avgudar
vare sig de är gjorda av sten, guld
eller den mänskliga tankens stoff.
Vad är gudsförnekelse och otro?
Vad är tro och bärande relation?
Är den frälsande tron kanske bara detta enda:
Tron att jag - vi, alla - rymmer kärlekens möjlighet?
Och Livets Väg -
att i all vår bristfällighet bejaka denna möjlighet?
Under alla hemlösa år sedan tonårens 'nej'
har han där på korset hjälpt mig
att hålla fast detta enda.
Den givna otrons förvandling
till allvarlig fråga överraskar
som en komisk poäng.
Jag tycker mig höra en röst
som viskar:
Var ståndaktig mitt barn!
Din otro har funnit nåd inför mina ögon!
Jag måste skratta!
Om Gud finns måste det vara
hans hand som bär.
Om ej finns ändå detta gåtfulla
som bär min sköra existens,
detta ogripbara
som för några svindlande sekunder
gör hela tillvaron till ett
tisdag 23 mars 2010
Att hindra allmogekulturens förfall
Det moderna samhället, spritt över hela världen med teknologiska framsteg som mall och norm som skall utnyttjas till max och utnyttjas så hårt att föroreningsbergen i floder, dammar och hav bara växer och leder till ett kommande förfall, sjukdomar och mänsklig misär och död om inte den publika opinionen gör sig gällande och mer eller mindre åsiktsmässigt och röstmässigt gör sig hörda så att politiker, ekonomer och teknokrater lär sig binda ihop de verktyg som i långa urminnes tider varit människans hjälp, och vi invånare också är villiga att återgå till en enklare livsföring, inte bara som en opinionsyttring eller politikeruttal utan i praktiskt handlande.
Idag när jag bläddrar i en dansk författares memoarer, dagsbokanteckningar, skildringar av samtidshistoria och historiska exempel slår det mej, och boken det gäller är den danska populära författaren Suzanne Bröggerss "Sölve - En plats i Danmark" får jag som i en blixtbelysning läsa några rader om vad som evolutionärt håller på att ske: allmogekulturens förfall; Vad händer med människors identitet och känslor av välbefinnande när jordens slås undan för deras fötter, som när Brögger beskriver att när lantbrukare kommer tillbaka till sin gård som gått i arv och finner att sönerna har sålt korna, för att inte de skall inkräkta på sönernas rörelsefrihet ja, då finns bara mentalsjukhusen som blev överfulla pga detta händelseförlopp. Allmogekulturens förfall ledde till psykiatrisk förvisning och mentalsjukhusen blev överfulla precis också som, säger Brögger kvinnorna kände sig överflödiga när maskinåldern tog deras plats och sålunda blev nervklinikerna fulla av konfliktfyllda kvins." Jag beundrar Bröggers beskrivning, och enligt min egen mening ligger denna allmogeålders förfall ligger oss i fatet för närvarande när grönsaker och jordgrödor odlas utan jord. Vad är våra band till jorden vi ärvde?
Hur vördas jorden idag? Och hur vördar vi varandra, människor och djur?
Inspirationen till denna blågg är hämtat på sid.297 i Suzanne Bröggers. "Sölve - en plats i Danmark" Norstedts 2008 det danska originalet 2006.
söndag 21 mars 2010
Vedanta-förståelse på engelska
En dikt, återgiven från VEDANTA-litteraturen /kanske 3 000 år gammal, vi borde studera sanskrit!/
kritik av den kommande moderna världen: Som jag funnit i Robin Waterfields biografi över René Guénon, som var en modern metafysiker, och som hämtade inspiration från gångna tider, om världen av idag som dikten förutspår:
"Races of slaves will become masters of the world.
Leaders will become by nature violent.
Leaders instead of protecting their subejects will despoil them.
The only union between the sexes will be that of pleasure.
The earth will only be appreciated for its mineral wealth.
Life will become uniform at the heart of universal promiscuity.
He who hands out most money will dominate men.
Every man will imagine himself to be equal of a spiritual
authority.
Folk will fear death and the thought of poverty will appal them.
Women will become no more than sexual playthings."
Norrköping den 21 mars - vårdagjämningen 2010 - nedtecknat av Maya LXII
kritik av den kommande moderna världen: Som jag funnit i Robin Waterfields biografi över René Guénon, som var en modern metafysiker, och som hämtade inspiration från gångna tider, om världen av idag som dikten förutspår:
"Races of slaves will become masters of the world.
Leaders will become by nature violent.
Leaders instead of protecting their subejects will despoil them.
The only union between the sexes will be that of pleasure.
The earth will only be appreciated for its mineral wealth.
Life will become uniform at the heart of universal promiscuity.
He who hands out most money will dominate men.
Every man will imagine himself to be equal of a spiritual
authority.
Folk will fear death and the thought of poverty will appal them.
Women will become no more than sexual playthings."
Norrköping den 21 mars - vårdagjämningen 2010 - nedtecknat av Maya LXII
lördag 20 mars 2010
Personlighetsmodaliteter, utlevelse och helbrägdagörelse.
Just nu i veckan har det nåtts oss att alternativa behandlingsmetoder inom psykvården måste till, än den allenarådande kemoterapin tillika kopplade med att den ges till de "sjuka" av personal som dåligt känner sig själva som människor med därmed bristande empati för andra, något som jag inte vill skylla psykvården enbart för utan att vi lever i ett samhälle där det rationella sättet att spela roller och förstå fungerar illa, vi har nåtts av nyheten att alternativa behandlingsmetoder också måste kunna väljas, Hur det nu skall gå till, vi behöver psykologerna!
Vad är då alternativa behandlingsmetoder?
Jag vill ge två exempel på hur man löser problemet med störningar i det interpersonella kontaktmönstret och med intrapersonella konflikter som tar sig uttryck i att man "inte passar" in i gällande normer:
Ett sätt som nåddes mej av en kapabel psykiater, som jag gick i analys hos i flera år bl.a. på Långbro där han motarbetades, var dr Arne Lindbom, som tragiskt gick bort 1985. Han berättade hur vissa folkstammar i Indien gjorde med folk som var "besatta": man band fast dom lite lätt vid ett träd och så församlade man stammens alla medlemmar, unga och gamla, hövdingen och bönderna och hantverkarna och så fick "den sjuke" prata av sig och alla lyssnade till vad han eller hon hade att säga. Därmed basta!
Ett annat exempel nådde mej på 80-talet via ett program i Sveriges Radio om hur islamisterna gjorde på medeltiden i Libanon-Palestina och däromkring. Man hade nog hospital men med mycket musik, som musikterapi spelad på plats och så lät man de sjuke vandra i labyrinter allt under det att musik spelades och så att de sjuka hittade ut igen.
Jag är inte tvärsäker på att dessa två metoder är allena saliggörande, men jag ville nämna dom sätten här på min blågg för att ge referenser. Idag vet jag att t.ex. antroposoferna i Järna-Gnesta tillämpar mycken musikterapi. Tänk på saken!
Maya LXII Norrköping 20 mars 2010
Vad är då alternativa behandlingsmetoder?
Jag vill ge två exempel på hur man löser problemet med störningar i det interpersonella kontaktmönstret och med intrapersonella konflikter som tar sig uttryck i att man "inte passar" in i gällande normer:
Ett sätt som nåddes mej av en kapabel psykiater, som jag gick i analys hos i flera år bl.a. på Långbro där han motarbetades, var dr Arne Lindbom, som tragiskt gick bort 1985. Han berättade hur vissa folkstammar i Indien gjorde med folk som var "besatta": man band fast dom lite lätt vid ett träd och så församlade man stammens alla medlemmar, unga och gamla, hövdingen och bönderna och hantverkarna och så fick "den sjuke" prata av sig och alla lyssnade till vad han eller hon hade att säga. Därmed basta!
Ett annat exempel nådde mej på 80-talet via ett program i Sveriges Radio om hur islamisterna gjorde på medeltiden i Libanon-Palestina och däromkring. Man hade nog hospital men med mycket musik, som musikterapi spelad på plats och så lät man de sjuke vandra i labyrinter allt under det att musik spelades och så att de sjuka hittade ut igen.
Jag är inte tvärsäker på att dessa två metoder är allena saliggörande, men jag ville nämna dom sätten här på min blågg för att ge referenser. Idag vet jag att t.ex. antroposoferna i Järna-Gnesta tillämpar mycken musikterapi. Tänk på saken!
Maya LXII Norrköping 20 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Bönens kraft no 2
ursäkta felet i förra blåggen men här är Margareta Melins dikt jag tänkte på:
"Du som vill att jag skall finnas;
Du som vet att jag är jag;
du förstår mitt hjärtas längtan -
och är hos mig varje dag -
Din är jag och all Din kärlek
får jag varje andetag"
erhållit som bönelapp vid ljuständning i S:t Olai kyrka i Norrköping;
Bönens kraft
Tänk om Skaparen och Skapelsen vore Ett och detsamma. Då kan vi be till denna omnipotens med dom ord jag lärt av Margareta Melin, en poetissa, som det enda jag vet om förutom att hon skriver dikter och kanske också har skrivit psalmer, och hon har också författat en ny dopritual för Kyrkan, som visst nok används inom vissa församlingar. En underbar bön ur hennes skaparkraft citerar jag här och sporrar oss att be tyst för oss själva för en själv och sina medlevare
file:///Users/maya/Teelemann/nyår%202009-jan%202010%20/Folkliv/februari%202010/mars%202010/Margareta%20Melin.rtfd/Bön.jpg
söndag 14 mars 2010
gudar, helgudar och kvinnliga halvgudar??
KIRKE - en kvinnlig halvgud???? ur Symbollexikonet som skrivits av män beskrivs kvinnan som troll och häxa, vad blir det av det gudomsliknande? finns det bara hos de manliga gudaväsendena? En gudasaga publicerar jag här, medan modersrättsliga skeenden i vår civilisations historia fortfarande väntar på sin förlösning:
T.ex. så beskrivs en kvinnliga halvgud, Jag citerar avsnittet om halvgudinnan Kirke, för en kvinnlig gudom hel o hållet finns väl inte?:
""""Kirke (latin Circe), i den grekiska mytologin en kvinnlig halvgud med egenskaper som leder tanken till häxa, dotter till solguden Helios. Om henne berättades att hon förvandlade många av de män hon älskade till djur; Picus, Saturnus´ son gjorde hon om till en hackspett. Mot den unge havsguden Glaukos, som bad henne om en älskogsdryck, hjälpte inte hennes vanliga knep, men i stället förvandlade hon hans käresta, Skylla, till ett vedervärdigt sjöodjur, ett monstruöst vattenväsen, som blev ett hot mot sjöfarande.
Bäst känd av Kirkes bravader var hennes äventyr med sjöfararen Odysseus, vars reskamrater hon förvandlade till svin. Det var bara Odysseus själv hon inte lyckades förtrolla, eftersom han fått trolldomsörten Moly av guden Hermes (Mercurius). Sjöfararen tvingade henne att åter förvandla hans besättning till män; därefter stannade han ett år hos den förälskade trollkvinnan och frigavs till sist med många goda råd. Kirkes gestalt symboliserar förföriska kvinnliga varelser, som med sin trolldomskraft får beundrarna att glömma sin värdighet"""""
sid. 220-221 ur "Symbollexikonet av Hans Biedermann i översättning av Paul Frisch och Joachim Retzlaff på bokförlaget Forum på svenska 1991.
Så blir historia och mytologi sammanblandat, och jag ser rädslan för det andra könet lever vidare i en häxkult, när kvinnors liv och ve skall beskrivas, vidskepelsae och gudomsligande vilar sida vid sida i vår kultur
torsdag 11 mars 2010
Patriar...tets födelse
Norrköping den 11 mars 2010 skriver Maya i tillägg vi måste värna om våra mödrar!
Efter år av envetna jämlikhetssträvanden i vårt land jämsides med alla andra sociala, ekonomiska m.m. reformer och förändringar... så att vi nu översvämmas av budskapet som vi måste få vara i fred för och vara oss själv och tänka efter......
Vad är status quo idag?
Inspirationen till dikten nedan hämtad i läsning av Elin Wägners "Väckarklocka" från 40-talet.
"PATRIARKATETS FöDELSE
Gudinnor som mödrar goda
försnillade sitt arv
aggression och våld mannens styrka
modergudinnor blev krigsgudinnor till häst
nomader bofasta
Berätterskan Elin Wägner ser oraklet i Delphi
fångas av skulpturfragmentets budskap:
gudinna och hjältegud i envig
hjälteguden vinner kampen och ger henne nådastöten
En blick, ett leende hade kunnat rädda henne
i ett kärlekens famntag
så hade man och kvinna kunnat förenas
Men hjälteguden förgjorde hon som inte var sig själv
krigsgudinna
Patriarkatets föddes"
______________
maya
Stockholm 1988 oktober
Norrköping 990426
Efter år av envetna jämlikhetssträvanden i vårt land jämsides med alla andra sociala, ekonomiska m.m. reformer och förändringar... så att vi nu översvämmas av budskapet som vi måste få vara i fred för och vara oss själv och tänka efter......
Vad är status quo idag?
Inspirationen till dikten nedan hämtad i läsning av Elin Wägners "Väckarklocka" från 40-talet.
"PATRIARKATETS FöDELSE
Gudinnor som mödrar goda
försnillade sitt arv
aggression och våld mannens styrka
modergudinnor blev krigsgudinnor till häst
nomader bofasta
Berätterskan Elin Wägner ser oraklet i Delphi
fångas av skulpturfragmentets budskap:
gudinna och hjältegud i envig
hjälteguden vinner kampen och ger henne nådastöten
En blick, ett leende hade kunnat rädda henne
i ett kärlekens famntag
så hade man och kvinna kunnat förenas
Men hjälteguden förgjorde hon som inte var sig själv
krigsgudinna
Patriarkatets föddes"
______________
maya
Stockholm 1988 oktober
Norrköping 990426
fredag 5 mars 2010
Mat, Mat i långa banor
Tack Expressen, inte för era förföriska skvaller-aktiga löpsedlar, som rider på skrämsel, ångest, hemliga avslöjanden om kändisar
utan för att jag och min sambo klippte ut en helsida från tidningen c:a 1985 om panter-gröna 10-kronorsmiddagar, som vi haft på vår meny nu i sedan dess t.ex. morotspaté m skirat vitlökssmör, rödbetsgryta, broccoligratäng och blomskålsgryta med creme fraiche och senap och dragon...spenat med riven ost till antingen pasta eller potatismos: så att vi nu i 25 år varvat dessa billiga och nyttiga och goda husmansmiddagar varvat middagar med fisk och köttmiddagr -fastän utvecklingen inte har gått i min stora förebild Elisabeth Hermodssons tecken som hon förespråkade i t.ex. sin bok Synvända från 1975, mot små lantbruk och odling inte i superenheter med massor av bekämpningsmedel och energikrävande osv. ni som läser kan väl historien om att det gröna numera inte längre smakar småskaligt som det som var för länge sedan. Till bland andra Åsa Domejii som numera lär sitta i Axfood? vill jag särskilt rikta mina ord idag: var har det blivit av alla begynnande försök på 70-talet att sälja bio-dynamiskt i hälsokostaffärer, som nu inte verkar funka alls? Sålunda skriver en konsument med myror i tangentbordet angående maten vi äter och lever av .
Norrköping den 5 mars 2010
Maya LXII
utan för att jag och min sambo klippte ut en helsida från tidningen c:a 1985 om panter-gröna 10-kronorsmiddagar, som vi haft på vår meny nu i sedan dess t.ex. morotspaté m skirat vitlökssmör, rödbetsgryta, broccoligratäng och blomskålsgryta med creme fraiche och senap och dragon...spenat med riven ost till antingen pasta eller potatismos: så att vi nu i 25 år varvat dessa billiga och nyttiga och goda husmansmiddagar varvat middagar med fisk och köttmiddagr -fastän utvecklingen inte har gått i min stora förebild Elisabeth Hermodssons tecken som hon förespråkade i t.ex. sin bok Synvända från 1975, mot små lantbruk och odling inte i superenheter med massor av bekämpningsmedel och energikrävande osv. ni som läser kan väl historien om att det gröna numera inte längre smakar småskaligt som det som var för länge sedan. Till bland andra Åsa Domejii som numera lär sitta i Axfood? vill jag särskilt rikta mina ord idag: var har det blivit av alla begynnande försök på 70-talet att sälja bio-dynamiskt i hälsokostaffärer, som nu inte verkar funka alls? Sålunda skriver en konsument med myror i tangentbordet angående maten vi äter och lever av .
Norrköping den 5 mars 2010
Maya LXII
torsdag 4 mars 2010
bortcensurerat av Svenska Kyrkan 1998
När jag fick grönt för att gå iland med en utställning av egna målningar på Svenska Kyrkans Caféframtidstro i Högalids församling i Stockholm, ett center för "daglediga", där jag med glädje var med på akvarell-kurser i flera terminer och även ikonkurs, så när prästen som hade översyn där sa till värdinnan att plocka bort sådant material som kunde väcka ångest hos betraktaren, så mina teckningar av olika gudinnor fick vara med men en målning fick jag censurerad och det var denna med gudsögat nedstrålande över skapelsen människan med sina händer och fötter verkade på jorden och Maria och Jesusbarnet i krubban övervakades av var det Josef eller ärkeängelns Gabriel, vem var "fadern"? och den heliga Ande kom flygande i form av en stor fågel, denna målning togs bort för där fanns ju tillika en liten små-djävul, se själv! Utställningen ägde rum under sensommaren 1998 och blev rescenserad i Frälsis tidning Stridsropet, tack vare Alf-Gunnar och Viola. Tack!
Norrköping den 4 mars 2010
Maya LXII
file:///Users/maya/Pictures/iPhoto%20Library/Modified/2010/Rulle%205094/Smådjävul.jpg
tisdag 2 mars 2010
Konsten, konstnären: "Dekadens eller uppbyggelighet"
ur Fredrik Stjernfelt & Sören Ulrik Thomsen på svenska från 2007:
"Kritik av den negativa uppbyggligheten"
Är inte konst uppbyggelighet säger en som "lekt" gräsrotsarbete och community development" här där jag bor på Nordantill i den merkantila staden Norrköping.
Om konsten och konstnären att begrunda.
APROPÅ T.ex. ANNA ODELL? Och bohemliv i 2010-talet ...........
från sidan 31: "Om det inte är verket och de upplevelser de ger upphov till som är det intressanta, utan tvärtom konstnärens överskridande liv, då öppnar sig en helt ny teatral dimension. .......Därför måste konstnären anstränga sig för att iscensätta sig själv som en helveteshund, och om han innerst inne råkar vara en nervös, hypokondrisk pedant eller en bekväm, småborgerlig trivselfarbror som av en slump begåvats med mer eller mindre talang, så måste detta döljas bakom en personlig scenografi av supande, drogmissbruk, fart och fläkt, utmanande klädsel, arrogans osv.""
Och jag säger det finns multi-många sätt att fungera som en gäckande lök och gök - i ovanstående passage hos Stjerfelt & Thomsen finner jag meningen och tonen alltför trång, men man får väl läsa på bättre på jakt efter nya uttrycksmöjligheter........
Och ur boken ifråga vidare säger "måste konstnären träna upp sig själv som ett "slags sales manager för sitt eget verk".....
och vidare på sid. 31: "För verket gäller att "what you see is what you get", men detta är inte fallet med livskonstnären" men jag märker att man måste syna också livets verkansmöjligheter och ta hänsyn till sina medlevare - en social hänsyn och att man måste visa ansvar och bemötenhet också socialt....
Och jag inbjuder alla med blod och kött att söka inåt, bli inlevandegjorda med sig själva och att balansera utvändiggörelse av sina liv...............
Maya LXII 2 mars 2010
"Kritik av den negativa uppbyggligheten"
Är inte konst uppbyggelighet säger en som "lekt" gräsrotsarbete och community development" här där jag bor på Nordantill i den merkantila staden Norrköping.
Om konsten och konstnären att begrunda.
APROPÅ T.ex. ANNA ODELL? Och bohemliv i 2010-talet ...........
från sidan 31: "Om det inte är verket och de upplevelser de ger upphov till som är det intressanta, utan tvärtom konstnärens överskridande liv, då öppnar sig en helt ny teatral dimension. .......Därför måste konstnären anstränga sig för att iscensätta sig själv som en helveteshund, och om han innerst inne råkar vara en nervös, hypokondrisk pedant eller en bekväm, småborgerlig trivselfarbror som av en slump begåvats med mer eller mindre talang, så måste detta döljas bakom en personlig scenografi av supande, drogmissbruk, fart och fläkt, utmanande klädsel, arrogans osv.""
Och jag säger det finns multi-många sätt att fungera som en gäckande lök och gök - i ovanstående passage hos Stjerfelt & Thomsen finner jag meningen och tonen alltför trång, men man får väl läsa på bättre på jakt efter nya uttrycksmöjligheter........
Och ur boken ifråga vidare säger "måste konstnären träna upp sig själv som ett "slags sales manager för sitt eget verk".....
och vidare på sid. 31: "För verket gäller att "what you see is what you get", men detta är inte fallet med livskonstnären" men jag märker att man måste syna också livets verkansmöjligheter och ta hänsyn till sina medlevare - en social hänsyn och att man måste visa ansvar och bemötenhet också socialt....
Och jag inbjuder alla med blod och kött att söka inåt, bli inlevandegjorda med sig själva och att balansera utvändiggörelse av sina liv...............
Maya LXII 2 mars 2010
måndag 1 mars 2010
Lycka och olycka?
Varnande exempel, tidens gång och/eller hur lycka vinnes?
Som försök till ett exempel
på belysning av hur det goda resp. onda kan komma att drabba den enskilde, vill jag anföra en nu för tiden populär historia, populär från bl.a. Internet, som ursprungligen kommer från det gamla Kina iklädd taoismens språkdräkt, men i min egen version, såsom jag minns den omedelbart:
------------- Det var en gång en man som med sin familj bodde på landet. Denne var för sin
försörjnings skull helt beroende av sin enda häst. En dag sprang hästen bort för honom och kom inte tillbaka. - Då kom mannens grannar för att beklaga det skedda, men mannen, som var en klok och vis man, tog det hela med jämnmod och tyckte, att det var väl ingenting att beklaga. - Så gick en tid.
En dag kom mannens häst tillbaka från skogen, och då i sällskap med några vildhästar, som nu
mannen kunde nyttja i hushållet. Glädjen blev stor, och då mannens grannar hörde detta kom de för att gratulera. Mannen, som var en klok man, tyckte att det var väl ingenting att gratulera honom för. -
En dag, då mannens son red på en av hästarna, råkade sonen trilla av hästen och skada sig så
svårt att han blev handikappad. Då grannarna hörde detta kom de för att beklaga att sonen blivit lytt. Men mannen i familjen, som var en klok och vis man, tog det hela med jämnmod och tyckte att det var väl inget att klaga över. -
Så gick en tid och krig utbröt i landet. Inskrivningsmyndigheterna för armén kom till byn, för att skriva in alla unga män i armén. På grund av att sonen hade blivit handikappad slapp denne att bli inkallad till tjänst i armén, och kunde i stället fortsätta att hjälpa till på gården.---------
Maya LXII
Som försök till ett exempel
på belysning av hur det goda resp. onda kan komma att drabba den enskilde, vill jag anföra en nu för tiden populär historia, populär från bl.a. Internet, som ursprungligen kommer från det gamla Kina iklädd taoismens språkdräkt, men i min egen version, såsom jag minns den omedelbart:
------------- Det var en gång en man som med sin familj bodde på landet. Denne var för sin
försörjnings skull helt beroende av sin enda häst. En dag sprang hästen bort för honom och kom inte tillbaka. - Då kom mannens grannar för att beklaga det skedda, men mannen, som var en klok och vis man, tog det hela med jämnmod och tyckte, att det var väl ingenting att beklaga. - Så gick en tid.
En dag kom mannens häst tillbaka från skogen, och då i sällskap med några vildhästar, som nu
mannen kunde nyttja i hushållet. Glädjen blev stor, och då mannens grannar hörde detta kom de för att gratulera. Mannen, som var en klok man, tyckte att det var väl ingenting att gratulera honom för. -
En dag, då mannens son red på en av hästarna, råkade sonen trilla av hästen och skada sig så
svårt att han blev handikappad. Då grannarna hörde detta kom de för att beklaga att sonen blivit lytt. Men mannen i familjen, som var en klok och vis man, tog det hela med jämnmod och tyckte att det var väl inget att klaga över. -
Så gick en tid och krig utbröt i landet. Inskrivningsmyndigheterna för armén kom till byn, för att skriva in alla unga män i armén. På grund av att sonen hade blivit handikappad slapp denne att bli inkallad till tjänst i armén, och kunde i stället fortsätta att hjälpa till på gården.---------
Maya LXII
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)