måndag 29 mars 2010

Både ett JA med förbehåll och ett NEJ med förbehåll: sålunda har min väg varit kantad av både tro, tvekan och att säga Nej och farväl till somt men också ett tveklöst JA till somt och sökande svaren på livsgåtorna. Får vi nånsin ett svar?

Så vill jag fira Påsken i år genom att visa en text hur jag tänkte i början av 2000-talet och kom fram till inte ett krystat utantillramsande tänkande kring påskens lidande men en personlig vägvisare som funkat för mej i hopp om att även Du som ser dessa rader att Din hunger skall stillas. Så får vi gå framåt med mod och kraft tillsammans.


om den triviala lyckan ...............


....och om hur frid vinnes...........




Tänk dig ögonblickets dotter, ren och bar, vilande bakom en av de himmelska slöjorna, den som heter genomskinlig illusion. Denna illusion avgör för samhällets olycksbarn var de kan hitta lyckan. Så som en dessa ögonblickets döttrar hittar en bit toast från en McDonaldshamburgare finner den landsförvista vägen hem till sitt brinnande hus. Vad fann hon där? En hög aska och en förlorad kärlek. Åter stod hon på minus i lycka, men på plus i den innerligare välgång som vinner allt och kanske inte endast en välmåga. Märk väl: det är mer en fråga om välmågans skuggspel, där fantasin tas för det verkligt verkliga. Ett glas vatten och en bit torrt bröd kan avstås idag, men ej imorgon. Kanske också då.

Hon måste hitta hem. Från askan till en stege bakom husknuten. Var på stegen stod hon? Hon visste inte om någon illusion, bara att någon fanns där. Hungerkänslor som det vi kallar den personen kunde avhjälpa och törsten släcka. Hon kunde nämligen visa på att det som brukade vara välgång inte är hela verkligheten. Den är mer än så.

Hon talade: "Vi måste levandegöra oss och då inte levandegöra kroppen blott och bart, för då lever vi för stunden. Medvetandet kommer ej från det kroppsliga, utan är förmer. Men det vi kallar den personen finns inte där heller, ej som en förlängning av vårt medvetande."

. Öppet och rakt, högt och myndigt, hörs rösten av en som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten. Den som vinner ...... han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son." (Upp 21:6-7)

Jag svarade illusionslöst: "Vadå vinner?" - "Jo", svarade sonen, "då det vi kallar den personen, då min fader och min moder, får bli både mål och medel, både väg och vägs ände, både A och O."

Han fortsatte: " Är du rotlös? Hugg av trädet, och gör av dess itudelade stam ett kors att bära på." Sonen sa då utan åthävor: " Följ mig." " NI är kallade att bli mina vittnen, mina sanningsvittnen. Detta är både början och slut, både A och O."

En liten folkspillra, en minoritet, ropade unisont (det var eleverna): "Meningen med livet är mer än enbart detta livet. Det handlar om att bejaka kärleken; att säga ett tveklöst Ja: ."...ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given."" (Rom 5:5)

Dottern vittnade: _ " I trettio år sökte jag Gud. Men när jag såg mig noga om, fann jag att Gud var sökaren och jag själv det eftersökta. Jag hade kommit
hem."

"Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son...." för den.
"Den som tror på honom, han bliver icke dömd......." (Joh. 3:16, 18) Målet och vägen dit innebär förening och återförening med Fadern och Modern i deras rike, nämligen i det osynliga men dock så för känslorna och det sanna intellektet så påtagliga hjärtats, vårt centras rike. Vi kanske inte vet om det direkt, men vi handlar därefter, därför att det känns rätt! - Vart litet barn känner det. Det är livets allvar och livet i gudomen.

Amen


Norrköping 011126-020630

Margareta Gustafsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar