tisdag 25 maj 2010
Att föra vår natur vidare - tips o råd utifrån min egen barndom
Vad blir det av våra biologikunskaper: krabbeleka växer i våta marker; och labiate längs vägkanterna; jag lärde mej examinera växter som barn: att titta på hur många flikar de gröna bladen hade, om stammen var kantig, om hur kronbladen såg ut och färger... men idag dystra tanke.....växtarterna försvinner och vart går det med vårat minne av natur i naturligt tillstånd? Kommer vår naturkunskap att försvinna med att den generation som lärde sig examinera och iaktta växter försvinner? Och att industriella tillämpningar i tillverkning kemiskt och vårt syntetiska och kemiska jordbruk tagit över oss matsmakares och överlevares känsla för äkta råvaror? Jag skulle önska att vi får åka ut till natureservaten och uppleva växtlighet och färger bland blomstren och träden.
på somrarna hos Farmor och Farfar hade jag nog fått låna eller överta farfars herbarium för jag gick längs landsvägen och examinerade växter och blommor där ner till den lilla gyttjepölen till liten insjön i Sör Hesse, där vi barn skrämde varandra med att det fanns blodiglar och kossorna hade strandkontakten och sket i vattnet, Sör Hesse var liten by med gammal struktur sedan innan skiftesreformerna på 1700-och 1800-talen som hade behållit sin bygata och alla gårdarna liggande tillsammans sida vid sida vid bygatan... Sör Hesse ligger utanför Borlänge och farfars far kom från Rämen i Värmland, jag inbillar mej att Rämen ligger i de gamla finnskogarmarkerna, men jag har inte kommit längre i släktforskning. Farfars far kom emellertid att jobba på Domnarvet, likasom farfar som var ritare, och skulle ha befordrats till ingenjör om han hade enligt arbetsgivarens villkor gått ur Frälsis, men han var en sträng herre och min farmor var f d frälsningsofficer och detta att gå ur Frälsis var ej att tänka på vägrade han, men han titulerades ändå "jenjörn" och hade också hedersuppdraget att kontrollera hissarna i Falu koppargruva.
Så att vara en intresserad elev till de lärda lärarna, vars personligheter man respekterade var och en efter sin särskilda karaktär hörde till min realskoletid, där jag ritade av vad läraren ritade på svarta tavlan, dom ritningarna gjorde jag i min anteckningsbok, och växter och genomgång av Linnées sexualsystem när det gäller svenska växter hörde till biologilektionerna och så var det söndagsutflykterna med mamma, pappa och syskonen till Östersjöns strand vid Åhus, där jag samlade på olika moss-arter och fick en samling med glasburkar med olika mossor i. För inte tala om all olika snäckskal att också samla på.
Fram för exkursioner i skolan, cykelutflykter som dom vi gjorde i Vetlanda när jag gick i tredje o fjärde klass och jag fick min första cykel och jag slukade 7 böcker i veckan efter att mamma o pappa hade släckt ljuset i mitt rum och jag fick förstulet sitta o läsa i dörröppningen till hallen och då klassarbetet i grundskolan och vår lärare gamle Gustav Bellö, i en kaliber som bär den manliga traditionella folkskolelärarens kännetecken, låt vara att han gav mej en örfil för att jag inte räckte upp handen när jag ville få en ny penna, utan kavat gick fram till katedern; då fick jag en örfil, men denna gamle stofil till folkskolelärare tog med just hela klassen på cykelutflykt, för han kom ju ifrån byn Bellö utanför stan nån mil utanför Vetlanda.
Och sedan flyttade vi till Motala och där minns jag en bussutflykt med klassen till Harstena vid Östersjöns strand där det märkvärdigaste var att se men inte plocka alla orkidéer som växte vilt därstädes...
Så fram för herbarier, att rita efter lärarens ritningar på svarta tavlan och cykelutflykter och vandringar i naturen. Barnen och eleverna måste inspireras till att ta lärdom med hjälp olika aktiviteter inte bara att sitta stilla i sin bänk eller att tjattra med kompisarna i grupparbete...jag förstår nu att våra generationers barn måste lära sig en social kompetens... men jag vurmar ändå....för självständigt elevarbete....Detta måste vara skolans viktigaste uppgift: att fostra barnen till självständiga personer som lär sig att arbeta... men det är ett annat kapitel.....
Maya Stella Norrköping 25 maj 2010
lördag 22 maj 2010
Sångaren och kompositören Hugo Wolff
Ur Hugo Wolff sångcykel Eichendorff Lieder
Wolff var en österikisk tonsättare med sloveniskt ursprung född 1860 och levde sitt liv med depressiva inslag men tillhörde senromantiken i sin tonsättargärning där han är välkänd för sina tonsättningar av dikter till Lieder. Han dog 1903 i syfilis.
Man får tro att valet av dikter som han arbetade med att tonsätta är uttryck för hans läggning. Här följer ett exempel på dikt som han tonsatt, en dikt som talar till mej men jag måste tillägga att jag hittills inte hört den sjungas, något att se fram emot!
"He who can sleep upon the waves
is a gently lulled infant,
who knows nothing of life's depths
and is blind from sweet dreams.
But he whom the storms grab
for their wild dance and festival,
whom, high upon the dark streets
abandons the false world,
he learns to move bravely
through the night and navigate the cliffs -
he learns to steer the helm
with a confident and serious mind.
He is of authentic heart,
tried by joy and pain;
he believes in God and the stars -
this man shall be my helmsman!"
lördag 15 maj 2010
Frihetslängtan - om en remarkabel kvinnlig ledargestalt.
Frihetslängtan - om en remarkabel kvinnlig ledargestalt.
En dotter har under normala förhållanden en stark bindning till sin far. Inom den av österrikaren Sigmund Freud grundade psykoanalysen, är en sådan bindning det bärande elementet i det s.k. Erica-komplexet, som består i att dottern tävlar med modern om faderns ynnest – den kvinnliga, om än inte lika våldsamma, motsvarigheten till Oidipuskomplexet.
En sådan bindning kan ses i den arvsmässiga kontinuiteten mellan med den burmanesiska frihetshjältinnan Aung San Suu Kyi (ASSK) och hennes far. Jag ser på Ericakomplexet som en helt normal företeelse, för att den unga kvinnan skall växa upp till en stark och vuxen person, och inte ur patologisk synvinkel. I tillägg skriver jag idag 15 maj 2010 att bindningar till både modern och fadern är nödvändiga att integrera i det lilla barnets personlighet, som krävs för att barnet skall få en lyckad start i livet och verka för bra saker i livet, så att både mörker och ljus, natt och dag,
både yin och yang skall följas åt i personlighetsutvecklingen för att man skall fungera som en välintegrerad människa upp i vuxen ålder.
ASSK:s far var frihetshjälten som var med att befria Burmas folk från det brittiska kolonialstyret, men han överlevde inte länge. Fader kämpade i striden med och mot japanerna under 2:a världskriget och ledde Burma demokratiska frihetsrörelse men han mördades 1947, då Aung San Suu Kyi endast var 2 år gammal. Modern utsågs så småningom till ambassadör i Indien och dottern fick följa med henne o lärde sig mycket om Indiens politiska liv, och frihetskamp mot britterna och i synnerhet om Mahatma Gandhis liv, lära o kämp o såg både likheter och olikheter mellan denne och sin egen far. Aung San Suu Kyi kom så småningom som ung kvinna att studera i England och förälskade sig där i en engelsman som hon gifte sig med och fick 2 söner tillsammans med. Hon levde länge ett vanligt familjeliv i Oxfordsshire i England som akademiker, hemmafru, professorshustru och moder, tills hon en vacker dag 1988 fick ett telefonsamtal där det meddelades att hennes mamma låg döende i cancer hemma i Burma. ASSK började automatiskt packa och reste genast hem, för att i Burma på plats få delta i det politiska livet som då var uppfyllt av protester och demonstrationer och aktioner mot militärstyret. Aung san Suu Kyi grundade Burmas demokratiska parti och blev den självskrivne ledaren för detta parti.Hon fick aldrig komma tillbaka till England. Hon såg som sin uppgift att försöka åstadkomma samma frihet för alla människor och medborgare i Burma hon själv hade åtnjutit i England. Hon stannade i Burma och blev deras frihetshjältinna och vann den politiska kampen om väljarnas förtroende som framröstad av folket till Burmas ledare. Men hon blev gripen av militären och satt i husarrest , där hon nu suttit sedan dess utan telefon, utan TV under militärjuntans kontroll och styre (läs vanstyre). Hon har under de senaste 18 åren suttit 12 år i husarrest och då också hennes älskade make låg döende i cancer valde hon, typiskt nog att inte resa till England och säga sitt livs farväl till honom, då juntan förvägrade henne återinträde i Burma om hon reste utanför landet. På en fråga från media ang. hennes relation till sin far, de demokratikämpande frihetshjälten, svarade hon att hon inte direkt var fixerad vid honom så att hon tänkte på honom varje dag, men att hennes relation till honom var styrd av en viljemässig övertygelse om att de hade samma mål i livet: frihet åt Burmas folk. Det var själva saken hon kämpade för som hon hade gemensam med sin far.
Norrköping 10 oktober 2007 - 15 maj 2010 Margareta Gustafsson
måndag 10 maj 2010
Den ryska ängeln i Paris under kriget
I fredags den 7 maj firades krigsslutet efter andra världskriget; i år 65 år sedan; kanske med större dignitet i andra involverade länder; vi här hemma kanske måste rannsakas vad vi svenskar gjorde eller inte gjorde, men här formulerar jag en text jag skrev 2001-2003 och som publicerades av Frälsis i ett temanummer om den heliga Birgitta, men jag är glad att en bortglömd martyr uppmärksammas, och här drar jag mitt strå till stacken.
Hon gav sitt liv för andra -
- den ryska ängeln -
- En martyr i vår egen tid.
Många människor arbetar osjälviskt i det lilla, men uträttar stora ting. De arbetar med andra människors bästa och väl för ögonen, och där från detta livet bortglömda - av människor. Men Gud vet. Endast Gud är den som förstår sig på oss människor och som rätt kan värdera oss. Den korta historien om den ryska godsägardottern och revolutionären Elisabeth Pilenko, som nådde mig via läsning av en av Emilia Fogelklous böcker, förtjänar att uppmärksammas. Hon var en hjältinna och martyr. Som få människor gör, kände denna kvinna ett verkligt medlidande för människor. Hon dog i koncentrationslägret i Ravensbruck långfredagen 1945, strax innan freden kom, i en judinnas ställe. Nedan följer historien om Elisabeth Pilenko:
------------------------------
Som ung skrev hon poesi. Efter oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland, då hon stod på bolsjevikernas sida, blev hon borgmästare i sin hemstad och dömde alla våldshandlingar så rättvist hon kunde. Hon blev själv ställd inför rätta och frikänd i en rättegång, men emigrerade till Paris där hon genomgick en andlig metamorfos. Då började hon arbeta inom ortodoxa pariserförsamlingen och hjälpte sjuka och fattiga, hemlösa landsmän.
Så kom andra världskriget och Paris ockuperades av tyska nationalsocialister.
Då gjorde Elisabeth Pilenko judarnas sak till sin och hjälpte judar med utreseunderstöd, tills hon greps av nazisterna och fördes till koncentrationslägret i Ravensbruck.
Kriget hade härjat i flera år. Det var 1945 och nazisterna fortsatte sin mass-utrotning av judar. I Ravensbruck färdigställdes ett skorstenshus och när detta blev klart valdes en dag några judiska kvinnor ut, för att föras ditin. En ung kvinna grät hejdlöst. Då gick Elisabeth Pilenko, som inte var med i denna grupp, fram till denna gråtande kvinna och sade helt enkelt: "Jag går i Ert ställe."
Och så fördes Elisabeth Pilenko in till gaskamrarna i Ravensbruck - på långfredagen 1945. - Och kriget skulle ta slut endast ett par månader senare.
_______________________________
Dessa fakta om Elisabeth Pilenko är hämtade från Emilia Fogelklou: Helgon och häxor; Bonniers; Stockholm 1952. Fogelklou nämner att den korta historien om Elisabeth Pilenko står i "Christian newsletter 17/4 1946", i en text som också återfinns i Gollancs: "A year of Grace". Fogelklous vidare sökande kring år 1952 efter Elisabeth Pilenkos levnadsöde visade sig fruktlösa.
-------------------------------
Men Elisabeth Pilenko och hennes öde har blivit uppmärksammat idag. Sergij Hakkel heter en författare som har ägnat tid och möda åt att belysa hennes liv. År 1964 kom en bok på engelska ut av denne, och 1967 hade Heinrich Bölls hustru, AnneMarie Böll gjort en tysk översättning av denna bok. Den bok jag lyckades komma över av en händelse, är också skriven av denne Sergej Hakkel, och utgör en översättning från dennes modersmål ryskan, av en fylligare bok om Elisabeth Pilenko: "Den gömda pärlan - Moder Maria Skobtsova." Artos bokförlag. Skellefte 2000. Av en händelse som ser ut som en tanke kom jag över denna bok på stadens stadsbibliotek, när jag höll på med denna artikel, och jag läser den med möda. Det är sprängstoff och kan varmt rekommenderas den som vill läsa om en kvinna där kärleken till nästan blev allt som hon ville leva för.
Norrköping 010818 - 030327 (Publicerad c.a 2003 i ett Birgittanummer av Frälsningsarméns tidning Stridsropet)
Margareta Gustafsson
lördag 8 maj 2010
Inbördes hjälp är bäst!
Fast själv har jag svårt med tiggarbreven från alla möjliga hjälpverksamheter, då går jag med glädje med en blomma att pryda middagsborden på RIa-gården här i Norrköping så att grabbarna och tjejerna som vistas där, får det lite ombonat och vill det sig så spelar jag Ack Värmeland du sköna på Ria-gårdens piano plus lite andra visor typ Ted Gärdestad.
Och en nyhet är att Röda Korschefen Westerberg får sin månadskön sänkt till 55 000 i månaden. Klarar han sig på detta?
Maya LXII
torsdag 6 maj 2010
Im wunderschönen Monat Mai
GRATTIS Emma 18 år!
"citroner är som födelseda´r....
granna, gula och sällan grå...
fast syrligt kan det bli ibland...
då tar man fram en sockrad hand..."
Till Lycka önskar Frank (som diktat) och Margareta (som bara skrivit rent)
onsdag 5 maj 2010
Finns förlåtelse hos en frälsningssoldat?
Efter att ha varit välsignad under min sjuk-och förtidspensioneringsperiod, och fått redaktionschefen för frälsistidningar jag fått bidraga under hans år som redaktionschef på 90-talet och sedan under hans tid som ansvarig för rescensionerna hade jag fullt upp jämte mina andra konstnärliga intressen, och Gudstolkningar i tegelstensformade böcker fick jag ett utmärkt honorar för i jobbet att recsensera teologiskt; . så att jag kom att bidraga med 55-60 självbiografiska artiklar, noveller och rescensioner och tänkeskott i Frälsistidningarna samt illustrationer, så när ett chefsbyte ägde rum så totaltystades jag ned av Frälsis. Därmed var en epok i mitt liv till ända. Som jag nu försöker skörda, bl.a. med uppgiften denna blågg!
Att vara volontärskribent bar något välsignat över sej för mej. Jag tyckte det var en viktig tjänst som jag beredde mej känslan av att vara nyttig, som var ett livsexlixir för mej som bidragstagare. Det blev till en nyttig lärotid och jag hade på 80-talet jämsides med jobb i bostadssociala frågor på en Stadshusförvaltningen i Stockholm Stad så har jag studerat den tidlösa visdomen, att alla religioner har samma kärna och andra studier jag bedrev med stor vaksamhet och lärighet. Det nya med vidare horisonter var att jag kom att jag experimenterade med heta debattämnen som tydligen Arméfolket inte visste hur de skulle förhålla sig till:, såsom skapelsen och Big Bang; förortskravallerna i Frankrike så började jag på gå med i blogsiten på internet nämligen "Blod och Eld" Frälsningsarméns site i etern men det ledde till av tidningens Dagens och Blod och Elds huvudredaktör, om han nu har ett huvud, denne webredaktör portförbjöd mej och denied me access. Och denne redaktör har gjort karriär på Expressen,. löpsedelstidningen.
Och jag är fortfarande denied access. Det är inte underligt att Frälsningsarmén är den kyrka som tappar flest medlemmar... nytänkande behövs och nya moderna idéer och bibeltolkningar. Det finns en kår med en utmärkt hemsida och livliga aktiviteter och en levande själ i kårarbetet och det är kåren i Kristinehamn där dom nyligen haft soldatinvigning. Grattis Kristinehamnare?
DÅ undrar jag Emanuel Karlsten: finns det någon förlåtelse inom Frälsningsarmén!
Ett citat från Emilia Fogelklou, den första kvinnan i Sverige som tog en teol.kand.-examen; hjälper mej på vägen, hon säger "Har jag talat orätt, så visa, att det är orätt. Men har jag talat väl - varför slår du mig?" Fogelklou menar att innan en förlåtelse kan ske, måste medvetandet väckas. ("Den allra vanligaste människan" sid.33. Stockholm Albert Bonniers Förlag 1931
Maya LXII
Norrköping den 5 maj 2010
lördag 1 maj 2010
Vi är sam-vara!
Efter Mead på 30-talet: Han talade om hur man upplevde
the generalized other resp. the significant orther
Enheten i de sociala erfarenheterna.
Kvinnos-männis-kan ......... en gruppvarelse
En-sam ====== sam-varo
Livet: både en och sam!
Det talas om att hos giganten i vår världs filosofi, varpå all senare tids tänkande inom filosofien bygger; nämligen Platon talade om de första människovarelserna, då när han levde på 300 f.Kr om att de-vi var runda som kulor (hermafroditer???) och att processen som följde var nån delning...
mer vet jag inte och inte heller vem?
NU går jag till nästa hållplats
och studerar de orfiska mysterierna
Norrköping 1 maj 2010
Maya LXII
SPEGELN
vad är det som ser i ögonens bottnar?
vad finns bakom näthinnan?
ben, brosk, blod, senor, slem;
liv oförklarad
spegeln i ögats botten
sitter själen där?
han såg dig innan du ropade på honom
han visste var du befann dig, din belägenhet
ensam av att inte kunna se sig själv
den ensammaste av sorger
för att se sig själv
måste man spegla sig i andra
hon förökade sig genom cell-delning
betänk, de tu är Ett!
_____________________
Norrköping 000708-010901
maya
Margareta Gustafsson