måndag 10 maj 2010

Den ryska ängeln i Paris under kriget

I fredags den 7 maj firades krigsslutet efter andra världskriget; i år 65 år sedan; kanske med större dignitet i andra involverade länder; vi här hemma kanske måste rannsakas vad vi svenskar gjorde eller inte gjorde, men här formulerar jag en text jag skrev 2001-2003 och som publicerades av Frälsis i ett temanummer om den heliga Birgitta, men jag är glad att en bortglömd martyr uppmärksammas, och här drar jag mitt strå till stacken.





Hon gav sitt liv för andra -


- den ryska ängeln -


- En martyr i vår egen tid.


Många människor arbetar osjälviskt i det lilla, men uträttar stora ting. De arbetar med andra människors bästa och väl för ögonen, och där från detta livet bortglömda - av människor. Men Gud vet. Endast Gud är den som förstår sig på oss människor och som rätt kan värdera oss. Den korta historien om den ryska godsägardottern och revolutionären Elisabeth Pilenko, som nådde mig via läsning av en av Emilia Fogelklous böcker, förtjänar att uppmärksammas. Hon var en hjältinna och martyr. Som få människor gör, kände denna kvinna ett verkligt medlidande för människor. Hon dog i koncentrationslägret i Ravensbruck långfredagen 1945, strax innan freden kom, i en judinnas ställe. Nedan följer historien om Elisabeth Pilenko:

------------------------------

Som ung skrev hon poesi. Efter oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland, då hon stod på bolsjevikernas sida, blev hon borgmästare i sin hemstad och dömde alla våldshandlingar så rättvist hon kunde. Hon blev själv ställd inför rätta och frikänd i en rättegång, men emigrerade till Paris där hon genomgick en andlig metamorfos. Då började hon arbeta inom ortodoxa pariserförsamlingen och hjälpte sjuka och fattiga, hemlösa landsmän.

Så kom andra världskriget och Paris ockuperades av tyska nationalsocialister.

Då gjorde Elisabeth Pilenko judarnas sak till sin och hjälpte judar med utreseunderstöd, tills hon greps av nazisterna och fördes till koncentrationslägret i Ravensbruck.

Kriget hade härjat i flera år. Det var 1945 och nazisterna fortsatte sin mass-utrotning av judar. I Ravensbruck färdigställdes ett skorstenshus och när detta blev klart valdes en dag några judiska kvinnor ut, för att föras ditin. En ung kvinna grät hejdlöst. Då gick Elisabeth Pilenko, som inte var med i denna grupp, fram till denna gråtande kvinna och sade helt enkelt: "Jag går i Ert ställe."

Och så fördes Elisabeth Pilenko in till gaskamrarna i Ravensbruck - på långfredagen 1945. - Och kriget skulle ta slut endast ett par månader senare.

_______________________________

Dessa fakta om Elisabeth Pilenko är hämtade från Emilia Fogelklou: Helgon och häxor; Bonniers; Stockholm 1952. Fogelklou nämner att den korta historien om Elisabeth Pilenko står i "Christian newsletter 17/4 1946", i en text som också återfinns i Gollancs: "A year of Grace". Fogelklous vidare sökande kring år 1952 efter Elisabeth Pilenkos levnadsöde visade sig fruktlösa.

-------------------------------

Men Elisabeth Pilenko och hennes öde har blivit uppmärksammat idag. Sergij Hakkel heter en författare som har ägnat tid och möda åt att belysa hennes liv. År 1964 kom en bok på engelska ut av denne, och 1967 hade Heinrich Bölls hustru, AnneMarie Böll gjort en tysk översättning av denna bok. Den bok jag lyckades komma över av en händelse, är också skriven av denne Sergej Hakkel, och utgör en översättning från dennes modersmål ryskan, av en fylligare bok om Elisabeth Pilenko: "Den gömda pärlan - Moder Maria Skobtsova." Artos bokförlag. Skellefte 2000. Av en händelse som ser ut som en tanke kom jag över denna bok på stadens stadsbibliotek, när jag höll på med denna artikel, och jag läser den med möda. Det är sprängstoff och kan varmt rekommenderas den som vill läsa om en kvinna där kärleken till nästan blev allt som hon ville leva för.


Norrköping 010818 - 030327 (Publicerad c.a 2003 i ett Birgittanummer av Frälsningsarméns tidning Stridsropet)


Margareta Gustafsson


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar