PÅ TEMAT NATUR INSPIRERAT AV STEFAN TELEMANS BLOG Med Mera
Vad blir det av våra biologikunskaper: krabbeleka växer i våta marker; och labiate längs vägkanterna; jag lärde mej examinera växter som barn: att titta på hur många flikar de gröna bladen hade, om stammen var kantig, om hur kronbladen såg ut och färger... men idag dystra tanke.....växtarterna försvinner och vart går det med vårat minne av natur i naturligt tillstånd? Kommer vår naturkunskap att försvinna med att den generation som lärde sig examinera och iaktta växter försvinner? Och att industriella tillämpningar i tillverkning kemiskt och vårt syntetiska och kemiska jordbruk tagit över oss matsmakares och överlevares känsla för äkta råvaror? Jag skulle önska att vi får åka ut till natureservaten och uppleva växtlighet och färger bland blomstren och träden.
på somrarna hos Farmor och Farfar hade jag nog fått låna eller överta farfars herbarium för jag gick längs landsvägen och examinerade växter och blommor där ner till den lilla gyttjepölen till liten insjön i Sör Hesse, där vi barn skrämde varandra med att det fanns blodiglar och kossorna hade strandkontakten och sket i vattnet, Sör Hesse var liten by med gammal struktur sedan innan skiftesreformerna på 1700-och 1800-talen som hade behållit sin bygata och alla gårdarna liggande tillsammans sida vid sida vid bygatan... Sör Hesse ligger utanför Borlänge och farfars far kom från Rämen i Värmland, jag inbillar mej att Rämen ligger i de gamla finnskogarmarkerna, men jag har inte kommit längre i släktforskning. Farfars far kom emellertid att jobba på Domnarvet, likasom farfar som var ritare, och skulle ha befordrats till ingenjör om han hade enligt arbetsgivarens villkor gått ur Frälsis, men han var en sträng herre och min farmor var f d frälsningsofficer och detta att gå ur Frälsis var ej att tänka på vägrade han, men han titulerades ändå "jenjörn" och hade också hedersuppdraget att kontrollera hissarna i Falu koppargruva.
Så att vara en intresserad elev till de lärda lärarna, vars personligheter man respekterade var och en efter sin särskilda karaktär hörde till min realskoletid, där jag ritade av vad läraren ritade på svarta tavlan, dom ritningarna gjorde jag i min anteckningsbok, och växter och genomgång av Linnées sexualsystem när det gäller svenska växter hörde till biologilektionerna och så var det söndagsutflykterna med mamma, pappa och syskonen till Östersjöns strand vid Åhus, där jag samlade på olika moss-arter och fick en samling med glasburkar med olika mossor i. För inte tala om all olika snäckskal att också samla på.
Fram för exkursioner i skolan, cykelutflykter som dom vi gjorde i Vetlanda när jag gick i tredje o fjärde klass och jag fick min första cykel och jag slukade 7 böcker i veckan efter att mamma o pappa hade släckt ljuset i mitt rum och jag fick förstulet sitta o läsa i dörröppningen till hallen och då klassarbetet i grundskolan och vår lärare gamle Gustav Bellö, i en kaliber som bär den manliga traditionella folkskolelärarens kännetecken, låt vara att han gav mej en örfil för att jag inte räckte upp handen när jag ville få en ny penna, utan kavat gick fram till katedern; då fick jag en örfil, men denna gamle stofil till folkskolelärare tog med just hela klassen på cykelutflykt, för han kom ju ifrån byn Bellö utanför stan nån mil utanför Vetlanda.
Och sedan flyttade vi till Motala och där minns jag en bussutflykt med klassen till Harstena vid Östersjöns strand där det märkvärdigaste var att se men inte plocka alla orkidéer som växte vilt därstädes...
Så fram för herbarier, att rita efter lärarens ritningar på svarta tavlan och cykelutflykter och vandringar i naturen. Barnen och eleverna måste inspireras till att ta lärdom med hjälp olika aktiviteter inte bara att sitta stilla i sin bänk eller att tjattra med kompisarna i grupparbete...jag förstår nu att våra generationers barn måste lära sig en social kompetens... men jag vurmar ändå....för självständigt elevarbete....Detta måste vara skolans viktigaste uppgift: att fostra barnen till självständiga personer som lär sig att arbeta... men det är ett annat kapitel.....
Maya Stella Norrköping 25 maj 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar