En målares bröllopp

Hur, som han själv uttrycker det, utan mej blir det ingen middag, om överrabbinen och alla småborgare och matvrak; och det roade honom, Chagall: den viktigaste kvällen i hans liv.

Ur Marc Chagall: Ma vie Chagalls självbiografi 1931

Tryckt på svenska på Tiden-Barnängen tryckerier ab Stockholm 1963

Lite på måfå tar jag ett tumgrepp om den i Ryssland 1887 födde Marc Chagalls självbiografi och får upp följande:

"Antingen jag satt eller stod kom och gick föräldrarna, vännerna, bekanta, tjänare.

I deras bröst mognade redan tårar, skratt, konfetti, allt som det var sed att utgjuta över fästmannen.

Man väntade på mig, och under väntetiden diskuterade man.

De skämdes över att behöva tillstå att "han" var konstnär.

"För övrigt tycks han redan vara berömd...... Och han får till och med betalt för sina tavlor. Vet ni det?"

"I alla fall är det inget levebröd", suckade en annan,

'"Vad säger ni? Både ära och berömmelse!"

"Men vem är egentligen hans far?" undrade en tredje.

"Åh, jag vet? Och så teg man.

Jag hade ett intryck av att mina anletsdrag om man hade lagt mig i en kista skulle ha varit smidigare, mindre spända än den stela mask som satte sig bredvid min blivande hustru.

Hur mycket ångrade jag inte den fåniga blyghet som avhöll mig från att röra vid det berg av druvor, av frukt, av otaliga välsmakande rätter som prydde det stora bröllopsbordet.

Efter en halvtimme (vad säger jag, långt tidigare, höga rådet hade bråttom) strömmade välsignelserna, vinet eller kanske förbannelserna över våra huvuden, inramade av den röda baldakinen.

Jag förlorade fattningen. Man trängdes omkring mig.

Rörd tryckte jag min hustrus smala, knotiga händer. Jag hade lust att fly med henne ut till landet, att kyssa henne och att brista i skratt.

Men efter vigseln förde mig mina svågrar till min bostad, medan deras syster, min hustru, stannade hos sina föräldrar.

Det var höjdpunkten av rituell fulländning.""

Mayas kommentar: Så var en målares bröllopp - men är inte bruden anonym?

(från sid. 120-121 i Chagalls Mitt liv inköpt på BokGalleriet i Norrköping av en av mina vänner framlidne Kurt Gullander. En reproduktion av Chagalls bilder med temat bröllop, brud, hästar, änglar, fåglar, bönder erhöll jag av mina rammakare på Bergsundsgatan i Stockholm på 90-talet. Chagalls bilder påminner mig faktiskt om den svenske Max Walter Svanberg.)