MINNET SJÖTULLEN 28 - om kolonilotten på Långholmen
- det gröna Stockholm på 90-talet.
Inom ramen för min anställning för några år sedan (1985 -1996) på en stadsdelförvaltning (som ligger
vid Hornstull, där jag också bodde), kom jag i kontakt med mycket papper, mestadels från andra
förvaltningar och myndigheter inom Stockholms Stad. Man skulle hålla sig informerad, i
synnerhet som det här gällde en utrednings- och statistikenhet. Jag var byråkrat och "vände
på papper", som man säger.
Någon gång 1988 c:a hände det sig att jag stannade upp i mitt arbete på att titta
igenom allt informationsmaterial. Det var när jag en gång fick papper från det centrala
Fastighetskontoret om att man kunde ställe sig i kö för en kolonilott på Långholmen. De
socialdemokratiska politikerna hade gett upp planerna på att asfaltera denna centrala gamla
fängelseö och göra den till en "Folkets Park". Nu ville man göra ön grön igen och naturskön.
Tanken på en kolonilott på Långholmen bet sig fast i mitt sinne. Jag måste nog erkänna att
det fanns en naturromantisk sida av idéen som tilltalade mig, men också en känsla för vad
det innebar att bruka jorden, vår Moder Jord. Den finns nog hos alla människor. Jordbruk är
ju en basnäring och vi har alla våra rötter i landsbygden historiskt sett.
Så jag bestämde mig och skickade på vinst och förlust in min intresseanmälan för en
kolonilott på Långholmen. Och tänkte inte så mycket mer på saken. Genom åren, då jag
ingenting hörde från Fastighetskontoret, lät jag saken bero. Var det meningen att jag skulle få
en lott, skulle nog saken ordna sig. Så angelägen var jag heller inte. Men nog vore det roligt
med en liten täppa, som komplement till min trånga lilla etta, en storstadslya vid Hornstull, på
bekvämt avstånd, där det fanns badmöjligheter också. Jag var också påverkad av "gröna
vågen" och hade någon gång röstat på stockholmspartiet-miljöpartiet i lokalvalet i Stockholm.
Så händet det sig att jag i fjol fick brev i om att det fanns 200 personer i kö för en lott på
Långholmen och att man inte hade några nya lotter. Jag gjorde emellertid ingenting åt saken.
Egentligen skulle man betala in 60:- i köavgift för att visa att man verkligen var intresserad.
Så i våras fick jag besked: vi var 10 stycken i kön som hade blivit utvalda för att komma
ifråga för tre olika lotter. Vi reducerades till 6 sökande när vi en regnig lördag förmiddag i maj
träffade kolonifolket för att gå igenom de tre kolonilotter, som skulle delas ut. Ordföranden i
den lokala koloniträgdårdsföreningen, för allt var så ordentligt reglementerat, presenterade
de olika lotterna. Han poängterade särskilt att det minsann inte bara var att komma och så på
våren och sedan komma och skörda på hösten. Två av lotterna bestod av enbart ett
odlingsland, men den tredje var en kuperad bergstomt utmed vägen till Karlshälls gård o matställe med utsikt mot Smedsuddsbadet,
Marieberg med tidningshusen och Västerbron. Vi fick prioritera våra önskemål och jag valde
bergstomten först i tredje hand. Föga anade jag då vad sommaren 1997 hade i beredskap.
Nu är bergstomten min. Egentligen arrenderar, lånar, hyr, jag bara den över sommaren nu det
första året. På prov, för att se hur det går. Koloniträdgårdsfolket är emellertid ett nogräknat
och mycket ordentligt folk som bryr sig. De vill se att de nya kolonisterna sköter sig. Lotten
ligger inom området Sjötullen och är lott nr 28, därav namnet.
Nu har drygt halva sommaren gått och jag har sått, vattnat och klippt gräs, så gott det går.
Och upptäckt mycket nytt, som har med natur och växtlighet att göra. Det är som att lära om
jorden och hur den växer på nytt. För en inbiten stadsbo, som bara har varit på landet någon
kort sommarmånad under uppväxtåren. - Alltid har jag varit steget efter de andra kolonisterna, som jag
lärt en del av. Men det mesta lär man sig på egen hand med egna ögon och händer.
För en nybliven pensionär (läs i förtid) passar det här med att ha ett eget stycke natur att
sköta perfekt. Man får vara ute i friska luften och känna dofterna och kanske smaka av vad
man skördat. Man jobbar både med kropp och själ, sover gott om natten och inte minst: det
är läkedom för själen.
Stockholm 970811
Margareta Gustafsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar