På 70-talet upplevde jag ungdomens rus och kullerbyttot och andra konster, bl.a. från en både säker och osäker tjej som log mycket, men en metamorfos blev jobbet som medhjälpande socialutredare på Stadsarkitektkontoret 1968-69, då jag blev mera säker på mina intressen som lundastudent och inte avvisade att vara ensam tjej bland alla vänsterskägg i Gamla Röntgen och detta ledde till jobb i Danmark på Arkitektskolen i Århus bl.a. var jag 4 år i rad på kvinnolägret på Femö i Danmark. Där fick jag den erfarenheten att det var politisk korrekt att vara homo, att det var ett led i frigörelsen, som ett påtänkt led i emanicipationen, särskilt när flata-ikonen Jill Johnston med sin "Lesbian Nation" gästade lägret; men jag fastnade aldrig i den fällan utan när jag kom till Stockholm 1976 så deltog jag i de båda kvinnohusgrupperna: både den grupp som var parlamentarisk som arbetade för det "Alla kvinnors hus" som förverkligades på Svartensgatan ovanför Slussen, där våldutsatta kvinnor kom för att söka skydd... men jag deltog också i en grupp kvinnor där jag var den äldsta, det var den mera utomparlamentariska kvinnorörelsen som fick sitt hus vid Snickarbacken, en sidogata till Birger Jarlsgatan; men där blev jag bara beundrad för jag varit universitetslärare, men jag fick ett antal år senare i detta kvinnohus ställa ut mina mask-målningar julen och nyåret 1984-85.
Men då när jag var ny i Stockholm 1977 så deltog jag i en diskussionsgrupp kvinnor på ett kvinnocafé vid Stureplan som leddes tror jag av Marianne Boye, det var mycket lärorikt för jag var yngst i gruppen och vi talade om situationen för oss döttrar när våra föräldrar blev gamla och skröpliga, hur dom andra som var äldre än mej berättade om sin relation till sina föräldrar och hur de fick hjälpa dom med dom mest intima saker, som jag blev full av respekt för; jag lärde mej den dottersrespekten som förväntas av en...och sedan då jag experimenterat för mycket med psykologi och psykoanalys, då jag kom i kris och tjejerna i kvinnohusgruppen kom o hämtade mej när jag råkade vara vårdad på Långbro, det var bl.a. Ingrid Segelström.......
det var lite om alla stormar som ung och hur vi som den första p-pillergenerationen kvinnor organiserade oss... men jag tog starka kunsskapsintryck av mina manliga kollegor, både i Lund och i Århus men också 1977 då jag ett år (intresset för psykologi gick inte ihop med studierna där) var doktorand på KTH men alltid har mina medlevare viktiga: både män och kvinnor.....det blev en svindlande väg bland olika jobb och vård ... klart var att jag ville mänskligt sett förlösas ur ett grepp som min barndoms tro i form av Frälsis hade satt hårda grepp både positivt och negativt runt om mej och i mej.............
Mer om detta en annan gång....
Maya LXII
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar