- JULORATORIET - om kärlekens evangelium, krigshets och julhysteri ---

- Tankar kring ett författarskap, en roman, en film.....

Kan vi i Väst få fira en glad och god och stämningsfull jul och inbilla oss idyllen? Eller tar
krigshetsen och jul-kommersens hysteri kål på oss? Ett av kanske många svar på dessa frågor har getts mig i botaniserandet bland böcker och i att jag stiftat bekantskap med ett egensinnigt och ett i sin tidlöshet unikt författarskap. Det är den nu sedan år 2000 bortgångne Göran Tunström (född år 1937), som sedan debuten i slutet av 50-talet har författat c:a 28 böcker. Han har jämförts med svenska tunga författarnamn som Sara Lidman, Sven Delblanc och Kerstin Ekman. Han har i sitt skrivande fokuserat på sin hembygd i Värmland. Och därför har hans stil fått benämningar som t.ex. "nostalgisk provinsialism".
Hans mest kända roman har filmatiserats med samma titel som boken (som kom 1983),nämligenn "JULORATORIET" och handlar om livet för 3 generationer i Sunne, Tunströms uppväxtort, men utspelar sig oxå på Nya Zeeland. Folkkära skådespelare som Sif Ruud, Per Oscarsson, Thomas von Brömsen m.fl. gestaltar olika personer i filmen som är sevärd därför att den tar upp existentiella frågor med ett oanat och oväntat djup, som vittnar om och bottnar i Tunströms egen brottning med livsgåtan och tankeströmningar på modet i samtiden. Aron i filmen, bonde i Sunne, saknar sin genom en olycka så tidigt bortgångna hänförande hustru att han genom syner och hallucinationer av henne blir vansinnig och tar
livet av sig. Så kan man älska kärleken mer än livet, så att kärleken blir destruktiv. Men mitt i olyckan, mitt i eländet går det att greppa kärlekens kraft, vars alltövervinnande styrka nog är Tunströms eget budskap.
Både Tunström själv och hans hustru, den kända bildkonstnären Lena Cronqvist hade och har ju egna erfarenheter av psykos och mentalvård i Sverige tidigt i sina liv, och Tunström skildrar psykosen med mycken insiktsfullhet och klokhet utifrån existentiella värderingsperspektiv. Tunström har inte någon enkel och "lätt-köpt" tro, utan är mera en existentiellt nyfiken sökare, och som sådan mycket mänsklig. Men han kan sin Bibel, som han citerar ur i sina böcker. Det är inga fyrkantiga, svart-vita svar man får när man läser
eller ser Tunström, utan människans livsproblem görs komplexa, så att det vävs såsom livets egna gåtfulla trådar.
Kärleken till t.ex. bildkonsten och musiken hyllas, och i "Juloratoriet" är det Johan Sebastians Bachs musik som lyfter skådespelet: att Solveig, Arons hustru, får kyrkokören i Sunne att börja öva på framförandet av den hart när omöjliga uppgiften att ta sig an Bachs jublande, fröjdfulla "Juloratorium" , vars inledningskör ackompanjerad av drillande trumpetfanfarer och med pukslag, börjar ( i min egen översättning från tyskan):

Jubla, Var glada och glättiga; Upp!
Prisa dagen; Prisa och beröm
vad den Högste har gjort;
Lämna ängslan; förbanna klagandet;
Stäm upp jubel och fröjderop!

Efter detta börjar julevangeliet: "Och det hände sig vid den tiden..." från Bibelns Nya Testamente, sjungas genom hela Bachs Juloratorium i recitativ, arior, körpartier, koraler och psalmer och vi får alla del av det glada julbudskapet, som är en stor del av boken och utgör dess sammanbindande kraft.. Förhoppningsvis är det "Julevangeliets" tidlösa budskap vad Göran Tunström ville förmedla med sin roman, eller är det inte så att tiden hunnit ifatt boken, som ju kom ut 1984. Då hade världen inte upplevt eskaleringen av och hetsen från både terrorismen och kriget mot densamma. Frågan är om inte allt mänskligt lidande i denna eskalerings spår - och denna eskalering och krigshets själv --- gjort att Väst förlorat i trovärdighet, och med den dess kristendom.-- Det krävs därför barnslig enfald och rädsla för det oerhörda för att ånyo hävda detta glada julevangeliums budskap -- detta kärlekens evangelium - och göra det universellt och tillgängligt för var människa oavsett konfession - något kanske också oerhört men som jag tror Tunström skulle ha gillat, om han fått leva och höra denna tolkning till vår tid av hans budskapet med "Juloratoriet".
Norrköping den 3/11 2004 - 21/12 2006 Margareta Gustafsson
"maya"
Efterskrift 22 oktober 2010 också idag 23 december 2011
För att ånyo predika ett julevangelium krävs en aldrig förr skådad tolerans och ett multikonfessionellt gillande från de kristnas sida. De måste disciplineras till att leva som de lär, men också vara tillåtande i sin livsföring och också¨tillåtande dionysiska utlopp
både hos sig själva och andra. Som jag skrev i en artikel i ett annat sammanhang så får inte rädsla för synden få oss att inte leva fullt ut. Vi får akta oss så att den eskalering jag talar om 2004-2006 i denna artikel om Göran Tunströms Juloratoriet inte blir till en polarisering: å ena sidan: demokrati, hög levnadsstandard och kristendom och å andra sidan: alla andra religioner, fattigdom och misär och auktoritäret styre Därför är jag emot den ensidighet när kristna samfund organiserar sig i en enda evangelisk församlingskyrka. Den frikostighet och generositet som präglar idealkristendomen måste innebära tolerans och omtycke av alla andra religioner också.
"Maya" G.

Om livet på Nordantill

Jag har kommit att göra bekantskap då och då med en man, Farius nu i 40-45-årsåldern som arbetar som vaktmästare på Frälsis nu sedan 1998, då Albin och jag flyttade hit till Sandgatan vid Spången i Norrköping. Jag har haft kontakt med Farius så där i snitt en gång i månaden eller oftare än så, då mina ärenden var att gå till Frälsis och träffa lite andra folk över en kopp kaffe eller så. Det var de dåvarande kårledarna på Frälsis, en gift par med två barn som kom att förbarma sig över Farius då han glidit ur samhällsgemenskapen och fick det ordnat med stödboende i den öppna vården för att komma ur sitt alkoholmissbruk, så han var både bostadslös och arbetslös men genom idogt arbete på Frälsis och stöd från kårmedlemmarna så har han återvunnit sitt självförtroende och blivit en jätte-gedigen-människa så nu har han hittat en ny kvinna och är ifärd med att gifta sig. Albin o jag har sett honom i Matteus kyrka ett par gånger den senaste tiden och han har med ett skratt hälsat på mej i kyrkan. Han har, säger den nuvarande kårledaren på Frälsis träffat en kvinna som vill gå i kyrkan och då har Farius följt med dit. Och jag tycker att Farius har anammat medvetna tankar om tro och kristendom och inte bara en bestämd konfession utan en allmänhumanitär hållning som håller i en mångkulturell värld.
En god vän och mejlkompis har berättat att det behövs två saker för att komma ut ur ett drogmissbruk och båda sakerna passar in på Farius, nämlig omvändelse och förälskelse, även om det förstnämnda nog inte var ett så direkt gudsmöte utan detta har växt fram successivt i tid efter tid under nu mer än ett decennium.
Norrköping den 25 november 2011
Margareta Maya Gustafsson

Tröttheten och vakan

livets bemantling

hemvist åt en

obotlig

hemlängtan fryser

puppans talande tystnad

sprängs med bönen

i full blomning

det purpurröda sänker sig

över okända vatten

terra incognito

fridsögonblick

längtans villfarelse

Margareta Maya Gustafsson
Norrköping 2-3 juli 2003

Ideologi, politik och religion - interreligiösa möten.

Fortsättning på min blogg "Tankar om ett interreligiöst möte" på "Divergens och kongruens"
"

Tillåt mej att tänka och skriva i litet vidare banor idag, som lite av fortsättning på tankarna i bloggen på "Divergens och kongruens"
Den amerikanske teologen Tillich, har jag varit och läst i några av hans böcker men inte i den stora teologianalysen dock.
En bok jag tänker på idag är hans bok om "Christianity and the encounter of the world religions".
Han skiljer där i denna bok på "religion proper" och på religioner som inte är riktiga religioner,.. och då menar han fascism, kommunism och "överdriven" nationalism.
Det är inte säkert jag själv vill göra sådana ihopklumpningar..men själv förstår jag att religion och politik har kommit att integreras i vår moderna värld..
För vissa människor har ideologien blivit till ett slags religiös fanatism. Och detta ord "fanatism" användes innan ordet fundamentalism kom i bruk på 1800-talet som beteckning

på "överdrivet dogmatisk tro och bokstavstro" enligt idéhistorikern från Umeå Ronny Ambjörnsson jag har hört föreläsa på Frescati i Stockholm.
Om mej själv kan jag berätta att från att i ungdomsåren varit en vänsterradikal lärare på Arkitektskoilen i Århus i Danmark och Lunds universitet så glömde jag inte bort att tala om och befästa människans andliga behov och nu så
inser jag att vänstern behöver en ny humanistisk syn på sociala relationer. Inte en materialistisk social-psykologi utan att man arbetar och erkänner andliga behov som karaktär i människan. som ett led i att även vetenskapen erkänner att människan har ett medvetande och självmedvetande, som man började förneka på 1930-talet och i behaviorismen.

. för socialdemokrater och socialister talar ju om rättvisa, frihet och broderskap... i detta ingår väl även systerskap och också syskonskap?


Det jag också lärt mej i denna bok av Tillich är att alla som har en riktig religion har en tvåfaldig uppgift och det ena är att samarbeta med andra riktiga religionsutövare och finna gemensamma nämnare
och det andra är att dyka djupt ner till kärnan i den egna religionen och upptäcka att likheter finns där utöver religionsgränserna.

Norrköping oktober-november 2011
Margareta Maya Gustafsson

BETRAKTELSE INFÖR ALLA HELGONS DAG.

Publicerad i Frälsningsarméns tidning: Stridsropet Allhelgonahelgen 1996.
Jag finner nu vid genomläsning att mycket av kärnan av kristen exoterism och bokstavstro har jag bakat in i denna rena text, men också en del esoteristiskt material finns med., varför jag kan säga att jag står för denna text idag så här 15 år efteråt. Här kommer min text
från Allhelgona 1996 i det skick den publicerades i Frälsningsarméns periodica Stridsropet:


Det berättas att irländarna i gamla tider, när någon gick hädan och
kanske ofta i kretsen av sina nära och kära, öppnade ett fönster. För att
på sätt sätt underlätta för den dödes själ att nå de himmelska höjderna.
Där den innerst inne hör hemma. Och ursprungligen kommer ifrån: från
Gud, Skaparen av himmel och jord.

Likaledes har jag hört berättas om en sed, som påminner om irländarnas
sedvänja, hos olika stammar av ursprungsbefolkningar, som funnits och
som fortfarande finns spillror kvar utav. Öppningen upptill i exempelvis
samernas kåtor har inte bara funktionen att ventilera ut röken från
eldstaden, utan symboliserar också deras syn på kosmos: att
människorna där strävade efter inte bara att nå, utan också att de
verkligen hade kontakt med de himmelska makterna.

I ett mycket märkligt och ovanligt intressant program i Sveriges Radio i
fjol somras, som jag råkade lyssna på, intervjuades en svensk man med
namnet Edris. Denne hade en för mig befriande syn på jordelivet: Själen
vill till Gud; hör hemma hos Gud; jordelivet är för själen en inkapsling i
kroppen; i köttet, som är förgängligt i tid och rum. Själen är däremot en
gnista, ett frö utav det hinsindes, det transcendenta, det som är evigt.
Frälsningsarmén har bevarat intakt mycket av traditionell visdom i
synen på jordelivet. Jag tänker då närmast på F.A.:s syn på
förgängelsen och det eviga livet, som kommer till uttryck i de välbekanta
orden: "befordard till härligheten"! - Låt oss levandegöra de mänskliga
förhoppningarna och ansträngningarna om det goda livet: både här och
nu och det tillkommande! För att Jesu Kristi ord skall besannas: "Den
som kommer till mig, han skall förvisso icke förgås, utan hava evigt liv."

Låt inte kedjan brytas! Släkte kommer efter släkte. Så fortlever
samhället. Låt oss påminna oss om inför Alla Helgons Dag: lev redan nu
mitt uppe i livet så att vi kan förlåta och be om förlåtelse. Och minnas
våra nära och kära som gått bort med tacksamhet och frid i hjärtat. Och
tänk på att vi inte kan lägga en uns eller ens en enda dag till våra liv. Vi
är som lerskrävor i Guds händer. Lerskrävor som blir till en hel kropp i
Jesu Kristi församling. Vårda detta gudomliga arv!

Låt oss inte vänta tills den dag Jesus sänder bud på oss med att tänka
igenom våra liv och rannsaka. Låt oss redan nu varje ny dag, som Gud
ger åt oss, be som Jesus lärde oss:

Giv oss idag vårt dagliga bröd
och förlåt oss våra skulder,
såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.

Avslutningsvis vill jag citera den 121:a av kung Davids psalmer ur
Gamla Testamentet i Bibeln. Den är skriven som en vallfartssång. Som
en bön och förtröstan på Herren under jordevandringen:

Jag lyfter mina ögon upp till bergen;
varifrån skall min hjälp komma?
Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
Icke skall han låta din fot vackla,
icke slumrar han som bevarar dig!
Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar icke,
han sover icke.
Herren är den som bevarar dig,
Herren är din skygd på din högra sida.
Solen skall icke skada dig om dagen,
ej heller månen om natten.
Herren skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ,
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.

Stockholm 1995-96 i september
Norrköping 31 oktober 2011

Margareta Gustafsson

DRÖMTYDNING - från det arkaiska förflutna!

Drömmen ger oss tillgång till vårt arkaiska förflutna.

I de flesta fall liknar olika människors drömmar varandra och meddelar oss delar av ett kollektivt omedvetet för att tala med psykoanalytikern
Gustav Jung, som i sin självbiografi laborerar med två olika jag, två olika sidor av sin personlighet. Som sådana kan de delas in i anima
och animus-former av ett arkaiskt medvetet, ett manligt och ett kvinnligt medvetande som vi människor måste lära oss balansera
för att vara harmoniska och mogna som människor.
Här kommer från mina dröm-notater en dröm jag drömt som påminner mej om detta arkaiska förflutna som jagar oss nutidsmänniskor
och är vi otursamma ger de oss inte någon ro...men om man betraktar drömmarna på nära håll kan man i bästa fall tyda dem
så att man växer och mognar. Här kommer en dröm.. precis så nedtecknat och ingen ändring eller redigering är gjord
efter att jag skrivit ned drömmen.
Något som påverkade mej året 2003 var att Irak-kriget började....
något som man måste bättre känna till personen ifråga, drömmaren
för att rätt kunna tolka.


DRÖM natten till söndag 19 oktober 2003.

Jag var i ett modernt hus - en vit villa med raka vinklar och fönster; funkishus -
med moderna människor - jag var en av dem. - Så kom ett gäng utanför huset - vi
blev attackerade av ett gäng vilda, primitiva män med bara överkroppar, mörka med
vapen - pilbågar, påkar och svärd. De närmade sig och kom in i huset. Jag drömde
aldrig om själva striden och hur och att jag klarade mig. Det gjorde jag.
Drömde vidare att jag i huvudhöjd begravde ett manshuvud - som hade stupat i
striden och sa till honom att jag lovade älska honom. Han levde - nickade och
samstämde. Då reste han på sig i sin fulla längd och kroppshydda och begav sig ut
på vägen bort från villan tillsammans med sina vilda krigare, sin stam och jag följde
dem.
Huset blev inte förstört i striden och inga spår av skadade utan allt var i sin
ordning.
Norrköping 14 oktober 2011
Margareta Maya Gustafsson

Noli me tangere

Jag torgför ej mitt hjärtas lust och kval

att skrynklas ned av obekanta händer.

Min fantasi dig bjärta lekverk sänder,

men känslans helgedom hålls aldrig fal.

Om du ej misslynt strax mig ryggen vänder,

kom i min park! Den är så mörk och sval.

Gå där bland blommor ifrån södra länder.

Och se skulpturerna kring min portal!

Men över tröskeln skall jag dig ej föra.

Förstenad dörrvakt blott får äga öra

för skygga gäster utav doft och ljus.

Du nödgar mig - välan, ett ord jag ropar,

som slott och park i blinken undansopar,

och vad du ser är virvelsand och grus.

Av Karl Snoilsky (1841-1903)

Noli me tangere (latin) == rör mej inte

Vardagslivets psykologi ------ Gud "trollar"! I Catherine o William Booths efterföljd.

Postat 3.4.2011 på Frälsningarméns i Sverige hemsida och då på Forum som är tillgängligt när man loggar in.

Vad är det som händer när Gud "trollar"? - Om nu Gud finns?
Vad har han för mandat - för makt?

Gamla visa män och kloka kvinnor säger att när någon gör gott och är tjänande och är ett föredöme och hjälper en medmänniska osv. - Ja, då säger man att det sprider sig som ringar på vattnet; det blir kedjereaktioner av goda relationer mänskor emellan. Då säger gemene man som förklaring på det som skedde att det hände "av sig självt", så naturligt tycker man det är fastän i själva verket är det Guds under! Så ville Gud ha det. Så har han skapat oss, så vill han att världen ska fungera för att står emot det jordiska; till formernas och illussionens värld. Det är det godas makt; det är Guds allmakt! Hallelujah!

Norrköping första gången 20.11.05
idag 3 april 2011
Margareta Maya Gustafsson

OBS! Ett efterord på vägen: Det finns ingen teologfi i världen som kan ersätta
tjänandet för medmänniskan,,, det som Anders Östman, f d info.sekreterare och chefredaktör i en artikel i William... Ja, det finns ingen teologi hur teoretisk och genomskådande den än är som kan ersätta "praktiskt kärleksarbete" tillämpat på människor vi rör oss med i vardagen och som Frälsningsarmén satt i system att hjälpa utan åtskillnad i ras, medborgarskap, kön, ålder. sjuklighet och handikapp, yrke och också utanför samhällsgemenskapen...Jag vill gärna hjälpa till med att reda ut den snåriga skogen av intellektuella "besvärjelser" och försöka skriva och tänka fram argument för en multikonfessionell tro som också är i stånd att odla trosgemenskap med Gud, Sonen Jesus och Den Helige Ande i våra kårer och också göra så att vardagsmänniskor som är mera sekulariserade inte känner sig främmande i våran gemenskap utan känner sig välkomna på de aktiviteter Frälsningsarmén på ort och ställe erbjuder.

En modern pilgrim

EN MODERN PILGRIM

Han var inte. - Han var ingen. Ingen såg honom. Inte på honom. Inte ens i förbifarten. Ändå vistades han mest ute på gatorna. I gatuvimlet, men ingen lade märke till honom. - Men något märktes. Något för blotta ögat osynligt, men högst påtagligt för sinnena. Var det själva hans existens? Eller det ur vilket hans existens berodde på och var urgrund till?˝ˇ
Han var Ñågon. I gudsförhållandet. För honom var Gud ett kärt och älskat Du. Som han tilltalade. Han var. En Någon. Någon högst personlig. - En särling. - Han var medveten om det. Han hade en gudstro. Just därför. - Också därför att ingen såg honom kunde han vara den han var. Och han fick ha sin tro för sig själv. Han hade inga över sig, som bestämde vad han skulle tycka och tänka.

Han kände sitt egenvärde. Han var någon med självrespekt och integritet. Det hade kostat honom många, långa års kamp. Han hade erfarenhet. Han, med sin beslöjade blick, genomskådade och genomborrade mängden. Både det han såg utåt, alla människorna, och inåt, sitt själv.
Han hörde inte till dem. Inte till mängden. ändå hade han samma behov och samma önskningar som dem. Behov som han fått försaka. Önskningar som inte gått i uppfyllelse. Men han kände sina behov och sina önskningar. - Han hade gått länge. Många, långa år. Han kände det som en befrielse. Så djupt satt hans inre sår att han värderade sin frihet högt. Fortfarande. Han hade fått betala en högt pris för sin frihet. Den blev hans skattgömma, som han månade om. Ändå var han inte, vad man kallar "en sån", en på dekis alltså. Han var en särling, som kunde och hade läst sin Cicero.
I djupet fanns en kärna. En ren och sund kärna. Kärnan i hans själv. En sorts saktmod. Och smärta. Men han led inte. Han nynnade, där han gick fram. "Med jämnmod tages båd' glädje och sorg" var en devis han lärt av de vise och som han gjort till sin egen. Och som han tycktes följa.
I hans beslöjade blick brann en eld. Den tycktes som veken i ljuset. Det lyste i sig själv. Ingen lade märke till det. Ändå påverkade han, genom nåden, sin omgivning. Det spreds en ljus stämning nära honom, vartän han gick fram. Det tycktes bara hända "av sig självt"! Helt naturligt. Men för människor oförklarligt. Det var bara så.
- Ljus och mörker. - Mörker och ljus. Båda tagna var för sig åtskilda, men ändå under ett och detsamma. Detta var hans hemlighet: han kunde se ljus och mörker samtidigt och under ett. Två sidor på samma mynt. - De andra delade upp tillvaron i bitar. För dem var det bara antingen - eller, svart eller vitt.
I innerfickan på sin luggslitna vindjacka hade han sin gamla söndagsskolebibel. Den hade han fått då han fyllt 14 år och gått 10 år i söndagsskola. Bibeln fungerade som hans huvudkudde. Han bar den alltid med sig. Han skulle behöva glasîgon. Men han hade inga. Hans syn hade försämrats de senaste åren.
Vad betydde livet? Ren existens? Han hade haft och hade gott om tid att fundera och meditera. Utrustad med ett förstoringsglas kände han bibliotekens bokhyllor utan och innan. Biblioteken var inte bara värmestugor för honom. Han stannade upp och slog i sin söndagsskolebibel då och då. - På nattbussen. I parken. På härbärget. I garaget
Det hände sig ibland att han drogs till stadens många olika församlingskyrkor. På lördageftermiddagen började helgen för honom. Då var han på orgelkoncert. Då var det ingen entré. - Melodislingor tonade fram i hans sinne. Han hade för en billig penning införskaffat ett munspel för länge sedan. På detta instrument spelade han standardlåtar nere i T-banan, för att få en slant. Så länge tills det kom nån vakt och motade bort honom. - Han gillade jazz. På 60-talet buggade han på Nalen.
Det hände ibland att han stötte på en gammal polare. En av dem var Ludde. Det rådde en speciell slags samhörighet dem emellan, men också något av hänsynslöshet och frän egoism brukade han stöta på "polare" emellan. Därför gick han mest för sig själv. I sin egen värld. - "Ingenting hjälper!", brukade Ludde säga, kort och lakoniskt. Det var Luddes erfarenhet. - "Han är densamme: igår, idag, imorgon." - "Idag hjälper Herren!", brukade han själv då tålmodigt svara. Kanske det gick hem någon gång.˝
Han gick på motorvägen. Det var närmaste vägen. Fast man fick ju inte. Han skulle till Midsommarkransen. Det var bättre på missionens och arméns ställen. Där frågade de inte efter namn och personnummer. På kommunens ställen ställde de en massa frågor och ville man skulle till Maria och ta antabus. Han gillade Midsommarkransen. Där vilade en särskild, fridfull stämning, som passade hans försynthet och sinnesro. Det var mest om vintern han vandrade dit. Man fick vara med på kvällsbön, om man ville och kom dit i tid.
- "Följ min själ!" - Det susade inne i honom, där han vandrade fram. Både ro och oro i hans själv. Detta var de ord han yttrade i sin svåraste stund. - Utblottad, men han tänkte på sin själ. Han var ett Guds barn.
Nu vilar han i frid. Han finns inte mer hos oss.. På hans konto i banken växte pengarna månad för månad, då hans pension betalades ut. Han visste om det. Men han ville inte röra vid pengarna. Nu fick Armén i stället en stor summa pengar till sitt sociala arbete.
- Sådan var han. Så levde han. Så finns han i våra minnen. En hemlös, men ett Guds barn. - Han fann hem till slut. -
"Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin." - Markusevangeliet 10 kap. vers 15

Norrköping den 7 september 2001 (ursprungl. 96-97) Margareta Gustafsson

Fotnoter:Midsommarkransen = En stadsdel i Stockholm utanför tullarna, där Frälsningsarmén driver ett härbärge för hemlösa.
Maria = Akutmottagning för missbrukare beläget på Södermalm i Stockholm, vilket drivs av Stockholms Läns Landsting.
publicerad i ett veckonr av Frälsningsarméns tidning Stridsropet i mars-arpil 1997ˇ

(Baserad på en verklighets-historia)

ATT BYGGA OCH BO UNDER ROMARTIDEN - Förord till Plinius den yngres brev.

"det var bättre förr", tycks många nu för tiden utbrista. Inte bara nyfattiga pensionärer och
bidragstagare, utan också tillsammans med de övriga 9/10-delar av befolkningen som hör till
1990-talets många förlorare. Vi lever inte längre "bara" i 2/3-delssamhället utan tom 9/10-
dels, enligt Odd Engström, minister i den socialdemokratiska regeringen
i en intervju i Månadsjournalen för några månader sedan.

Man kan vidga perspektivet ytterligare och jämföra nutiden med gångna tiders glansperioder
i mänsklighetens historia. - Var det bättre i borgerskapts och operettens Wien under 1800-
talet? Eller i Florens under rennässansen? Och varför inte t o m i faraonernas Egypten eller
Inka- och mayafolkens högkulturella blomstringstid?

Det är som om nutidens människa innerst inne vet och känner att vi inte längre lever i den
bästa av världar - i evolutionismens, positivismens och darwinismens lyckorike! - "Tesen om
det mänskliga framsteget kan inte vetenskapligt verifieras", hävdar sociologen Peter L. Berger
m.fl., apropå medvetande och modernitet, i sin bok "The homeless mind" (Penguin Books
1974).

Låt oss göra en djupdykning till livet under den första kejsartidens romarrike och närmare se
hur de byggde och bodde. Plinius den yngre hette en skicklig försvarsadvokat och hög
ämbetsman, som levde och verkade under det första århundradet e. Kr. Denne Plinius den
yngre har lämnat efter sig en samling brev, som finns översatta av fil. dr. Axel Mattson
(LiberFörlag Stockholm 1983). Framstående bland dessa brev är f.ö. de två breven om
Pompejis undergång.

I ett annat brev beskriver Plinius den yngre ingående sitt lantställe, som han menade var
"enkelt", men välbehagligt. När jag läste detta brev första gången tänkte jag på hur väl man
måste ha levat i detta hus, inte bara Plinius utan hela hans hushåll; inklusive slavar och
frigivna, både till vardags och till fest;och det mycket bättre än t. ex. nutidens många
löneslavar. Lägg också märke till på vilket utsökt sätt huset är byggt efter klimat, väderlek
och naturgeografiska förhållanden samt efter den tidens sociala interaktionsmönster och
ordning som var människor emellan.

Maya
Stockholmstiden fram på 90-talet till 1998
Norrköping 2007

Ekumeniska böner: Gud, hjälpe oss i vår nöd! forts om igen!

Prayer to Dad - might as well be my Mum too




I don' t know what to say

I can' t pray

Why surrender?

Does it lie in my gender?

In my own flesh and blood?

I want dearly to be understood

by someone who cares

someone who doesn' t count my shares

who will take me as I am

in my mess and jam

Those are the words I say to you

I hope you won' t foolish me

I hope you have time too

I hope you will see to me

Give to me a drop of your holy fluid,

your fllesh and your blood

so that I no more be sad

and I will always call you my heavenly Dad.


___________________



Stockholm 970402 - Norrköping 990220


maya

Ekumeniska böner: Gud, hjälpe oss i vår nöd!

Ekumenisk Bön:
Vi beder idag för att ökad förståelse mellan länder, stammar och folkslag och deras olika religioner må följas upp med genuint intresse för att lära sig kunskapsvägen om de olika kulturerna så att detta kan följas av frid och fred i världen. Vi beder för att en dag kan hinduer, kristna, muhammedaner, buddister, taoister och andra av Gud uppenbarade religioner hos olika folkslag att vi kan stå sida vid sida i Guds hus och be för fred och frid för varandra. Att vi människor inte må fastna i ordklyveri och bokstavsträldom, utan att vi kan vara generösa och helbregdagörande mot varandra. För Förståelse och Kunskap beder jag idag!
Och att även i våra hjärtan i vardagslag må dessa böner nå upp till allas vår Gud!

• Fortsättning på ekumenisk bön:
• Ett av de stora problemen i vår tid är att det som den moderna vetenskapen har gett till de flesta människor är att tro ska man inte bry sig om…. att nihilismen har brett ut sig och folk i gemen inte kan tro… man vet inte vad man skall tro på..
det goda, det numinösa går inte att säkert tro på… det är vårt samhälles största brist idag… den brist på tro på livet, på något gott i tillvaron….
• Jag beder idag och jag hoppas Du som läser detta vill förena Dej i goda tankar, förena Dej i min tankebön om att livet är meningsfullt, om vi bara får tro på varandra…. att vi gör gott för varandra och att vi verkligen vill göra det goda vi tänker, gör allvar av våra föresatser….även om den moderna vetenskapen inte kan bevisa något… så får vi tro… också att denna vetenskap har gett oss både det goda och bekväma livet men också nu när fara för vår jord hotar oss så hoppas jag idag att flera och fler känner sig nödgade att be….. Gud, Gud, hjälp oss människor i våra olika belägenheter idag nu när …. vår jord är hotad från många håll att naturkatastrofer, sjukdomar och krig och den andliga fattigdomen inte är nemesis… men vi känner oss hotade och då får vi be i vår nöd… Gud, hjälp oss…
• Om vi bara kunde säga att fler och fler säger::”Gud, hjälp mej… Sträck Dej uppåt, sträck Dina ögon mot himlen och säg: Gud, hjälpe mej!
• Amen!
• Margareta Maya Gustafsson

Norrköping den 14-15 juli 2011

Jesus-kultens opprinnelse

I mitten av juni 2011 skrev jag nedanstående som kommentar till en kyrkoherdes text i Svenska Kyrkans nyhetsbrev...Det har inte fastnat mer än att denna text handlade om ansvar och kristen tro, men om läsningens innehåll inte fastnade helt och fullt i mej så gav den inspiration till nedanstående textsnutt: som visar att det finns grundspelare i den kristna tron som bör ifrågasättas i vår moderna tid, och som tydligtvis präster och andra torgfört i år och som bla. lett till att en kvinnlig präst i Västerås stift ålagts en prövotid på 3 år av Svenska Kyrkan i Västerås därför att hon förfäktat idéer och en tro som inte enligt kyrkans lära är förenlig med densamma.
Här kommer mitt inlägg:


Jesus-kultens opprinnelse

En öppen väg för civilisationen att utvecklas.
Den flera 1000-åriga civilisationshistorien med det bärande tankeelementet i kulturen sett som offerkultur där folket närs av skuldbeläggelse och synda-skam och därför låter offra lamm, barn, kvinnor, kungar. Hur Jesus-kulten håller detta vid liv. Det finns ett nytt sjukligt syndrom som kyrkan bidrar med och det är vad jag vill kalla "Agnus-Dei-sjukdomen att vi måste följa i Jesu spår och offra oss själva för att därefter få frid i hjärtat. Vi lever just nu med industrialismens övergående i en datorvärld, men i grunden så ifrågasätts det fysiska arbetet som människans levesätt att få bukt med överlevnaden. I stället för att vi arbetar i vår kroppsliga svett för att försörja oss för överlevnadens skull så blir vi människor max-stressade psykiskt och psykologiskt och vi lägger skuld, synd och skam på oss själva och också på varandra för att vi inte är idealiska typer av människan utan har massvis med fel och brister. Det är all denna krav-specifikation jag upplever vi bär på som kyrkan totalt måste sadla om och befria sig från denna barlast. Jag är själv sociolog med inriktning på samhällsplanering och jag anser att terapeuter, läkare, präster alla möjliga människovårdande yrken måste omvärdera sig själva och många yrken skulle må bra av att utövarna skulle lära sig sin egen person i terapeutiska samtal och stor vikt lägger jag vid att den antropologiska kunskapen sätts i fokus. En av de bärande axlarna i denna makroskopiska samhällsomvandling är att männen lär känna sin egen skuggsida i sin personlighet, utav detta närs mycket våldsamhet av att inte kä'nna sin egen omedvetna våldstillböjelse. Detta är ett historiskt mastodontiskt arbete.... men jag ser ingen annan väg att gå precis som jag själv vandrat genom livets mörker dvs. de mörka sidorna av min personlighet som blottlagts mej genom traumatiska händelser i mitt liv, men jag har vandrat livet tillsammans med en självkärlek och en kärlek till tillvaron och livet i detta sammelsurium vunnit en frihet som, jag uppfattar inte är av denna världen men som gör livet lättare att vandra, både för mej och andra.
Norrköping den 14 juni och 6 juli 2011
Margareta Maya Gustafsson

Dikt: VAKAN - tillkommen under 2000-talets första världsomstörtande decennium

Vakan




livet bemantlas

hemvist åt en obotlig

hemlängtan fryser

puppans talande tystnad

sprängs med bön i full blom

det purpurröda sänker sig

över okända vatten

fridsögonblick stelnar

sökandet far vill - men den som söker får

fast det man får är det man minst anar

gudomsrysningarna

stelnar till klenod som mat åt själen


_____________



maya


Norrköping 3.7.03 - 27.1.04 - 26.6.11

plus minus noll - dikt från slutet av 90-talet

tiden mot den definitiva vändpunkten

slutet på Vadan och Varthän?

alla mål uppfylls

och inget alls -

- nollställd -

bara det uppenbarade vet

förståndet ingenting alls

bara tomma relationer mellan det chimära

det imaginära - Illusionen -

relationer mellan döda ting


Ska vi få gå in genom porten?

Gå på gator av Guld?

ingen vet

utom Gnosis


- under tiden

verkar den uppenbara och underbara aktiva och passiva Röraren


- utan att vi vet om det!


________________________


Stockholm 970713

Norrköping 990227

maya

ANGÅENDE DEN SVENSKA FOLKSJÄLEN - mobilens betydelse

Angående allt förkättrat tal om psykisk ohälsa bland svenskarna och även (det framgår ej) invandrarna? Har den svenska folksjälen blivit sjuk? Det är nära en fascistoid hållning hos beteendevetare och själsspecialisater och även myndighetsbyråkrater som lyssnar på detta tal för det är till deras eget fromma att sitta kvar i makten.. det är att bua ut och bunta ihop visst beteende som har moment av psykisk ohälsa hos sej. Länge har vi specialister och det är det gängse talet bland oss att varje människa som utsätter sig för en psykiatriker får en psykiatrisk diagnos av ohälsa över sej. Nu har det återigen varit på löpsedlarna om att psykisk ohälsa är vanlig, att var fjärde svensk lider av psykisk ohälsa!
Min tes för att förklara det fascistoida är normalitetens svaga och smala gränser för acceptans hos varandra i Sverige liksom när vi gömmer oss bakom fagert tal som vi hoppas går hem hos varandra när vi gömmer oss och bara visar fram vad vi tror är normalt.
Vissa sidor som vi har och vet om vill vi inte visa upp. Vi vill bara visa oss åtråvärda och legitimerade och gömmer undan det mindre värda.
När myndigheterna introducerade psykopatbegreppet, jag tror det var på 60-talet ville man gå ett steg längre och Folkhälsokampanjen fick avbrytas pga den storm som det att introducera "sociopat-begreppet" vållade i svensk opinion. Detta gick inte an, som tur var. Nåväl, det ingår i myndighetsutövningen att bunda ihop medborgarna och få oss att känna oss underlägsna.
Nu vill jag avsluta detta inlägg med att påtala mobil-telefonens stora betydelse för folkhälsan... då vi svenskar på några år allt lever med mobilen påslagen och pratar och pratar i denna mojäng... jag tro detta är uppfriskande för folksjälen.rätta mej om Du tycker annorlunda!.... men när man går två och två på gatan och båda pratar i var sin mobil kan man börja undra och ifrågasätta även mobilens betydelse!

Till multikulturens krisförståelse

Inspirerat från René Gu´enon: The crisis of the modern world.

Dedicerat till en multikonfessionell förståelse.

Jag ser ovan nämnda bok av Guénon som jag läste vid 1984 omkring vid sidan av Kurt Almqvists föredömliga översättning av Guénon-texter i hans "I tjänst hos Det Enda", jag ser Guénons verk som förmedlande ett slags krisberedskap för världen och som ett berättigande av sufismen vid sidan av andra stora uppenbarelsereligioner på jämngod fot med alla andra seriösa konfessioner. Också med en fördel för sufismen i dess metaboliska och metafysiska djup, hos filosofer så långt bort i tiden som till Medeltiden, ett djup i denna sufism som bör tillgodogöras världen och förkunnas, till vilket dessa rader är ett småskaligt försök.

Den moderna världens genomlever flera kriser, en krisprocess är ett slags reningsbad i bästa fall, att befria sig från det negativa och destruktiva, det som förlorar i humanitärt värde och spill av mänskligt liv i onödan, i den form den civilisatoriska processen tar sig. Vi ser nu på skilda håll och mitt ibland oss fastän vi inte är medvetna om den form dessa tar sig sådana kriser. Guénon skriver på sitt bästa sätt: att en sådan kris som man kan rädda sig ut ur bara genom en katastrof.. Vad han syftade på tror jag var nog hur det romerska väldet bröts isönder och räddningen kom genom kristendomens införande som statsreligion och Jesusdyrkan hos de enskilda i massorna, en process som tog några århundranden, vilket inte motsäger att den nuvaranade krisen kommer att gå snabbare, men den moderna världen är på väg att tippa över pga alla tusentals katastrofer på lokalt håll runt om i världen av idag beroende, tror jag, på den hybris den miljöförstörande teknologismen tar sig vägar ut ur och ersätter traditionella och skonsammare produktionsmetoder....F ö övrigt säger inte Darwin själv att det är konkurrens om subsistensmedlen för vår art på jorden. Och det är en hård kamp för att rädda sig undan dessa katastrofer, det är en kamp om dessa överlevnadsmedlen osv. Frågan om inte de jätte-skaliga vinnarna på kort sikt de multinationella koncernerna orsakar och är upphov till många konflikter mellan dom styrande och de styrda, arbetarna och tjänstemännen, de politiska dragkamperna som segar sig igenom de nuvarande decennierna senast måste som ekonomen Schumpeter utbrister i en av sina böcker: "Small is beautiful" där han hävdar bla. att det är bättre att bygga 10 lokala tegelbruk för byarnas behov inom ett närområde än ett jätte-skaligt för hela landets behov. Men dessa argument har varit kända nu länge, man kan bara hoppas att den rörelse vinner flest pengar som kan visa upp bäst resultat för invånarna på en lokal nivå. För Mammon är stark, och har Mammon någon barmhärtighetslängtan och medlidande för de lidande människomassorna? Och att denna längtan inte blott är ett medialt och virtuellt jippo utan kan bli verklighet. Många bäckar små gör en stor å!

Det som är här i denna text är tala om är en tvåfaldig syn på "kris" och "katastrof"; dels en positiv, en rening för kropp, själ och själv när man utvecklas som människa och gör sig av med slagg men den andra synen är att resultatet av krisen blir negativt och förstörande för all framtid, här har vi redan kunnat se hur natur blir till oigenkännligt fördärvande, något som naturvännerna kan dokumentera tror jag bestämt. På 70-talet sa man: Tänk globalt, handla lokalt!

För att säga det kort: kärleksbudet som Jesus ger oss: DU skall älska Din Gud och Din nästa såsom Dej själv.... samt "Gör inte mot andra det Du inte vill de skall göra mot Dej" --- det är min övertygelse att dessa bud är det som ligger i kärnan till varje äkta konfession: buddismen, sufismen, hinduismen, taoismen, kristendomen och shamanreligioner bland jordens ursprungbefolkningar.

Norrköping 5-6 augusti 2010
Margareta Gustafs

Så giuck det till på Psyket 1978 - var det bättre förr med psykvården? Både Ja och Nej!

En dag på Södersjukhuset psyke som dagpatient januari-juni 1978:

Den djupa psykos jag drivit ned i genom deltagande i en New Age-kurs över nyår 1978 blev bra igen på en månad och bodde hemma därefter men vistades som dagpatient mellan kl 8 - 16 på avdelningen, en öppen psykvårdsmottagning på Södersjukhuset. Här är mitt dagsschema:
vid 7.30 samling på avdelningen och hade kul i rökrummet ibland promenad bland alla kolonistugor i Tantolundens berg med någon sjuk socialarbetare.
Frukost på avdelningen och sedan upp till översta våningen där sjukgymnasten tog emot oss för avslappningsövningar och gymnastik. Ibland somnade jag av dessa avslappningsövningar och ledde själv övningen Doktor Kropp jag lärt i terapisammanhang. Som god vän under denna tid fick jag en ny bekantskap, en läkare som var patient, som lärde mej psykvårdssnacket och kunde tala om diagnos för olika tillstånd. Denne fick sovmornar och skötarna kom med frukostbricka in på hans rum vid 10-tiden, så snacka om att vara previligierad. Jag kom att ta kontakt med en terapeut på stan, som senare kom att bli min ordinarie doktor men jag fick inte gå privat hos en terapeut vilket emellertid denna läkarpatient fick. Han fick gå hos Craaford, samtidigt som han var inlagd.

På översta våningen låg också arbetsterapin där jag vid 9.30 till 12-tiden satt och vävde trasmatta i regnbågens färger . Då, vid 12-tiden gick jag ner på avdelningen och intog lunch och så rökrummet för en stunds social samvaro. Sedan promenad till Eriksdalsbadet där jag simmade en halvtimme och gick tillbaka till SÖS där jag satte mej i biblioteket och lyssnade på klassisk musik på skivor jag själv valt ut... lyssnade i hörlurar sedan gick jag upp på avdelningen vid 16-tiden och intog middag och sedan hem till Bergsunds Strand där mitt hem låg i Frälsningsarméns hus, där Frälsis 4:e kår låg. Då umgicks jag med mina vänner på kvällarna och också gick på gymnasiekurs i skapande dramatik och danskurs ibland någon kväll i veckan på något studieförbund. Tyvärr så ordinerade överläkaren dr Lojowicz och doktor Herman Dreier Hibernal och jag var under en tid uppe i 600 mg per dygn, det var inte alls bra men jag kunde sköta mitt egenhändigt uppsatta dagsschema.

Summa summarum om denna tid: det var fint med en så strukturerad tid med skapande aktiviteter och att röra på kroppen. Men vad som hände sedan, då jag inte klarade att gå tillbaka till jobbet som forskningsassistent hos Bertil Gardell, Jonas Gardells pappa, inte ens en gång på halvtid som var den arbetstid jag hade då jag kom in på avdelning, så jag blev dumpad på Långbro men det är en annan historia.

ATT LÄRA AV HISTORIEN - text från 90-talet i repris!

Nedanstående är punktions- och bokstavsgrannlaga avskrift av en samhällsideologisk text jag skrev nån gång 1993-94, som jag nu har tagit fram men som kanske luktar lite damm men icke desto mindre nog har sin poäng. Här kommer min text:


"""""""""ATT LÄRA AV HISTORIEN.


Vi kan visst lära oss av historien, särskilt nu när världen står inför hotet av industrisamhällets kollaps. Precis som den gamla samhällsordningen, jordbrukarsamhället, bröts sönder under 1700- och 1800-talen och ersattes av just industrisamhället, byggt på tre produktionsfaktorer: råvaror, arbete och kapital. Informationssamhället står inför dörren och innebär en mental snarare än en teknologisk förändring.

Detta med anledning av inlägg på SvD:s ledarsida, nu senast den 4/9 av fil.kand Rutger Palmstierna, vilket reagerat på ett brev från Svenska Kyrkans biskopar om rättfärdighet och moral i global ekonomi, stadfäst av Biskopsmötet 1993.


I tider av förändring möts det nya och det gamla, historien ses i ett nytt ljus. Nya identiteter skapas i det mötet. Men Sveriges biskopar vill rädda det som räddas kan. Kristendomens stora tragedi är att den separerade "kyrkan" från "världen", troslivets område från vetandets, det sakrala från det profana. Därför stöter det på patrull så snart kyrkans män uttalar sig i världsliga frågor. Brevet från Sveriges biskopar kan ses som utslag av den från ett antal år sedan gamla tanken på en ny ekonomisk världsordning och global medvetenhet, vilken kommit i skymundan sedan socialismen visat sig vara en felaktig samhällsväg att beträda. Socialismens tankegods lever dock kvar och är inspirerat av den kristna barmhärtighetsmoral det gamla patriarkala jordbrukarsamhället vilade på, en moral som Sveriges biskopar ger uttryck för i sitt brev. Denna moral är f ö en av grundpelarna för den moderna välfärdsstaten, ett samhällssystem som alltmera kommit att ifrågasättas, då det bygger på tanken om ett ojämlikt förhållande mellan människor, nämligen mellan förmånsgivare och förmånstagare, mellan stat och arbetsgivare å ena sidan och understödstagare och löntagare å den andra sidan. Denna världsbild måste förändras och biskoparnas brev anger ingen lösning på denna för både rika och fattiga länder så grundläggande fråga.

Ad fontes - till källorna - tycks biskoparna utbrista och letar i historiens skattkammare. Detta kan vara nyttigt för att finna gamla lösningar på nya problem. Som lösning på problemen med de fattigas monetära skuld till de rika länderna och de senares samvetsskuld till de förra, anger de skuldavskrivning och fasthållande av enprocentsmålet för svenskt bistånd. Förhoppningsvis avser de inte bara "att betala sig fri", utan också en mentalitetsförändring.


Biskoparna bör inrikta sig på sitt eget område, religionens, blicka både inåt och utåt för att finna lösningen på sina problem, nämligen hur dagens globala människor som lever i en mångkulturell värld, skall kunna förverkliga sig själva och sitt öde, finna förtroende för de eviga värdena, finna Gud. Gud är kanske inte god, men Gud är gott! Skapelsen, bunden av former, av tid och rum, av kulturella och individuella skillnader, är ofullkomlig, men dock en spegelbild av den gudomliga närvaron, ett kosmos vars jämvikt måste återställas för att finna nya former för mänskligt liv. På så sätt kan både tradition och framtid mötas!

Margareta Gustafsson
fil.kand. Stockholm""""""

"Är bilen nödvändig?"- Min refräng från december 2009

Denna "lilla refräng" skrevs som ett tidstypiskt tecken i december 2009, då braskande rubriker i medierna sköljde över oss om neddragningar och sammanslagningar inom bilindustrin globalt sett. Har vi lärt oss något av bilindustrins kris?

- har vi tagit kritiken ad notam eller lever vi som om inget hänt mitt i allt vårt överflöd. Och vad är det i våra livsvanor som förändras? ..... vem kan skåda förändringarna i vår ekonomi som effekt av förändrade levnadsvanor?

LÄS MIN INDIGNERADE ARTIKEL FRÅN 8 DECEMBER 2009 OM BILEN, OCH BILISMEN??!!

Jag citerar idag 4 mars 2011 mej själv från december 2009:

""""ÄR BILEN NÖDVÄNDIG?

Vad är det för värld vi lever i? Samtidigt som nyhetsmedierna portionerar dagligen nyheter om Väst-världens kris i bilindustrin, får vi också veta att merpartens av jordens befolkning lever utan tillgång till rent vatten och lever med sanitärt oacceptabelt. Situationen och dualiteten mellan den rika och fattiga världen blir mera iögonfallande när den konkursdrabbade bilindustrin, på grund att hitintills vanligtvis köpstarka där bilen har ingått som en nödvändig vara inte längre byter bil och köper nytt,... ja, denna industri lever nu en osäker tillvaro. Bilindustrin har varit inne i koncentrationssvängen under flera decennier och denna utveckling fortsätter. De statliga regeringarna har inte kunnat och velat? hejda denna utveckling trots ledda av politiker som enligt retoriken velat satsa på gemensamma färdmedel. Frågan är om inte sådana uppköp leder till skarpare motsättningar i världen? En fråga kan vara om tillverkningen av miljöbilar gynnas? Men koncentrationen av de monetära medlen koncentreras ännu mer? Min fråga och hypotes är: Hur mycket av vårt välstånd i Väst beror på att våra ekonomiska system har byggts upp kring tillverkningen av fortskaffningsmedel, där bilen har för gemene man i Väst kommit att ingå som nödvändig i den dagliga livsföringen och ekonomiskt har bilen blivit en stark bärare av vårt ekonomiska system. Min argumentering här i denna text leder till frågan: hur minska beroendet av bilen? En svar kan vara folkupplysning och att kommunala politiker backas upp att satsa på gemensamma sociala åtgärder i sina hemkommuner. Kanske att man inte kan tro på en förändring nerifrån, men det händer att så sker. Hur mycket kan de politiska "över-strukturerna" de centrala regeringarna och Bryssel göra? Enligt min mening är dessa försvagade i att påverka krisen, i och med att ekonomiernas fungerande bl.a. i stort beror på miljontals beslut på mikronivå. Min diskussion här utmynnar i det faktum, som många av oss i Väst vet och känner på sig, men som vi försummar, nämligen att vi alla till vardags måste .lära oss att leva enklare.

Det som sköljer över oss i Väst är vår alltför bekväma tillvaro som den ena nyheten efter den andra visar på att den varuproduktion våra ekonomiska system bygger har kommit att förtunna inte bara vår hälsa utan också våra samhällen, våran natur och vår urbana miljö och hur vi ä'r lamslagna i att göra nåt för vår hälsa, vår miljö utan också tänka på i vår globala tid att bygga upp hälsosamma marknader i andra delar av världen vars inköp och ekonomisk-fungerande marknader vi i Väst är beroende av.

Med detta inlägg vill jag bidra med en diskussion av omställningar och förändringar i levnadsvanor som vi gemene man upplever.

Margareta Gustafsson

Norrköping 8/12-09"""""

Trons, ja Logoskraften och Själens dunkla natt!

TRÄNING I METAFYSIK OCH TRONS PRÖVNINGAR

Den store tyske medeltida mystikern och teologen Mäster Eckhardt som levde på 1400-talet...... säger i en av sina predikningar översatta till svenska att....... själen är hos Gud, ........ och han älskar oss som vi älskar varandra bara vi finner glädje i att vara hos varann på ett naturligt och behagfullt sätt........men otron finns där och med den avundsjuka och hat..... men kom ihåg att själen sättes i rörelse förmedlat av den Helige Ande.....

....... och den helige Ande är i Bibelns gamla testamente ett femininum och så får det förbli även i Nya testamentet ty ingen kommer till Fadern utom genom Jesus Kristus och Den heliga Livgiverskan är hans helga moder utom vilket inget annat har blivit till... den helga livgiverskan är ordet utan vilken ingenting kan ha blivit till.... ty säger inte Moseböckerna i Början var ordet och ingen finns till utom Ordet......LOGOS

Och.........Gud älskar sig själv genom själens dunkla natt och att ingen natt finns utom den heliges Andes Kraft, och själens dunkla natt är det korta jordeliv vi människor lever och verkar genom men vi måste erkänna Guds existens och Jesus som hans Helga Botgörare genom Golgatha Kors.,men vi människor älskar våra kära ting mer än Gud, men detta är blott en parentes om fundamentalismen, ty endast den som gör sig tom invärtes och väntar på att tomrummet i själen skall fyllas av Alltets existens.... endast lever i sin fullkomlighet oberoende av tid och rum... ty rum-tiden är begränsad av materiella former av tid- och rumsbundens varaktighet och själen, våra personligheter, våra psyken, våra Krafters Ande, är det sanna paradiset obundet av den fria viljan, men vill själen till Gud gör den sig oberoende av rum-tiden och på så sätt blir paradiset till......

På vår planet finns andra folkslag som vi måste respektera.... och de har olika vägar att nå det oändliga... ty Ordet verkar även i dessareligioner.... och den helga Modern och Fadern manifesteras i deras olika gudomsväsenden....
men de olika folkslagens livgivare och livgiverska och hur de korresponderar med vår kristna tro är en källa till konflikter som utmynnar i kriser i olika geografiska områden. Låt oss i stillhet be för det arv vi i vår nutid ärvt från generationer före oss att vi kan uppleva en enhet i tro och kyrka, trots mångfald.... att denna mångfald kan befruktas med oliktänkande och andra folkslags religioner

En mycket vis och all-klok schweizare som avled för en del år sedan, Frithjof Schuon, levde med indianerna på indiansed och var upptagen i en av deras stammar och som också upplevde sig nära alla religioner inklusive islam som han var medlem av som sufist, men trots detta var han först och främst en all-seende man som upplevde sig stå nära allt levande....... Schuon upplevde naturen inkl. växter, djur, stenar, moln himmel ja allt levande fanns både utom och mest av allt inom honom så att..... i slutet av sin levnad fanns kvinnan där som en fläkt av det utomjordiska......som själ och själfull... mer än bara psykisk.... utan som varm och tillitsfull.... ja just som "en fläkt av Paradiset"

FRÅN "DEN VÄLSIGNADE JUNGFRUN" av Frithjof Schuon


"Du är mer än symbol; Du finns mig nära
liksom blod och hjärta; Du är luften
som jag lever av, som renar mig och gör mig vis;
en mild, behaglig fläkt från Paradiset.

Du är bortom de namn som berättar om Dig
och bortom alla de heliga sånger som
helgar Ditt namn; mitt rus var Ditt innan Gud frambringade vinet."

(Dessa verser troligen från Frithof Schuon själv)




Är inte den mest uråldriga gamla visdomen taoismen från det gamla Kina, mer än 6 000 år gammal visdom och den kinesiska traditionen så hårt präglad av patriarkatet och storgodsägarmakten i det gamla slavsamhället måste ha föregåtts av en mer kvinnlig ja matriarkalisk religion som den som taoismen visar på.....

ty enligt taoismen är den Vägen---- livet som ett spel som till himla bär för att tala med vad de ärkesvenska dalmasarnas skådespel lär........ Ett kinesiskt ordspråk jag lärde i gymnasiet på 60-talet lär ju att den som tar till våld är utan argument.... och våldet kan aldrig försvaras.... och himlen väntar alltid bakom hörnet--- alltid en ny dag en ny himmel öppnar sig för den med öppet sinne... det är bara när vi lever med det timliga för ögonen och struntar i det smärtfyllda.. det sorgsna, det lidande som vi inser att vi inte kan strunta i allting

..... ----ty Ordet är till för oss Alla, vägen vägen oss alla i jordelivet är kort och kvinnodomen lär ut mjukhet, vänlighet ett öppet sinne mot envar som har förmåga att vara receptiv....så.... "är världen ur led.... reformera först dej själv"" som en litterär gestalt så fyndigt skriver i en tankebok från 1966

Den helige aposteln och Jesu efterföljare skriver enligt mystikern Mäster Eckhardt att den som lämnar Gud för Guds skull finner sitt sanna väsen, ty Gud finns invärtes i oss och ingen ting i oss kan skilja oss från honom eller henne vad vi nu vill kalla Gud för pronomen, så är han eller hon Ett Enda Sant Gudomsväsende....

Och allt som utgår från Gud och det Sanna Enda gudosmväsendet är ett och lika värt... ty allt är skapat av det Enda gudomsväsendet... allt som övergår vårt förstånd, ty förståndet sitter i människors hjärnor medan det intellektiva finns i enthvart levande ting... som har livskraft nog att växa... även stenar och metaller är levande ty de åldras och vittrar sönder med tiden... allting är form, tids- och rumsbestämt utom det levande invärtes hjärtat ty där finns själens dunkla natt som Johannes av korset talar om......

och vad mera är skriver Mäster Eckhardt att den som söker gud och endast Gud finner allt annat ..... vad mera är... han finner icke allenast Gud..... han eller hon finner sig själv och allt vad livet har att ge..... så är det med oss människor i vår stora fördragsamhet mot tillvaron... ty med sorg och glädje fördrages allt lika .....alla dagar.......och den stora trösten finns invärtes i oss och i musiken som hjälper oss förstå närmast det osynliga och musik är ju något osynligt högst påtagligt.......

Angående den vuxna människan och hennes lärande som människa och själ skriver Eckehardt i ett annat kapitel av sina Predikningar:

Liksom det är främmande som är på andra sidan havet så är andra förutvarande dagar lika främmande..... och själen är lika ung i nuet ja lika ung som då hon första skapades ja mycket yngre än då den första människan skapades

Margareta "Maya" Gustafsson

Norrköping november 2008-februari+juni 2009+februari 2011

Den androgyna människan? Är hon ett ideal - ett led i självförverkligandet?

Om att komma till skott har jag försökt i nedanstående rader om manligt och kvinnligt inspirerad av konstnären Stefan Telemans två senaste bloggar på sin bloggplats "med mera", som handlar om uppfattar jag hur modevärlden är med på att befästa de rikas lyxkonsumtion av t.ex. lyxbilar, en konsumtion som som är med på att klara av Västvärldens hegemoni nationalekonomiskt.- Men frågan är: lever inte lyxbilskonsumtionen på lånade pengar och undergräver Västs särställning? --- Men nu till mitt eget ämne:

Hur vila och förberedelse omsätts till aktivitet om manligt och kvinnligt!
Hela livet som skola! Om passiv aktivitet, om aktiv passivitet!

Blanda yin och yang, aktivitet och vila i rörelse och stillastående men inte hur som hellst utan med ett väl avvägt omdöme, som man tillgodoser sig själv med först hjälpt i sin uppväxt och så genom de skolor man får gå i som blivande vuxen och som man skall klara hela livet med meddelst!


Hur går det med de invanda, segregerande könsrollerna! Vi som var unga på 60-70-talet talade om den framtida androgyna människan: den människan som hade bejakat, oavsett om man var man eller kvinna hade bejakat både sin manliga och kvinnliga sida i sin personlighet. Vi i Sverige vill gärna framstå som föregångare för ett ideal där kvinnan fått spela andra fiol sedan länge, men inte nu längre, uppmärksammad av Satres vän Simon de Beauvoir, som skrev sin epokgörande "Den andra könet". Hon hävdade där att "man föds inte till kvinna, man blir det"... Hon menade att samhället påverkar oss med sin inlärning i skola och senare implementeras dessa traditionella val i det yrke vi lär oss. Men männen är inte sena att ta efter: jag lägger märke till nu när mina syskonbarn börjar få små bebisar hur ivriga papporna är att ta en rejäl pappaledighet och hur de förverkligar vad våra pappor och män inte kunnat: att ta hand om sina barn och nu när de fysiska ansträngande bitarna av jobbet inte tilltalar oss längre hur de nya papporna är stolta av sin roll.

Tillbaka till androgyniteten som motarbetas av alla sociala medierna som vi är så stolta över att de lär oss vara sociala, men kvinnan markeras där som mer eller mindre "våp" och hur går det för de tonåringar och 20-åringar som inte kan eller vill plugga... de får ett traditionsbundet jobbval. Jag vill slå ett slag för att gångna tiders pluggskola var bra när det gällde att pränta in hugade elever det klassiska grekiska bildningsidealet, Jag tror lite på att Platon talade om androgynitet för mer än 2 000 år sedan och som framstår som tidernas största filosof. Det krävs mer av politikerna än utbildningsinsatser, vi bör ifrågasätta vad det är i innehållet i utbildningen som konserverar gamla mönster. Vad mera är vi får ifrågasätta lärarna som förebilder på daghem, skola, högskola. VI får se oss om efter potenta politiker som kan införskaffa utbildningsinsatser för en androgyn människa samt försöker trevande hjälpa unga till en ny socialitet. Det räcker inte med att kvinnor slussas över i genusforskningens snårskog. När det gäller det rent psykologiska så måste kvinnor och män över lag lära sig att omsätta sin energi inte i agressivitet och våld utan i positiv energi och i aktivitetslusta..Den generella frågan är: vad gör vi av med all vår energi, hur omsätter vi vår energi i social handling? VI behöver människor som går före och lär oss omsätta oss själva i "social action".

Simone Weil skriver, tror jag något om att prästerna slutade vara vardagsmänniskornas vägvisare i livet på 1700-talet då upplysningstiden nådde Västeuropa och då vetenskapsmännen, filosoferna och forskarna blev våra vägvisare, men nu har vägvisarna försvunnit. De har blivit statistiker och empiriker, där man bollar med siffror och procenttal, kvar är diktarna och skalderna från förr når oss fortfarande de få individer som förmår att ta lärdom av de gamla skalderna och genierna från gångna sekel. Diktarmaterialet är fortfarande levande för dem som förmår inhämta stoffet och smälta det och omsätta det till nutidens ideal. T.ex. tänker jag på det epos som den nu för tidigt bortgångne Göran Tunström jobbade med då han gick bort, nämligen "Försök med ett århundrade".

Margareta Maya Gustafsson
Norrköping den 10 februari 2011

Hallå, Hallå -- Att förena nytta och nöje- ATT LÄRA FÖR LIVET - Om utlandspraktik och synen på hemlandet.

För många år sedan, då jag var 16 år gammal, arbetade jag en sommar i stadsdelen Upper
Clapton i östra London på ett av Fräslningsarméns inackorderingshem för flickor. I närheten fanns också
Frälsningsarméns stora sjukhus "Mother' s hospital" och armékåren Upper Clapton med dess stora,
pampiga lokal, som emellertid i sekulariseringens fotspår och därmed svårigheter att locka folk till
gudtjänster hade blivit för stor. - Flickhemmet, som jag kom att jobba på under sommaren, ett hospits,
sorterade under Frälsningsarméns kvinnliga sociala arbete. Flickorna, som var jämnåriga med mig, var i
tonåren ("Mods- resp. Rockers-modet var aktuellt då under tidig Beatle' s tid) och hade sin bostad på
hemmet, men arbetade ute i samhället. På hemmet bodde även många kvinnliga officerare som arbetade
för Frälsningsarméns socialtjänst.
Där lärde jag känna en kvinnlig frälsningsofficer, överste Julia Tickner. Hon kom genom sitt sätt att vara
och arbeta att påverka mig en hel del under lång tid framöver. Jag fick följa med henne på några
inspektionsresor, bland annat till Guildford, där Armén hade ett ålderdomshem för kvinnor. Jag var då
soldat i Armén och bar under dessa resor min svenska strängmusikantuniform. F ö verkade jag bl.a. som
söndagsskolelärare på kåren i Stoke Newington, en stadsdel med många barnrika invandrarfamiljer, på
min lediga tid på flickhemmet och deltog i friluftsmöten och gudtjänster.
Jag fick också följa med överste Tickner till en stor social institution i London, Hope Town, som
uppfördes kring sekelskiftet 1900 och åren därefter blev en fristad för hemlösa och prostituterade. Nu hade
dessa kvinnor blivit gamla och bodde kvar i huset. De betraktade Hope Town som sitt enda hem.
Vid den här tiden var jag, mina fyra bröder och min lillasyster bosatta i Kristinehamn, där mina
föräldrar var kårledare. Vi bodde i kårens hus, ett numera kulturminnesmärkt hus, som mest av allt liknade
ett stort och imponerande leksaksfort.
Två år senare, år 1966, då jag var 18 år gammal, fick jag åter en möjlighet att arbeta i England för
Frälsningsarmén, då tre månader under sommaren, innan jag började studera sociologi vid Lunds
universitet. Den här gången gällde det ett barnhem, "Marschfield", som Armén drev i Southport, en stad
med stor segelhamn, norr om Wales, inte långt från Liverpool. "Den vita staden" som jag kallar den, pga
färgen på dess mest främträdande byggnader utmed strandpromenaden. Och på inbjudan av överste
Tickner, som nu var ansvarig för Arméns kvinnliga sociala arbete i Skottland, fick jag möjlighet att resa till
Edinburgh för att på nära håll betrakta arbetet på ett mödrahem och flera andra sociala institutioner. - Nu
så här nästan 35 år efteråt är det värt att påpeka om just mödrahemmen, att de tillhör en epok inom både
Frälsningsarméns och filantropins historia. Mödrahemmen fanns ju innan p-pillret kom att revolutionera
situationen för många kvinnor världen över samt också förhållandet mellan kvinnor och män. Dessa
mödrahem fungerade så att en kvinna, som blev gravid utan att vara gift t. ex., kunde komma till dessa
hem, föda sitt barn för att sedan efter de att de lämnat bort barnet kunde resa hem till sin hemort och
kanske t o m säga att de varit på semester ett tag, för att dölja företaget. - Jag imponerades
emellertid mycket av det gedigna arbete som Frälsningsarméns folk utförde och gladdes över att få se
Arméns socialtjänst på nära håll i England och Skottland.
Själv valde jag att, efter dessa personliga och avgörande erfarenheter, utbilda mig till sociolog
samtidigt som jag bedrev forskarutbildning och under ett par år fungerade som universitetslärare i sociologi.
Det jag ville veta och var nyfiken på, när jag bestämt mig för sociologisk utbildning, var den samhälleliga
bakgrunden till människors fattigdom och sociala problem, vilka befunnits mer eller mindre konstanta
genom hela den moderna civilisationens historia, men blivit särskilt akuta i England under tidig
industrialisering, då William Booth grundade "Kristna Missionen", sedermera Frälsningsarmén, som nu
under mer än ett sekel vuxit sig till en världsomspännande, kristen rörelse. Mitt studie- och därmed
yrkesval var alltså intimt förknippat med mina erfarenheter av Frälsningsarméns arbete från det jag växte
upp. Mitt yrkes- och studieval präglades av 1968-generationens, 40-talisternas, sätt att se på samhället.
Min då, som jag nu anser omogna syn på Frälsningsarmén var den att den tjänade som "städgumma" för
samhällets fattiga och gick statens ärenden. Det gällde att hålla de fattiga och underpreviligierade i schack
och fogliga. Jag ville ändra om i samhället och avskaffa fattigdomen. Därför valde jag att studera samhället
teoretiskt för att analysera dess struktur och funktionssätt för att få reda på hur man skulle förändra.
Nu, i mogen ålder, stannar jag upp för eftertanke och finner, att jag nästan står på samma punkt
som då jag efter de båda sommarferiernas arbete inom Frälsningsarméns socialtjänst i England påbörjade
mina universitetsstudier, fastän dock många erfarenheter och insikter rikare förhoppningsvis. Ett bibelord
slår mig nu, där Jesus själv säger till sina lärjungar, då de förebrår honom för att en kvinna kommer fram till
honom och smörjer hans fötter med dyrbar nardus-balsam, köpt för pengar, som i stället kunde gått till de
fattiga: "De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid." (Joh. 12:8; jmf också med Mark. 14:7). Detta är och kan innebära inkörsporten till kärleken till nästan. - Jag menar nu i mogen ålder att nästkärleken kan drivas för långt och bli en ytlig
nyttighetslära, en ren materialism om den inte får bottna i kontemplationen, i bönen.
Detta bör Fräslningsarméns folk tänka på, i synnerhet som, åtminstone i Sverige det andliga arbetet är
organisatoriskt och institutionellt skillt från det sociala. Men Armén behövs idag, just därför att i dess artiklar
grundas det sociala arbetet i försöket leva upp till kärlekens målsättning; vilket jag nu efter alla dessa år som gått sedan ungdomens strapatser ser som kärleken till allt levande.
Genom Frälsningsarméns arbete har många människor med
exempelvis missbruksproblem eller problem med att inte vara accepterade i samhället utan med s k
avvikande beteende blivit återupprättade.
"Frälsningsarmén är den enda armé vi behöver...", just så löd ropen bland folkmassorna då det dök upp
frälsningssoldater i full uniform i folkvimlets glädjeyra på Kungsgatan i Stockholm efter andra världskrigets slut. Och detta gäller än idag!
Tack Frälsningsarmén i Sverige för att jag fick arbeta som skribent och illustratör på Stridsropet och i William under mina första 14 år som förtidspensionerad och på så sätt känna att jag behövdes och kunna göra en arbetsinsats som både utvecklade mej och attraherade min livvsstil samt gjorda nytta för Frälsningsarmén!

Margareta Gustafsson
Stockholm november 1993
Norrköping 000730 - 030415 - 110128
(Omarbetad artikel som i ursprungligt skick publicerades i "Stridsropet" i nov. år 1993.)

Hur andas Du? 30 sekunders övning för välbefinnande!

30 sekunders lugn, återhållsam djup och koncentrerad andning förbättrar hälsan och ger ett häftigt välbefinnande åt hela kroppen.
Ifrågasätt hur och ge akt på din andning om den är grund med enbart bröstkorgen ytligt eller om du andas tungt med magen och under diafragman, som du allra hellst skall göra;
magen skall kunna skjuta på andningsrörelsen i bålen uppåt och vidga sej åt lemmarna
men allra hellst skall en känsla av lätthet och rymd förbättra dina koncentrationsmöjligheter på det du har för handen och vad som händer i hjärnan;

Det skall vara fråga om en luftpelare från din, från det understa chakrat, sexchakrat till det översta mitt på hjässan; om man nu skall tala med hinduerna; utan att jag är så välbevandrad i just chakra-teorin. Det kommer att kännas kanske, om Du är på rätt väg, precis som en blivande sopran gör sina sångövningar så att luftpelaren cirkulerar i resonnansbottnarna på toppen av hjässan för att få den höga höjden på sången sin.

Om Du tror att mina tankar har med Ditt sexliv att göra enbart, så är Du fel ute och bör hålla Dej till din vanliga motion och göromål, men om Du är eftertänksam och inte har för vana att stressa så är detta en övning som bär.

Norrköping den 20 januari 2011

Margareta Maya Gustafsson

Ett kött och en Ande -- Sandkornet

Ett Kött och En Ande


SANDKORNET



Jag lyssnar utan att höra

Jag ser utan att se

Jag talar utan att förstå

Jag läser i Sanningens bok

som är livet självt

Jag vaskar bland sandkornen

i hopp om att finna ett dyrbart substrat


Ljuset finns där

så länge andningens låga flämtar

min käraste dyrgrip fattar jag

ett ynka litet guldkorn: min livboj

större än den högsta människa

guldkornet är Ljuset

som finns i mig var dag

var dag ny




Stockholm 960322

maya

"Opening and closing the gates of heaven....."

Ur Robin Waterfields René Guénon-biografi hämtar jag följande dikt:

"René Guénon and the future of the West. The life and writings of a 20th-century metaphysican." The Aquarian Press 1987

"Some 3 000years ago the Tao te Ching desribed the qualities of the sage as resembling those of pregnant woman:


Opening and closing the gates of heaven

Can you play the role of a woman?

Underständing and being open to all things,

Are you able to do nothing?

Giving birth and nourishing,

Bearing and yet not possessing,

Working yet not taking credit,

Leading yet not dominating,

This is the primal Virtue."


Inflikat av mej Margareta Maya Gustafsson 6 februari 2010